En ung Värmländsk Ingemar Bergman…

Karlskogasonen Marcus Carlsson är en svensk film- och teaterregissör. 30 år gammal, har han redan hunnit vinna några riktigt fina priser i filmvärldens Sverige, bland annat SVT: s Kulturbaggen. 2008 vann han Novemberfestivalen med sin kortfilm Arton, samma år debuterade han på Göteborgs filmfestival med novellfilmen Heja Degerfors. 2013 långfilmsdebuterade han med filmen Din barndom ska aldrig dö. Marcus har även regisserat en ett antal pjäser och är nu i full färd med att färdigställa sin senaste produktion, även den en långfilm och som just nu har arbetsnamnet Kärlek och vilja. Marcus avslöjar att både film och titel kan ändras under arbetets gång…
Marcus använder sig ofta av sina hemmiljöer till inspelningen av sina filmer och berättar att han känner sig hemma och bekväm i dessa vackra miljöer, så även denna gång. svip.se var med som statist under en av inspelningsdagarna som utspelade sig på Bruksmässen i Degerfors.

Berätta lite om din nya film…

Ja, det är egentligen två historier i en och samma film. Den ena berättelsen heter Kärlek och den andra heter Vilja och handlar om två tjejer som bor i samma lägenhet men under olika perioder, så det är en inblick i två personers liv kan man säga.

Hur går det till när du väljer skådespelare?

Ja, det finns ju väldigt många skådespelare att välja mellan… jag tar väldigt lång tid på mig när jag väljer skådespelare. Det är faktiskt det första jag gör, nästan innan jag har en hel berättelse färdig. Så de skådespelarna som har huvudrollerna där, de var bestämda långt, långt innan, ungefär ett år innan. Det är extremt ovanligt! Det gör jag redan nu till min nästa film, så att jag kan sitta och fantisera om dem, så skådespelarna kommer in väldigt tidigt i mina processer…
Jag återanvänder ju mycket skådespelare som Johanna Strömberg till exempel som har huvudrollen i den andra delen av filmen. Hon har medverkat i fyra av mina filmer. Jag gillar att återanvända skådespelare som man trivs med och vill gå vidare med. Men nu i den senaste filmen har jag också använt mig av nya förmågor som jag inte jobbat med tidigare och det är ju också spännande, ibland fungerar det och ibland inte så är det ju!
Men det är ju inte så att folk kastar sig över mina filmer ännu men helt klart så finns det ett intresse.

När kommer vi att kunna se den färdiga filmen?

Jaa, det är nog i augusti någon gång tror jag… Det är en otroligt lång process och filmen kommer nu att klippas, jag har filmat mycket mer och längre än vad jag brukar. Det är en väldigt svår film att få… ja, det krävs mycket tid helt enkelt till att skapa den här historien. Jag kommer på väldigt mycket på plats och då förändras ju hela manuset och historien, det blir nästan som en blandning av en dokumentär och en spelfilm. Därför blir det väldigt mycket material och det tar längre tid att klippa den.

Var kommer vi att kunna se filmen?

Oj, när den är klar? Ja det vet vi faktiskt inte ännu men vi ska ha premiär på en stor filmfestival. Men det är ännu inte klart, vi diskuterar just nu vilken festival det kommer att bli och så där. Vi siktar ju naturligtvis på TV och självklart kommer den att visas både i Karlskoga, Degerfors och Karlstad, det är ju ett måste!

Hur tufft är det att vara filmmakare i Sverige idag?

Det är klart att de är många personer som slåss om samma pengar, så är det ju alltid inom litteratur och musik också. Självklart får man en del nej och så får man något ja och det är ju de man hoppas på så att man kan fortsätta att hålla på och göra sina filmer. Det är inte bara att göra film det är ju också en av de dyraste konstformerna som finns. Det är inte som att måla en tavla och man är själv om det utan här krävs det en väldigt massa människor för att det ska gå att genomföra. Så det är tufft.

Men du har väl ändå lite försprång, med de fina priserna du vunnit?

Ja, det underlättar ju såklart, det gör det ju (skratt). Det fanns ett mycket större intresse för den här filmen, än om jag inte hade vunnit… det var större chans att få pengar ifrån Svenska filminstitutet för nu kände de igen mig och visste att det blev rätt, så att det tror jag. Däremot så påverkar det inte mig, jag har alltid dåligt självförtroende i omgångar. Ibland känner jag mig stark och ibland mindre stark.

Har du använt dig av några innovationer arbetsmässigt i den nya filmen?

Ja, det har jag gjort, Jag har arbetat med en annan fotograf bland annat. Och så har jag valt att göra filmen i ett gammalt TV-format, 4:3 med svartkanter på sidorna både på TV och på biograferna. Det var ett val vi gjorde för att vi tyckte att ansiktena kom fram bättre helt enkelt. Jag tycker man slösar lite med platsen annars och man fyller inte ut den riktigt annars. Sedan att jag byter huvudperson mitt i filmen är väl ganska innovativt… Det tror jag att folk kommer att bli både chockade och kanske lite förbannade på… (skratt).

Vi ser naturligtvis fram emot Marcus kommande film och spänningen är olidlig inför undertecknads premiär som statist! Tack Marcus för en trevlig pratstund och Lycka Till!!