Von Hertzen Brothers vill att vi ska behandla varandra med respekt

Hur vi vanligtvis jobbar är att när vi slutar turnera så gör vi upp ett schema. Alla har friheten att ta igen sig och sen börja arbeta på nytt material. Med albumet War Is Over bestämde vi oss för att ta ett längre uppehåll. Det tog oss lite tid att komma i stämning då skivan New Day Rising blev en så stor investering av både energi och pengar. Den gick inte så bra. Så vi kände att vi behövde tänka igenom om vi skulle fortsätta med det här brödrabandet. Vi tog oss tid och sen beslöt vi att skriva våra sånger var för sig. Det är väldigt få lokaler där vi kan jamma våra sånger ihop. Vanligtvis så brukar en av oss skriva en sång, en demoversion, sen brukar vi bygga på den tillsammans. Med War Is Over var det mer småsaker som ändrades. Som en pitch på sången. Vi använde mycket tid till att prata om sångerna och sen oavsett vem som skrivit sången så ändrade den av oss på det som han kände att det borde ändras. Självklart finns min input på varje sång då jag har skrivit alla texter. Musikbiten kommer från oss alla tre, men vanligtvis så är texterna mitt jobb att få ihop.

Det är en av anledningarna. En annan hänger ihop med hur bandet startade år 2000. Det var då mest mina låtar. Mina bröder kände aldrig att de var låtskrivare som skrev texter, utan de bara komponerar musik. Så det har lagts på mina axlar från början. Självklart samarbetar vi även kring texterna. Som exempel när det är en sång av min storebror Kie, han har massor av idéer. Han kan säga att det här är känslan jag vill förmedla eller att så här utspelar sig den här historien. Då får jag försöka fånga upp den idén och omvandla den till en sång.

Det är kul och ibland svårt. De enda svåra bitarna är när vi kommer med nya idéer. Jag skulle inte säga att vi bråkar, men vi kan ha heta diskussioner och inte vara överens om saker. Det är också en av anledningarna till att vi kände (med skivan War Is Over) att oavsett vem som från början skrev låten så skulle han också vara den som producerade låten. Så att han hade det sista ordet. Så det gjorde processen lättare. Det var som: ok här är en idé, han kan göra som han vill med den. Det var lika delat emellan oss när det kommer till ansvaret att ta låten fram till mixningen. Vi har lärt oss att kommunicera och samarbeta med varandra på ett sätt så att vi undviker konflikter.

Största pressen är inte av kommersiellt slag. Det är alltid trevligt att se bandet utvecklas, få ny publik och hela den biten. Största pressen för oss är att ha något nytt att säga. Det är inte lätt när du har gjort det här i 25, 30 år. Tillsammans har vi bröder nog gjort 30 album, så det är mycket musik som vi har komponerat. Varje enskild låt som du gör måste på nåt sätt kännas fräsch och ny. Det är inte så lätt att åstadkomma längre. Så pressen kommer mer inifrån än från utsidan bandet. Vi har ingen som säger åt oss att vi ska vara på ena eller andra sättet eller att vi måste sälja ett visst antal kopior. Vi har gjort oss av med de människorna för vi vill vara fria att uttrycka vad vi än känner att vi vill uttrycka. Pressen är mer på det artistiska planet.

Vi spelade de flesta instrumenten förutom trummorna. Vi ville få musiken att låta organisk och varm. Jag har alltid känt att om det inte finns människor bakom musiken så är det svårt för mig att lyssna på den musiken. Musikens själ finns inte där. Jag är lite gammaldags på det sättet. War Is Over handlar mycket om att porträttera hur vi bröder är. Du kan höra att vi tre är olika. Det påminner mig om vårt genomslagsalbum i Finland. Vårt andra album, Approach, var gjort på väldigt liknande sätt. Vi spelade det mesta själva och använde mycket tid till att justera det tills vi var nöjda. Det var inte många som var involverade. Sami spelade trummor och sen var det vi tre bröder som pushade oss att göra det bästa album vi kunde. Jag tror vi lyckades rätt bra.

Det är inte riktigt så att vi har tagit ett ställningstagande att vi ska vara politiska. Jag levde i Indien under många år och var en total främling där. Jag kände att det fanns folk som inte var glada över att jag var där. De kallade mig namn typ gringo då jag var vit, ungefär som om jag skulle kalla någon mörkhyad för n-ordet. När någon kommer som inte är ifrån majoriteten av folket så råder alltid en misstänksamhet mot honom. Så jag vet hur det känns att inte vara inkluderad. Så det hela handlar mer om att världen förändras och är global Även om det mänskliga sinnet lätt tänker att det här är mitt land, så håll dig undan, så borde vi åtminstone behandla varandra med respekt. Låten Jerusalem behandlar en tragisk händelse i någons liv och vill påminna om att vi är alla människor oavsett var vi kommer ifrån, vi har alla likadana känslor och vi alla har ett behov av att känna oss som människor.

Ja, att bara vara en mänsklig varelse. Vi ska vara den intelligentaste arten på den här planeten. Samtidigt känns det som om vi är den mest hänsynslösa, djuriska och skrämmande varelserna. Med den intelligens som vi har borde vi kunna tackla dessa frågor och inte agera med en konflikt i våra tankar. Jag tror vi är hippies. (skratt) Peace and love!

Det är en stor skillnad. Jag hade tuffa tillfällen när jag kände mig exkluderad, kände att jag inte var en i gemenskapen, finns alltid vi och dem känslan där, så jag fick en släng av det. För mig personligen så är det en bra påminnelse för jag kände på det sättet. Jag hade inga problem utan har alltid haft ett säkerhetsnät i form av mina vänner och min familj. Skulle nåt gå fel så skulle det Finska samhället ta hand om mig. Men hur är det om du kommer utifrån och inte har din familj, vänner eller någon som tar hand om dig. Det är en stor skillnad. Även om jag kunde må dåligt när jag hamnade utanför i den kulturen så kan jag med det i minnet se hur folk som flytt hit har det. De har ingenting utan är helt beroende av hur vi behandlar dem. Så mina år i Indien var en bra lärdom för egen del när det kommer till hur man ska agera och acceptera våra olikheter. Vi finns här för att hjälpa varandra.

Nej, det är ett riktigt varmt land! (skratt) Tanken slog mig aldrig. Jag levde i södra änden, kanske om jag levt i norr. En av mina vänner levde i Katmandu och hjälpte till efter jordbävningen. Han hade en sauna på taket. Så i Nepal har jag badat bastu.

Vi kommer att spela några konserter i Finland till minne av en ung vän som dött. Det blir i mars. Sen blir det några sommarfestivaler. I oktober kommer vi att börja på vårt nästa album.

Ibland. Jag skriver ner idéer, men jag utarbetar dem inte. Det beror lite på. Om vi har ett långt uppehåll då skriver jag lite och fokuserar på det. Vanligtvis när du är ute på turné så måste du fokusera på det som hänger i hop med turnerandet. Integrera med fans, vara på sociala medier, planera, spela och budgetera showerna. Vi sköter mycket av det själva så det blir mycket jobb. Men vi hade en månad ledigt och då passade jag på att skriva mycket. Jag har många idéer som jag måste gå igenom kommande månad. Sakta, sakta börjar vi bygga upp ett nytt sandslott. Som vi river ner för att sen bygga upp det igen. (skratt)