Julia Viktoria började släppa singlar 2016, men musiken är definitivt inte något nytt för den unga artisten. Trots sina blott 19 år har hon hunnit bygga en gedigen grund att stå på. Dansskola, music camps och olika musikutbildningar har mejslat fram ett driv och en tydlig vision om vart hon är på väg med sitt artisteri. Då vi följt henne under några år så är vi nyfikna på hennes fortsatta karriär och ringde upp henne för att få veta lite mer.
Sist vi pratades vid (2018) så berättade du att du skulle gå på gymnasium på en musiklinje och då kombinera skola och karriär. Hur har det gått?
Mitt liv ser inte ut så nu. Jag gick inte klart den linjen utan mitt liv förändrades ganska mycket där och då. Jag började efter ett sabbatsår, ett år senare än mina jämnåriga, på gymnasiet i Stockholm. Jag gick bara ett år och sen så fick jag så många musikjobb att det helt enkelt inte gick att kombinera skola och karriär. Då blev jag tvungen att välja mellan att plugga i två år till och lägga musiken lite på hyllan för att fokusera på studier för att få bra betyg eller att hoppa av och göra det som jag brinner för. Jag tog en chansning för att se hur det går och valde att hoppa av. Och hittills har det gått väldigt bra. Så jag tycker att det var ett bra val. Jag har släppt flera låtar och sen så har jag börjat jobba vid sidan av musiken med ett mer vardagligt arbete. Jag jobbar på en matbutik för att få in lite mer cash helt enkelt.
Men hur du än hade valt så hade det blivit musik…
Ja så mycket är klart i alla fall.
Din senaste singel, ”Things We Never Had”, handlar om ett break-up. Känns det utlämnande att skriva såna texter?
För mig så är det som terapi att skriva om mitt liv och lämna ut mycket om mina förhållanden, relationer, trauman eller what ever, det känns som en befrielse. När jag gör det får jag vara ärlig mot mig själv genom min musik och vad jag gick igenom. Jag berättar min sida av storyn och det känns inte läskigt utan är snarare avslappnande. Kanske låter konstigt, men jag hanterar mina trauman utåt istället för inåt.
Har du skrivit låten som kommer i augusti, ”Can´t Stop”, själv eller har du jobbat ihop med nån på den?
Den har jag gjort tillsammans med min producent Johannes Willinder. Han var även med på ett hörn på singlarna ”Things We Never Had” och ”I Don´t Wanna Be Forgotten”. Så inte riktigt helt själv, men nästan.
Då har ni hittat ett sätt att jobba ihop på…
Det kan man verkligen säga. Jag har hittat mitt dreamteam. Johannes är verkligen min drömproducent för vi förstår varandra utan att nästan kommunicera och det är det bästa scenariot.
Kan känslor och musik vara svårt att förmedla?
Jag är signad hos Catapult Music Group som låtskrivare och de som jobbar där är mina managers. De skickar runt mig på många olika låtskrivarsessions. Då får jag träffa producenter och låtskrivare av olika slag. Det är alltid svårt att kommunicera och öppna upp sig då det är väldigt många känslor inblandade och att göra det på en kvart för en okänd person. Bara berätta en berättelse och göra en låt. Då är det skönt att hitta nån som man känner sig bekväm med så att man inte behöver öppna upp utan hen bara förstår när man berättar en enkel historia. Jag och Johannes jobbar på bra och har många godingar i ryggsäcken.
Då har du med andra ord ganska många singlar som ligger och väntar?
Jag har ganska många singlar då jag har jobbat intensivt med mitt låtskrivande sen slutet 2018 början 2019. Det har blivit väldigt mycket låtar, nästan så många så att jag har klart ett helt album. Men det handlar även om att lyckas få ut dem och det är lite krångligare.
Du har skrivit låtar ihop med en dansk duo, en amerikan och en rysk, är det nån skillnad att jobba med dem beroende på vilket land de kommer ifrån?
Nej, det skulle jag inte säga. Det beror på vilket sätt man jobbar på. Ibland när man jobbar med människor från andra länder så träffar man dem inte ens. Utan materialet som skickas gör man klart online med dem eller med andra på hemmaplan och sen skickas det till de respektive som ska ha materialet. Vissa jobbar man ansikte mot ansikte med och då reser man oftast till dem, vilket har varit lite svårt på sistone, men när jag rest har jag inte tyckt att det har varit någon skillnad. Skillnaden är att det blir mer intensivt och kreativt när man åker till ett annat ställe för att jobba. Ungefär som att man känner sig mer kreativ när man går till jobbet än om man jobbar hemifrån. När jag rest för att jobba med musik så har jag ställt in mig för att jobba och då kan man langa två låtar per dag, vilket man inte gör på hemmaplan för då är man lite mer bekväm av sig.
Skriver du bara låtar inom samma genrer som du själv verkar inom?
Det gör jag faktiskt inte. Jag sjunger inom electropop, men ibland skriver jag till house- och festivalmusik. Hittills har jag inte skrivit i någon annan genre än pop och house. Hårdrock har jag inte kommit till än. Det blir lite efter de man jobbar med, vi alla är pop, house människor, och man träffar inte på så många i rock, soul eller jazzsammanhang. Jag har inte heller den publiken så det faller lite ur ramen för mig att skriva där. Men bland de första låtarna som jag skrev när jag var väldigt ung var väldigt jazzig.
En del artister brukar säga att de lyssnar inte på samma sorts musik som de själva spelar…
Det gör jag! Jag är en sån popnörd så det går inte med nåt annat. På svenska , engelska och ibland på andra språk. Ibland kan det slinka in lite r´n´b under vissa perioder. Det kan man höra på låtar som jag inte har släppt att det finns r´n´b influenser. Men det kanske kommer ut snart.
Det är väl lite fördelen när man släpper singlar att man inte måste hålla sig inom en viss ram…
På nåt sätt vill man ändå ha en röd tråd, vare sig det är stilen på texten man har, låtcovern eller omslagen. Man vill ha det på ett sätt så att folk känner igen att det här är Julia Viktoria. Så att de förstår vem jag är och att det är min stil på musik. Men man kan verkligen switcha upp det och göra ena låten mycket r´n´b-aktig och nästa mer housepop. Det är skönt att ha lite mer frihet på det sättet.
Din kommande singel, ” Can´t Stop”, vad handlar den om?
Jag skulle nog säga att den handlar om att jag på nåt sätt insåg att jag höll på att bli en annan människa i mitt förra förhållande. Jag kunde inte riktigt sluta med vissa beteenden som att ringa mitt ex, kontakta honom trots att jag inte var önskad. Man blir liksom beroende av någon. När förhållandet tog slut var det svårt att gå från att vara en flickvän till att vara singel. Då kunde jag sakna det som varit och ville hålla mig kvar i det gamla. Så den handlar om att inte kunna sluta längta efter det som varit och istället gå framåt.
Men du skriver dina låtar så att lyssnaren kan ha sin egen tolkning av dem?
Ja på nåt sätt så har låtarna hittills varit ganska fria att tolka efter var man själv befinner sig i livet. Det är skönt att släppa låtar där andra människor kan se det som jag sjunger om som om det skulle kunna ha hänt dem med en gammal partner, vän eller familjemedlem så att fler kan relatera till min musik. Därför har jag inte haft så detaljerade låtar med gatunamn, namn på personer osv.
