Raring spelar rock med något skört och känsligt.

Luleå/GBG- baserade garagepop- kvartetten Raring etablerade sig under 2016 med fem turnésvängar, sin självbetitlade debut-EP och singlarna ”Tillfällig fördrivelse” och ”Efter dig”, som blev hyllade av både kritiker och musikälskare.Nu återvänder de med ett större, lyxigare och mer explosivt sound, kombinerat med Rasmus Winblads poetiska texter om liv och död, sorg och eufori, saknad och acceptans. Vi fick möjlighet att ta ett snack med Rasmus.

Din inspiration kom från oväntat håll den här gången sägs det…

Kanske inte jätteoväntat. Jag skriver som många andra på nätterna, det som kanske var oväntat den här gången är väl att det är mer andligt på något vis. Lite mer sakralt. För låten Barren och Dimman så är det att känna nån slags tillhörighet med människor som har gått bort. Det stadie som kan uppstå när man går genom staden på natten. Det var folktomt och då fick jag upp en bild i huvudet av att det var många andar som dansar. Det är den bilden som jag försökt få fram i låten. Men det är inte första gången som jag får inspiration på det sättet.

Ni i Raring har spelat ihop ett par år…

Vi kan väl säga som så att alla som är med i bandet har jag spelat med i hela mitt liv. Fast i andra konstellationer. Trummisen har jag spelat med sen jag var elva år. Raring har funnits i ca ett och ett halvt år. Så det är lite av en nystart.

Och namnet Raring?

Det är nästan så att man kan säga att bandet Raring låter som om Ulf Lundell var feminist. Tycker det är en ganska bra beskrivning för vi spelar ganska rakt på rock men med något skört och känsligt. Då tyckte jag att namnet Raring passade. Det är ett lite bortglömt ord känner jag. Kanske klingar lite 60tal. Sen var det faktiskt min brorsa som kom på namnet.

Men brorsan är inte med i bandet?

Nej. Han spelar ingen musik alls. Men han är duktig på svenska. (skratt.)

Vad har du själv för musikaliska förebilder?

Jag har alltid levt med uppfattningen att det är lite farligt att ha idoler och förebilder. Man kan uppskatta människors musik, men för mig är det viktigt att komma ihåg att alla är bara människor i grund och botten. Jag tror det är lätt att om man har en idol så kommer aldrig det man själv gör vara tillräckligt bra. Jag har märkt det hos många musiker att de tyckt att det de gör är bra, men aldrig tillräckligt bra. Det går aldrig att mäta med hur idolen spelar. För övrigt lyssnar jag väldigt lite på musik. Är som en författare som aldrig läser böcker. På senaste tiden, de senaste sex åren, har det bara blivit hip hop om jag lyssnat på något. Så det blir svårt att nämna en rappare till förebild till Raring, för det stämmer inte.

Men ibland kan man fastna för någons sätt att skriva texter…

Jag har ingen speciell genre som jag lyssnar på, utan jag föredrar bra musik. Har väl alltid haft nåt samförstånd med Mattias Alkberg. Har känt att man tänker lite likadant. Uppskattar hans texter jättemycket. Leonard Cohen och Bob Dylan, sen är det nog stopp. Tycker det är fräckt att han har skrivit omkring 3000 låtar. Och jag tycker ingen av dem har en dålig text. Om texten triggar en känsla tycker jag att det är en bra text. Själv vill jag inte berätta vad en låt handlar om för då känns det som om att man har tagit bort det intressanta med texten. Det är upp till var och en att hitta sin egen uppfattning om vad texten handlar om. Sen får tonerna gärna trigga något också såklart.

Era övriga låtar, har de samma stuk som Barren och Dimman?

Ja, fast den här är större ljudmässigt, men annars är det absolut samma stuk.

Kommande skivan släpps den även fysiskt eller blir det bara digitalt?

Eventuellt på vinyl. Inte klart ännu, men jag hoppas på en vinyl. Det blir en EP med fem låtar som kommer i maj.

Er förra EP var bara digital…

Ja. Det var startskottet. Då var vi en duo som spelade in allt själva. Låtarna till nya Epn är inspelade i en studio. Vi har även den här gången spelat in allt själva och producerat resten själva. Det som kanske är lite unikt med Raring är att vi alla kommer från punk på något vis. Så det är inget ovant att göra allt själv. Anton i bandet jobbar som ljudtekniker och jag gillar att producera musik.

Har du musikaliska gener?

Min äldsta brorsa som är sju år äldre har alltid spelat gitarr och sjungit i band. Om han inte hade spelat så kanske jag ändå hade hittat till musiken. Men då hade jag kanske inte fokuserat på att sjunga och spela gitarr. Han var femton när jag var åtta, så i mina ögon var han väldigt cool. Sen har pappa alltid spelat gitarr. Man kan säga att ena halvan av min familj är musikalisk och den andra halvan är absolut inte det. (skratt.) De är raka motsatsen. Nu spelar jag i ett band med min brorsa som heter Tigerbukten. Även vi släpper en EP snart.

Blir det nån turné för Raring?

Det blir fyra datum i rad i april. Sen kommer jag att åka ut och spela själv några spelningar med Rarings låtar.

Du kommer att ha fullt upp medan övriga i bandet får det lite soft…

De får lite semester. Alla spelar med andra band också. Skulle helst spela med ett band, men det ska bli kul och testa spela solo. Tror det blir grymt.