Philip Albinsson vill ta med sina lyssnare på en emotionell resa.

By svip 7 år ago
Reklam

På tillfälligt besök i sin hemstad Kristinehamn efter år i USA. Där var han nästan ett år hos Hollywoodfrun Margareta Svensson Riggs som är sång och artistcoach.
- Det var roligt att få jobba med paret Riggs och få se hur det jobbet var. Ett intressant och intensivt liv. Där fick jag vara i bakgrunden, men då jag inte ville leva ett liv i skymundan beslöt jag mig för att satsa på min egen karriär. Så då var det dags att ta nästa steg i livet, säger Philip.

Hur länge detta ”besök” i uppväxtkommunen kommer att vara vet han inte. Men han vet att han längtar tillbaka till staterna och att han kommer åka dit igen.
- Jag tycker det är skönt att vara i USA och slippa jantelagen. Där får man vara stolt över vem man är och vad man gör. Sen har jag många vänner där.

Men hur kom det sig att han hamnade i USA ?

Det var hans passion för musiken som drev honom.
Men för att ta det lite i tur och ordning så börjar vi hans historia från barnsben.

Redan som fyraåring var han med i Kristinehamns kyrkokör och sjöng i kör tills han var tretton år. Det blev ett uppehåll i musiken då han började på högstadiet. Sen började han på Lundsbergs internatskola i nionde klass och då växte musiken fram igen. Där studerade Philip musik för Lisa Svanström .
De två har nu musikaliska samarbeten där hon spelar piano när Philip sjunger. De åker ut på gemensamma sommarkonserter.

Som ung ville han bli polis eller mäklare, men det var Tomas Ledin som fick in honom på musikerspåret.
-Jag läste en intervju med Tomas Ledin, där han fick en fråga vad som fick honom att gråta sist. Han svarade ”Det händer kanske inte att man gråter floder men att man blir vattnig i ögonen. Än kan jag nästan få tårar när jag hör en del artister, när det är så uppenbart att de har gåvan, och att man får vara där när allting stämmer. Jag upplevde det nyligen när vår grabb tog studenten. Då var det en elev där som sjöng och när han öppnade munnen, jag ryser nu när jag tänker på det, så kände man vilken begåvning och närvaro denna unga människa hade”.

Nu var det klart vad han skulle satsa på. Musiken var en gåva han fått och skulle förvalta.
Efter studenten sökte han och kom in på skolan Musicians institute the college of contemporary music. Där har han studerat ”Vocal performance” och ”Independant artist” under två års tid.

För att nå sina mål har han hela tiden målmedvetet arbetat sig fram. Bland annat jobbade han på McDonalds i fyra år samtidigt som han gick i skolan för att kunna ta sig till USA.

Nu vill han etablera sitt namn i Sverige. Här kommer han att kunna arbeta med musik på ett sätt som inte var möjligt tidigare. När han bodde hos Margareta tog jobbet ca 17 timmar om dagen.

Du har valt att göra covers till att börja med?

Jag har fokuserat på covers idag för att försöka bygga upp ett slags nätverk. Jag känner att folk som inte vet vem jag är vet inte vad de ska söka på för att hitta mig. Då kan covers vara en hjälp. Men jag skriver även egna låtar som jag uppträder med. Sen känner jag att jag har inte lust att göra egna saker riktigt än om det inte blir en enorm tittarstorm på det.

Dina egna låtar är det i stil med de som du gör covers på?

Ja absolut. Balladpop är min huvudsakliga stil. Det är det som passar till piano och sång. Det ska vara skönt att lyssna på och vara lite känslosamt.

Och det var det som Ledin fastnade för?

När han var med i en intervju så sa han att det kom en liten tår i ögat.

Då måste texten betyda mycket. Det räcker inte med känslosam musik.

Absolut. Jag gör inte nånting som inte betyder nåt för mig. Eller något som jag inte kan stå för. Det var många gånger när jag bodde i Los Angeles som jag testade olika stilar. Så nu vet jag att jag ska köra det lite lugnare, Peter Jöback och Sara Dawn Finer stilen. Det är det som jag tycker att jag är bäst på. Och det är därför många hyr in mig till bröllop och liknande.

För att beskriva syftet med sin musik använder han sitt eget citat ”I want to catch the listeners attention and take them on an emotional journey”.