Joacim Cans – Från vatten till metall

Han är frontfigur i Hammerfall ett av Sveriges absolut största power metal band som tillsammans har nått fantastiska framgångar världen över och har sålt över två miljoner album. En äkta rocker med en röst som burit honom fem varv runt jordklotet, ändå var det inte sång han ville syssla med ifrån början. Idag har han två egna soloalbum i bakfickan och tar fram sin gitarr då och då för att som han säger “bli vän med den igen”. Svip.se har talat med Joacim Cans, en genuin och karismatisk man med en hög nivå av självkritik tillsammans med en god blandning av vishet och humor…

Foto Michaela Andersson @ Michsign Photo

Du är född i Mora men flyttade till Göteborg som tonåring; Dalmas eller go Göteborgare?

Ja, det är ju lite svårt… Det beror faktiskt på när du ställer frågan. Hade du frågat mig när jag var fjorton och flyttade till Göteborg, så blev jag ju Göteborgare väldigt snabbt. Min dialekt förändrades direkt, jag vet inte vad som hände (skratt). Helt plötsligt så pratade jag Göteborgska. Jag har känt mig som en Göteborgare i hela mitt liv men, ju äldre jag blev desto mer kände jag att rötterna behövde näring någonstans och det får de fortfarande endast uppe i Dalarna. Så ju äldre jag blir, desto mer connection får jag med mina rötter där uppe. Vi har ett sommar hus där och jag åker dit så ofta jag kan.

Nu bor jag ju i Stockholm sedan i september förra året och det kanske är det som sluter cirkeln långt om länge, att jag är på väg tillbaka upp. Det är svårt att sätta ett epitet på mig, det känns som om jag befinner mig i en form av twilight zone tror jag. Jag tycker nog att allting sätter sina spår, och jag har ju mycket Göteborg i mig eftersom jag är uppvuxen där och jag kan staden, den är ju på något sätt min men för den sakens skull så kommer jag ju alltid att vara en mas, eller en Dalkarl heter det ju.

Du var simmare från början, berätta…

Ja, där i Mora så handlade det om att antingen så spelade du hockey eller så spelade du fotboll. Men lagsport har aldrig varit min grej, jag har svårt att… jag skulle aldrig kunna åka på ett VM och sitta på bänken och godta en medalj, för om jag inte spelade så skulle det kännas mycket konstigt. Jag är en väldigt individuell person och simningen var väl något som tilltalade mig helt enkelt. För att göra en mycket lång historia väldigt kort så simmade jag mellan att jag var åtta och sexton år gammal och var med i det svenska juniorlandslaget. Som bäst fick jag en silvermedalj på ungdoms SM i bröstsim, missade junior EM med 36 hundradelar och det var 1996, nej det var -86 det här och efter det så slutade jag. Det blev liksom en för stor knäck för mig. Jag hade byggt upp allt runt att jag skulle till EM. Två månader senare så slutade jag till förmån för musiken.

Hur kom det sig att du senare sökte till Musicians Institute i Hollywood?

Ja, efter att jag hade slutat att simma så började jag spela gitarr och nästlade mig in i olika band och så där. Men alla band sökte sångare och sjunga det ville jag inte göra men jag sa ju att jag kunde det någonstans och på så sätt tog jag mig in i banden och sjöng lite och till slut så spelade jag gitarr istället. Men jag sjöng också för det fanns inga sångare att få tag på. Det här höll jag på med i två, tre år bara och sedan lade jag i princip ner det här med musiken, för det blev mer och mer sång och jag ville ju spela gitarr men rent musikmässigt så var jag inte något vidare duktig på gitarr och sångmässigt sätt så lät det inte riktigt som jag ville att det skulle låta. Jag hade en väldigt tydlig vision av hur jag ville att min röst skulle låta.

Jag gjorde lite andra saker under ett par år och sedan var det någon som ringde och de ville ha en sångare till ett band, det var ett projekt och det var tre låtar. De här tre låtarna blev till slut till en vänskap som höll i under många år, så från och till spelade jag med det här bandet under fem, sex år. I ett av uppehållen vi hade så… Oj det kommer bli en lång historia det här!

