NORR vill att hans musik ska vara personlig, ärlig och öppen.

Reklam

NORRs senaste singel ”STILL HERE” – är en väldigt personlig och emotionell ballad han skrev till sin mormor, som han inte träffat under hela pandemin och som har alzheimers.  Det är NORRs fjärde singel, skriven av honom själv och producerad av Tobias Kihlman. NORR är 18 år och kommer från Järfälla. Han går sista terminen på Rytmus musikgymnasium.

Vad har artistnamnet NORR för bakgrund?

Det är baserat på min mammas och hennes familj. Hon kom från Norrland och mormor och morfar bor fortfarande kvar där. Jag har en stor koppling dit då jag spenderat många sommarlov, jular och bättre högtider där, så det är som ett andra hem för mig. Det är även taget från min mormor och morfars efternamn.

Låten ”Still Here” är skriven till din mormor och som jag då förstår så måste du ha väldigt starka band till henne.

Jag skulle säga att vi fortfarande är väldigt nära, men nu är hon inte riktigt samma person som jag skulle beskriva som den nära vän hon var innan att hon drabbats av alzheimer.

Var det lite som att skriva av sig sorgen över detta när du skrev låten?

Det var otroligt mycket känslor med medans jag skrev den. När jag började skriva på den så kunde jag inte komma igenom första versen utan att gå iväg och andas lite. Sen så känns det väldigt skönt att ha gjort den för jag förstod mina egna känslor bättre när jag fick sätta mina ord på pränt. Många säger att man ska skriva sina känslor i en dagbok, men jag tycker att det känns bättre att skriva dem som låtar.

Har dina tidigare låtar varit lika nära dig som person?

De har haft andra budskap och jag har valt att inte skriva ut namn eller exakt vem det är, men jag vill alltid vara ärlig i mina låtar så jag kan stå för dem. Still Here är personlig på ett annat sätt och därför så blev den kanske lite extra ärlig.

Även om du skriver ärligt och nära, är det ändå så att du lämnar utrymme åt lyssnarna till att väva in sina egna tankar när de lyssnar på dina låtar?

Jag skriver inte något namn eller något för specifikt då jag inte vill att alla personer ska veta vem jag pratar om. Personen som jag skrivit om kanske inte heller vet om det. Då tror jag att det kan vara lättare att sätta in sina egna känslor. Jag tror att man har egna uppfattningar i allt och att det då kan vara skönt att sätta in sig själv i låten. Att nån annans ord kan beskriva ens egna känslor som man själv kan ha svårt att förklara. Det är nog anledningen till att många tycker om att lyssna på texterna.

Har du nån egen favoritartist som inspirerat dig till att skriva på det här sättet?

Jag lyssnar på många svenska artister. Som till exempel Linnea Henriksson, Tove Lo och Benjamin Ingrosso. Många av deras låtar är ärliga och väldigt personliga. Men jag tror att det har kommit naturligt att skriva på det här sättet för det är mitt sätt att kommunicera med musik. Musiken förstärker min egen kommunikation. Det jag har svårt att uttrycka när jag pratar blir lättare att förmedla när jag spelar piano och sjunger. Men jag tar mycket inspiration från de artister som jag nämnde.

Du är inte så många år yngre än dem så det kanske är naturligt att man håller sig i samma åldersspann.

Det har jag inte tänkt på, men det låter rimligt.

Vilka är dina sommarplaner?

Att ta körkort och skriva sommarlåtar som det går att skriksjunga till.

Du går på Rytmus musikgymnasium och då antar jag att man inspireras av och inspirerar andra. Är det nån från gymnasietiden som du kommer att samarbeta med på något sätt?

Det är så otroligt många olika människor som rör sig inom olika genrer. Det är några som jag redan har jobbat med. När jag gigat runt så har vi gigat tillsammans. Det är många som jag har tagit råd ifrån när jag skrivit mina låtar. Jag har låtit dem komma med förslag på ändringar. Jag tror att jag kommer att fortsätta på den inslagna vägen med ett antal olika människor. Den som jag jobbar mest med är min vän Minette Moritz.

Bollar ni idér med varandra?

Vi säger våra åsikter, ibland skriver vi tillsammans. Det blir det som känns rätt i stunden. När vi behöver varandra eller när vi bara vill ha kul är det väldigt skönt att ha nån som förstår och delar samma mål. Då kan man vara till hjälp och förstår vad allt innebär. Så jag skulle säga att man inspireras och hjälper varandra hela tiden.

Förutom själva musiken, är du även intresserad av de andra bitarna när det kommer till att framställa musiken?

Jag försöker lära mig att producera och då har jag mycket hjälp av de som jag vet kan det.

Då är du kanske en person som vill ha ett finger med under hela resans gång? Från det att låten skrivs till dess att den ges ut.

Jag vill kunna allt och vara delaktig för att vara nöjd med det som jag gör och det som jag visar. Om jag inte kan vissa delar så är det svårt att säga vad jag tycker. Jag vill ha möjligheten att fråga om man kan lägga till det här, spela det här ackordet eller spela på det här sättet. Kan jag det så kommer det att hjälpa min bild, men också att förstå andras bilder / musik.

Då måste personkemin vara viktig mellan dig och en producent som Tobias Kihlman.

Ja och vi har blivit bra vänner sen vi började jobba med varandra. Vilket är väldigt skönt.(skratt) Man måste förstå hela historien bakom låtarna för att det ska bli ett lyckat samarbete.

Du skriver din egen musik, men har du även skrivit till någon annan?

Jag har varit med och skrivit några låtar till andra personer. Är dock osäker på om någon av dem har släppts än. Skulle gärna fortsätta göra det för det är väldigt kul att bara allmänt skriva låtar och få berätta en historia på ett sätt som jag själv tycker att jag är bra på.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv som artist?

I min musik är jag väldigt personlig, ärlig och öppen. Min musik är svår att misstolka då jag vill vara så tydlig som möjligt. Att stå på scen är något av det bästa som jag vet. Det fyller mig med så mycket engagemang och otroligt mycket bra känslor. Skulle säga att jag är en väldigt närvarande artist.

Du lär ha stått på scen sen barnsben, minns du när första gången var?

Jag hade mitt första framträdande inför publik när jag var nio år. Då kom jag hem en dag och sa till mamma att jag skulle stå på scen inför vår skola. Det var första gången som mina föräldrar och resten av världen hade sett mig stå på scen och sjunga på riktigt en låt. Det var inte ”Blinka lilla stjärna” eller ”Bä bä vita lamm” utan ”Utan dina andetag” av Kent. Sen dess har jag älskat att stå på scen och det utvecklades sen till att jag började skriva låtar. Efter det så tycker jag att det är otroligt kul att få framföra mina egna låtar på scen.