Leslie West gick bort den 23 december 2020. Provogue Records / Mascot Label Group hyllar honom med LEGACY: A TRIBUTE TO LESLIE WEST där vänner och flera musiker som influerats av honom, deltar i denna speciella utgivning. Den kommer att finnas tillgänglig som box i begränsad upplaga både som CD och LP, digitalt samt en exklusiv LP-utgåva i begränsad upplaga enbart tillgänglig via web shop.
Förbeställ här: www.smarturl.it/LeslieWestMLG
Då Leslie West gick bort i december 2020 lämnade han efter sig ett stort antal fantastiska inspelningar som få andra rockgitarrister. Men Leslie West var så mycket mer än sina låtar, hans briljanta, distinkta och enormt omskakande ljud som fick arenor och stadiums att skälva jorden runt. Men kanske än mer än hans hypnotiska ton hade han ett anslag som ingen annan. Svidande, svepande och sensuella melodier löpte genom hans fingrar och med ett litet knyck med handleden lät han som en bluesman från deltat som plockat upp en fiol. Detta och mycket mer gjorde West till en av vår tids mest betydande rockgitarrister som influerade massor av sina kollegor.
”Leslie var helt unik,” säger hans änka Jenni West. ”Så fort du hörde honom spela visste du att det var han. Han älskade att spela gitarr och skriva låtar. Hans livsuppgift var att få människor att må bra, det var hans passion. Han var ödmjuk inför sina fans men var också avgudad av andra musiker. Från countrystjärnor, rapartister och metalmusiker, alla älskade de Leslie. Han var själv överraskad av uppmärksamheten men samtidigt väldigt glad över hur mycket han inspirerat andra musiker.”
Hans manager sedan manga år, Bob Ringe, håller med och säger, ”Jag har jobbat med några av våra största gitarrister men ingen kunde mäta sig med Leslie. Han var så unik och speciell, hans ljud, hans stil, hans styrka och värme. Varenda gitarrist jag pratat med har på något vis influerats av honom. Han var sannerligen ett unikum.”
En imponerande uppställning av Wests beundrare (som också råkar vara hans vänner) har samlats för att hylla den banbrytande musikern på Legacy: A Tribute to Leslie West. Exekutiva producenter är Jenni West, Bob Ringe och John Lappen och på albumet hörs innerliga bidrag från Slash, Zakk Wylde, Dee Snider, Bachman & Bachman, Martin Barre, Joe Lynn Turner, Charlie Starr, Elliot Easton, Robbie Krieger, Mike Portnoy, Eddie Ojeda, George Lynch, Marty Friedman, Steve Morse och Yngwie Malmsteen med flera.
Från början var plattan tänkt som en tillbakablickande hyllning till Wests musik där gitarristen själv skulle spela några av sina mest älskade låtar med prominenta gäster samt några nyskrivna alster. Två veckor innan man skulle börja spela in så gick gitarristen bort. När väl Jenni West, Ringe och Lappen bytt fokus mot ett hyllningsalbum upptäckte de att de gick betydligt lättare än de trott: ”Vi behövde faktiskt inte kontakta speciellt många människor,” säger Jenni. ”De kontaktade oss. Vad som är verkligt fantastiskt är att om Leslie viskat till mig vilka han själv ville ha på plattan så är det dessa han skulle frågat efter.”
West rytmsektion sedan många år, basisten Rev Jones och trummisen Bobby Rondinelli, la några briljanta bakgrundsspår för gästartisterna att addera till. Ett av två undantag är den dramatiska versionen av Theme for an Imaginary Western (som West spelade in med Mountain för deras debutplatta Climbing! 1970) där trummisen Mike Portnoy driver på som ingen annan tillsammans med legendariske basisten från Quiet Riot/Ozzy Osbournes band Rudy Sarzo. Två av medlemmarna i Twisted Sister, sångaren Dee Snider och gitarristen Eddie Ojeda, lägger båda till något riktigt eget och imponerande på detta majestätiska spår.
Leslie var min hjälte, min vän och en fantastisk människa och gitarrgud,” säger Snider. ”Jag har alltid velat sjunga den här låten. Den innehåller mitt favoritsolo med Leslie. Den talar till mig på så många vis. Jag är hedrad över att fått möjligheten att göra den på den här plattan.”
Men tveklöst är Mississippi Queen Wests mest kända låt och vem skulle bättre kunna tackla den än giganten från Guns N’ Roses, gitarristen Slash? Den som gör äran att göra medlemmen av Rock and Roll Hall of Fame sällskap på en ruffig och riffig version är sångaren Marc LeBelle som just nu rider på framgångens våg med bandet Dirty Honey.
Före detta sångaren i Deep Purple och Rainbow, Joe Lynn Turner, ger en blinkning till West men även till Mountains andre sångare Felix Pappalardi på två låtar. Den ena är en enastående version av Nantucket Sleighride, det bluesiga, proggiga titelspåret från Mountains andra platta från 1971 där han får hjälp av gitarrhjälten Marty Friedman. Den andra är en spöklik version av den psykedeliska rockern For Yasgur’s Farm (från Climbing!) där han får sällskap av gitarristen Martin Barre som under många år var medlem av Jethro Tull. ”Det var en stor ära att få medverka på den här hyllningen till Leslie,” säger Turner, ”särskilt att få sjunga Yasgur’s Farm. Jag kommer aldrig att glömma då jag såg Mountain på Fillmore East. Felix sjöng versen då de kom fram till b-sektionen och en stark vit spot strålade över Leslies hjortläder. Jag får rysningar än idag.”