Grejen var så här att någonstans där i mellan så kände jag att jag hade ingenting kvar i Sverige som höll mig fast, med jobb, förhållande eller familj och jag blev väldigt sugen på att åka över till USA. Ja, söka in till skolan först och främst och se om jag kom in, ge mig själv en chans att se hur bra jag kunde bli som sångare. Så på den vägen var det. Jag sökte in ensam jag hade ingen kompis med mig eller någonting. Men till slut efter att jag sökt in så var det polare som också sökte, vi var ett helt gäng som åkte över tillsammans. Det var mest för att ge mig själv en ärlig chans till ett äventyr i livet, först och främst för att bo i Hollywood under ett år och plugga bara en sådan sak är ju, ja det ger ju livserfarenhet. Sedan ville jag under ett års tid se om min röst kunde förbättras…

Med facit i handen så får man väl säga att det gick väldigt bra!

Ja eftersom vi sitter här nu och pratar så tänker jag att det borde ha varit någonting som funkade på vägen (skratt). Nej, det har väldigt mycket att göra med dåligt självförtroende att tro att man är apkass och så märker man herregud folk frågar om jag vill sjunga med dem… Okej, varför då…? Man är så väldigt självkritisk, men jag insåg ganska snabbt att jag var kanske inte så dålig som jag själv trodde. Men, jag är lika självkritisk idag.

Hammerfall-transbordeur-lyon-16

Du har gjort två soloplattor, den sista kom 2013, vad har du för planer där?

Ja, jag har ju gitarren den står bredvid mig här. Jag brukar plocka fram den bara för att titta på den och bli vän med den igen, det var så jag skrev den förra plattan. Med en iPhone, en akustisk gitarr och så jag. När jag skriver så skriver jag och när jag är klar så brukar jag packa ner den och ställa bort den igen. Jag har inga jätteplaner just nu på att göra något mer soloalbum. Men, man vet ju aldrig vad som händer!

Med den förra plattan hade jag ju en dröm i livet, att spela in en skiva på svenska och att göra en mer avskalad sing/songwriter, i och med att den musikstilen ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Bara hela den trubadursvängen med Cornelis Vreeswijk och Björn Afzelius som var en stor artist för mig när jag växte upp, parallellt med den hårda musiken.

Vilka kontraster tänker jag!

Jaa, men livet är för kort för att inte ha kontraster! Livet är på tok för kort för att inte våga prova på saker. Jag har gått på så många nitar i mina dar men då har jag åtminstone provat på det och kan då bocka av det. “Det här var ingen bra idé!” Eller tvärtom.

Så du har en “Bucket list”?

Nja, jag börjar väl mer och mer få en liten mental “Bucket list” som ligger där inne i huvudet, saker som jag måste göra. Men det viktigaste är att du måste göra det för din egen skull och att du inte gör det för att du ska bli bekräftad av andra. Om du har lite dåligt självförtroende med dig någonstans så kanske det blir att; Gör jag det här, då kanske folk tycker om mig? Det blir ju lite fel, jag vill gärna göra saker för att jag själv ska må bra och så att jag själv kan ta mig vidare. Jag tror att när man bockat av en sak, så öppnas det nya dörrar till nya möjligheter.

2013 deltog du i melodifestivalen, är det något du tänka dig att göra ige

Nej, ingenting jag har planer på just nu faktiskt. Jag känner att det var en väldigt rolig grej att få göra, det var någonting som man som artist eller som medborgare drömmer om att få göra. Jag tyckte att jag hade en bra låt, jag tyckte vi hade ett väldigt roligt gäng och vi hade fantastiskt kul den veckan. Vi gjorde livet lite enklare för alla andra (skratt) den veckan. Resultatet sedan… Där och då, väldigt besviken! Så här i efterhand, nej det behövs även bulkartister i melodifestivalen som är med och fyller ut. Annars om alla skulle vara unga snärtor, unga killar som stod och dansade och sjöng, det går ju inte. Det behövs en Hasse Andersson och en Joacim Cans!

