Rainchylde ger oss organisk pop

Bakom namnet Rainchylde står Ragnhild Glimregn, och hennes musik har jämförts med artister som Regina Spektor, Robyn och Anthony and the Johnsons. Hon skriver och producerar sin moderna, smått futuristiska, organiska pop själv och soundet karaktäriseras av starka melodier. Nu har hon släppt sin nya EP ”Hail To The Living Kind”.

Du har sysslat med musik under en längre tid?

Jag var med i mitt första band när jag var tolv år. Då körde vi covers och det handlade mest om att lära sig att spela. Började skriva låtar när jag var 16. Under mina fyra år som jag bodde i Göteborg hade jag ett ganska så rockinspirerat band, ”Wheels”. Jag spelade bas, sjöng och skrev låtarna som lät som en korsning mellan PJ Harvey och Jeff Buckley. Efter det flyttade jag till Stockholm för jag fick jobb som genomförandeansvarig för Arvikafestivalen. I Stockholm har jag sen haft några konstellationer.

Men nu har du gått solo?

Ja. 2011 insåg jag att jag måste bli oberoende av andra vad gäller att skriva och framförallt producera låtar. Och så verkade det spännande och lättare att skriva låtar med en midisynth och ett ljudprogram istället för att skriva låtar på gitarr som aldrig riktigt gav mig det musikaliska utlopp jag sökte. Jag bestämde mig för att lära mig Logic Pro. I början visste jag inte hur jag skulle ändra BPM! Men jag har kämpat på och tycker att jag behärskar det bra nu, tillräckligt för att släppa låtar som jag är nöjd med. Och det är också efter att jag lärde mig Logic som jag tycker att jag har hittat min egen stil åt det organiska och dansanta hållet. Det innebär att det blir mycket frihet när man basar över allt själv. Plus att jag tycker att det är ofantligt kul att lägga stämmor och skapa arrangemang och helt enkelt testa olika ljud.

Detta med att testa ljud, när du tänker ut en låt har du då ungefärligt hur det ska låta i ditt sinne från början eller provar du dig fram under skapandets gång?

Det är ganska olika, men väldigt ofta så utgår jag ifrån ett sound. Det kan hända att jag hittar en skitsnygg synth t.ex., eller ett snyggt trumljud och så växer låten fram organiskt. Det är väldigt sällan jag ”slänger” låtar utan jag kan istället börja om tio gånger; testa samma melodi med olika instrument för att se om det lossnar. Allt sker associativt i den kreativa fasen men sen gäller det att göra klart. Det knepiga är att skapa en låt från början till slut där allt känns rätt, där arret ”sitter”. Nu har jag precis färdigställt en låt för första gången utan att lägga någon sång (är sjukt nöjd över det). Jag har ett helt arr klart och har lyckats hålla mig till fem, sex instrument genom hela låten. Låten kändes som den skulle passa en kompis röst och uttryckssätt. Det har varit otroligt nyttigt för mig att skriva så för då har jag tvingats att dels göra klart en låt och samtidigt inte ta in för mycket instrument. Att fokusera på melodi kan också stanna upp en process istället för att bara göra klart formen.

Har du skrivit texten redan eller är hon med på ett hörn?

Hon är jätteduktig på text och på att skapa melodier. Ibland kan jag bli trött på mitt eget uttryck (jag tror det är ganska vanligt), så nu efter EP-släppet kände jag att jag ville börja samarbeta med andra. Vi två gör det väldigt avslappnat. I helgen träffades vi och tog fram melodier och då bara med nonsenstext för att hitta rätt. Men att sjunga är det jag älskar mest så jag kommer självklart fortsätta att göra det.

Det ni två gör tillsammans kommer det att släppas under ett annat namn?

Ja, det kan hända. (skratt) Det är inte outlined, men det känns som att det skulle kunna vara det. Tror kanske att det måste vara det. Hon är inte en topliner som jag har anlitat, utan detta är ett gemensamt projekt. Vi ändrar i produktionen tillsammans för att hitta vårt gemensamma uttryck.

Din EP sägs vara en reflektion över tiden vi lever i och kritik mot den perfekta ytan…?

Stämmer. Den handlar om lite olika saker. Den handlar om att våga satsa på sina drömmar och att tro på sig själv. Att komma bort från andra människors tankar om en själv, som man tror att de har om en. Lite att skita i vad andra tycker och så är det ett fuck off finger till hela utseendefixeringen i samhället som jag tycker är tråkig och hämmande. En annan viktig sak som jag vill slå ett slag för är att alla borde odla sin kreativitet.

Komma ur ekorrhjulet?

Vi lever i ett samhälle där vi förväntas jobba heltid och det lämnar inte så mycket utrymme för att vara kreativ eller ens för vila och reflektion. Att orka vara kreativ och ge sig tid till att vara det kräver en del. Att utforska sig själv genom olika intressen i livet tror jag är skitviktigt för att bli eller vara lycklig. Låten Introvert handlar om att bara lämna datorn och gå ut och träffa andra människor. Våga möta människor du inte känner redan och även att se bortom dina fördomar. Den grundar sig i en känsla som jag tror många kan ha, att man känner sig dålig och tråkig för att man inte snackar med folk som man ser vill ha kontakt, eller så är det bara jag…! Tycker att vi lever för anonyma liv på något sätt, även om Stockholm är en storstad. Alltså att vi inte har tid eller energi nog att se och bry oss om varandra tillräckligt. Alla har vi väl varit med om aha-känslan när det visar sig att du och någon random person du börjar prata med visar sig ha väldigt mycket gemensamt trots att ni aldrig träffats förut. Däri ligger min ”religion”; att vi alla är sammankopplade och att vi är mer lika än vi tror, oavsett bakgrund.

Det är lättare att gå och stirra ner i en mobilskärm än att ta sig an vidden av människans samlade potential…?

Precis. Jag tycker det är jättetråkigt att vi hamnat där när man kan lära sig så mycket genom att prata med andra människor som man inte känner. Det är som att spontaniteten i samhället är borta. Vi är jävligt bra på att planera och fylla våra almanackor. Vi har ingen tid över till att bara vara, få leka, använda vår fantasi och vara kreativa.

När det kommer till den perfekta ytan…

När det gäller normen för hur tjejer kontra killar ska vara så är min uppfattning att den har blivit snävare på det stora hela och sedan finns det såklart undantag. Det har blivit en otrolig träningstrend och jag känner bara: åk ut i skogen och jobba med kroppen. Att göra av med energi på ett naturligt sätt och på så sätt bli stark har ersatts av att gå på gym. Jag tycker det har gått till överdrift. Men jag fattar att det är svårt att dra ut i naturen när en bor i stan. Men känslan på gym… är bara så tråkig haha!

Hur kom det sig att du bodde i London under en tid?

Det var mitt första riktiga äventyr livet. Från en ganska inrutad uppväxt i småländska Eksjö drog jag och några vänner till London och flyttade in i ett kollektiv. Vi jobbade på lagret på Harrods och festade på helgerna. Det var en otroligt lärorik tid. Galen med rolig tills det inte längre var kul (skratt). Där fick jag prova mina vingar på riktigt för första gången och lära känna massa nya människor. Namnet Rainchylde kommer faktiskt därifrån: blev ”döpt” till Rainchild av två fina vänner en tidig söndagsmorgon efter en helkväll ute på klubb…