1969 hade West lämnat sitt band the Vagrants och börjat på vad som var tänkt som en solokarriär men hans platta Mountain blev i stället den inofficiella början för powertrion med samma namn. Från den plattan valde Zakk Wylde den medryckande Blood of the Sun och liksom West själv har han förmågan att trycka gasen i botten både som gitarrist och sångare.
På senare år blev West vän med Blackberry Smokes sångare och gitarrist Charlie Starr. Starr beundrade West och valde den själfulla pärlan Silver Paper (från Climbing!) som sitt sätt att minnas sin bortgångne kamrat. Han svarar på det muskulösa kompet från Rev Jones och Bobby Rondinelli och finliret från keyboardisten Mike DiMeo med en laserstråle som belyser låtens glädjefyllda, andliga kärna och släpper aldrig taget. ”Jag älskar Silver Paper och den har ett av det coolaste gitarriffet någonsin,” säger Starr. ”Leslie spelade exakt vad låten krävde. Hans tajming var perfekt och han spelade så grymt och storartat. Det är sådant som inspirerar en. Jag är otroligt stolt att få medverka på det här albumet. Gud vare med Leslie West.”
Doors-legendaren Robbie Krieger kände även han Leslie West. De båda hade uppträtt på samma konserter och festivaler under många år. ”Det skönaste med Leslie var hur han spelade blues, det var väldigt naturligt och avslappnat,” säger han. ”Han och Clapton var bäst på den tiden. Dom hade helt enkelt känsla för bluesen. Kanske var det var de hade varit i tidigare liv, blueslirare. Krieger valde den röjiga The Doctor från 1972 års platta Why Dontcha med Wests trio och supergrupp West, Bruce and Laing (med Creams Jack Bruce och Mountains Corky Laing) och han brinner verkligen på låtens svindlande ledmotiv. Sångaren Ronnie Romero (veteran från Lords of Black, Rainbow och the Michael Schenker Group) lever upp till utmaningen med inlevelse och elegans.
Slutet på plattan innehåller ytterligare några guldkorn, den hyllade duon med far och son Bachman and Bachman som på ett till synes enkelt vis sammanfogar två låtar från 1976 års The Leslie West Band, Money och By the River, till en smittande och ösig eldkastare. Gitarrhjälten från the Cars, Elliott Easton, paras ihop med sångaren Ronnie Romero på en gnistrande och lekfull version av Sittin’ on a Rainbow (från Climbing!). Eastons spel flödar fram och passar perfekt för Wests countryliknande solo. Ännu ett besök på Climbing! görs med Never in My Life med rivig sång av Dee Snider och ett gitarrspel som river ner tapeterna av Dokkens tidigare gitarrist George Lynch. Dixie Dregs och Deep Purples gitarrist Steve Morse (tillsammans med Ronnie Romero) tar sig ut i vildmarken och fyrar av solon som är på samma gång utflippade och gnistrande på titelspåret från Why Dontcha.
”Leslie kunde ta en kombination av två, tre enkla toner och frasera dom med en grym känsla och hängivenhet,” säger Morse som stod på samma scen som West vid ett flertal tillfällen. ”Man kunde inget annat än tycka om honom. Han visste precis hur man skulle göra. Bara hur han fraserar sina solon och hängivenheten och tonen. Det var helt enormt att få stå bredvid honom och uppleva det.”
Long Red är en av de mest fascinerande låtarna West gjorde. Den dök först upp på gitarristens soloalbum från 1969 men var även en av höjdpunkterna på Mountains platta Live: The Road Goes Ever On. Med åren har denna psykedeliskt funkiga låt givits en status som ingen annan tack vare att en otrolig mängd hip hop-artister (från Kendrick Lamar till Kanye West till Ice-T) samplat den på flera megahits. T o m Mariah Carey använde den på sin låt Money från 2014. Här tar gitarrikonen Yngwie Malmsteen sikte på låtens bluesigare sida och injicerar den med sin alldeles egna oefterhärmliga stil och resultatet är grymt. På sång tar Teddy Rondinelli i från tårna på ett sätt som fullständigt knäcker. Denna låt kommer endast finnas som bonusspår på den japanska utgåvan.
Jenni West summerar plattan så här, ”Ingen i hela världen har fått mig att känna mig så älskad som Leslie och jag känner mig hedrad att kunna ge honom den här gåvan.” Hon skrattar, ”Han sa ofta att ”om det inte rycker till där nere så är det inte rätt.” Och jag tycker att hela platta får det att rycka till där nere! När man lyssnar på den kan man t o m få för sig att det är Leslie som spelar och det är fantastiskt. Han tyckte på allvar att det var en hyllning när andra härmade hans stil. T o m då några av musikerna gör sin egen grej så gör de det på ett ärligt och respektfullt vis. Det skulle Leslie ha uppskattat.”