Jag har hört någonstans att du knypplar, stämmer det?

Nej, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv! Nej, jag har inte ens en symaskin, jag kan inte ens sy heller. På mellanstadiet så sydde jag fast mitt finger i en vimpel, nålen gick rakt igenom min tumme. Så duktig är jag! (skratt) Jag är totalt ohändig på sådant. Men det hade varit väldigt kul att kunna!

Vilken var din första LP-skiva?

Den första LP-skivan måste ha varit med David Cassidy och den hette Cherish om jag inte missminner mig, jag ska kolla jag har den bakom mig här på radion… Jag spelade också låtar ifrån den… På Mora marknad köpte jag den i mitten av 70-talet. På den tiden var ju marknader väldigt viktiga, för det var ju den enda stället man kunde hitta musik på småorterna. Den första hårdrocks skivan: Saxon, Strong arm of the law!

Joacim Cans of HammerFall 2014 © Savage Beauty - Photo: Tallee Savage

Hur ser det ut med Hammerfall, jag såg att ni varit på kryssning nyligen. Berätta…

Ja vi var iväg, Wacken Open Air har ju en egen liten kryssning nere i Medelhavet, så vi åkte med ifrån Palma till Barcelona och sedan så mönstrade vi av och nya band mönstrade på och båten gick till Ibiza och sedan tillbaka till Palma. Vi gjorde två spelaningar på båten, en inomhus och så gjorde vi en utomhus på däck. Det var 2,000 glada tyska metal fans, modell större som hade en trevlig resa. Det var intressant!

Jag har tittat lite på er turnéplan, det är väldigt få spelningar i Sverige…

Ja, vi tog ett break här för ett par år sedan i och med att vi kände att vi har hållit på i femton, sexton år utan att ha haft någon möjlighet till reflektion. Så vi valde att ta en paus, innan pausen så gjorde vi ganska mycket i Sverige. Mycket festivaler, en klubb turné, vi gjorde en vanlig turné och det blev nästan… Nej, vi behövde bromsa lite och skapa ett sug, ett behov av att folk vill se Hammerfall igen.

Därför valde vi under Europaturnén att inte ens göra Skandinavien och nu i sommar gör vi två exklusiva festivaler. Den ena är GetAway och den andra är Sweden Rock, sedan gör vi då ett turnégig i november och den är också exklusiv då vi bara spelar på Skandinavium i Göteborg. Jag tror att det är rätt väg att gå, så att folk inte tar band för givet och att man inte blir ett av de där banden som kommer en gång per år. “Jaha, är de här nu igen, var inte dom här precis…”

Ni har gjort en reklamfilm till Vianor, där ni prankar folk och spelar i verkstaden, berätta…

Ja, herregud! (skratt) Det var inget vi var beredda på att det skulle bli så bra, det här var ju riktiga dolda kameran! Vi skapade en tävling på vår FB-sida där fem stycken kunde vinna fantastiska priser, nya däck och nya fälgar. Så alla som kom dit var ju helt inne på att de skulle hämta sina priser, och så fick de en liten bonus! (skratt) Det var en väldigt rolig grej.

Vilka har Hammerfall med sig som förband under spelningen i november?

Vi har med oss Edguy från Tyskland och så har vi med oss Civil War de gamla Sabatonkillarna, det är ett tungt paket vi har med oss! Vi har jobbat tillsammans med Edguy i snart tjugo år och gör väldigt mycket saker ihop, bland annat gjorde vi hela Syd Amerika ihop och även nu till hösten vi diskuterar lite allmänt turnéplanen med gemensamma aktiviteter, så jo då!

Svip.se tackar Joacim Cans för en rolig pratstund och för din tid framför allt!
Glöm nu inte att boka in Sweden Rock, där ni kan njuta av Hammerfall till fullo!