Anders Alexanders Slangbella laddar för framgång

Slangbella är ett soloprojekt signerat Anders Alexander - med bakgrund som låtskrivare och trummis i välmeriterade och världsturnerande Alice in Videoland.
Han har även gjort några inhopp på några spelningar med Melody Club eller varit”inhyrd som trumvikarie”, som han säger själv. Med Slangbellas två kritikerrosade album bakom sig ”Slangbella was here” (2012) och ”Kött och blod” (2014) och nu singeln ”Någonstans i Oskarshamn”tyckte vi på svip.se att det var dags för oss att få reda på lite mer om Anders planer för framtiden.

Du var med i Alice in Videoland?

Jo jag var med och grundade det bandet och har skrivit alla deras låtar tillsammans med sångerskan.
Vi gjorde fyra album och turnerade runt om i hela Europa. Ryssland var vi i tre gånger. Vitryssland och Ukraina. Så det var en rätt så stor grej vi höll på med i åtta år.

Och nu har du gått helt solo istället med Slangbella?

Saken var den att vi gjorde över fyrahundra spelningar och turnerade massor. Så jag blev trött på det. Fick nog helt enkelt. Ville göra något mer än att bara spela trummor, då jag alltid haft så mycket musik i mig. Så jag lade ner det bandet tills vidare. Det är så att jag har studio och spelar alla instrument själv. Då tänkte jag att vad ska jag nu göra, jag håller på att få kreativ damp. Så när jag inte kunde göra musik till Alice in Videoland längre så tänkte jag att jag måste testa att göra någonting själv. Det slog mig då att jag aldrig har sjungit. Att jag aldrig testat. Men varför skulle det hindra mig. Jag testar i alla fall att sjunga och tyckte att det lät ju för jävligt. Ha ha. Första gångerna i alla fall. Men sen insåg jag att jag inte visste hur jag skulle sjunga eller vad jag skulle sjunga. Jag hade inget å säga. Började sjunga på engelska, men det jag sjöng betydde ingenting. Sen så kom jag på att om jag sjunger på svenska så har jag nog lättare för att uttrycka mig. Och det passar min röst bättre. Och på den vägen är det. Det har blivit två album och mer är på väg. Sen har jag insett att livet är mycket mer tråkigare utan att hålla på med musik, så vi har startat Alice in Videoland igen.

Så du har två projekt nu?

Jag kör dubbelt och har haft dubbla turnéer i höst. Nästa år kommer jag göra en turné med Alice in Videoland och Slangbella. Vi ska till Storbritannien och USA. Så det blir fullt upp.

Varför inte låta Slangbella vara förband?

Nja, vet inte om det är så intressant för dem i England och USA om man sjunger på svenska. Fast jag har faktiskt funderat på det i Sverige. Men jag har fått lite andra bra förbandsspelningar. Som De lyckliga kompisarna och The Sounds.

Man skulle kunna säga att du gjort lite som Phil Collins? Lagt trummorna bakom dig.

Åh herregud! Ha ha. Det är den enda koppling som finns i så fall. Han är inte min inspiration om man säger så...
David Grohl har gjort detsamma och skulle kanske låta bättre att nämna hans namn. Det är i och för sig inte heller någon förebild.

Dina texter är de reflektioner från ditt eget liv?

Ja det är det. När man hållit på med musik så länge som jag gjort stryk detta inom paranteserna (och även om man har så att säga skrivit av sig ) så har man samlat på sig mycket tankar. Så när jag började skriva texter så bar rann det ur mig en blandning av upplevelser, erfarenheter och allt möjligt. Så där finns mycket att ta. Är det inte självupplevt så har det hänt i ens närhet.

Nu har du släppt singeln ”Någonstans i Oskarshamn”, men blir det en platta framöver?

Det är lite oklart med det. Vi har snackat om att bara släppa enstaka låtar men ganska ofta. Vi får se hur det blir. Det kommer dock komma en singel till i februari. Som för övrigt är den bästa låt som jag nånsin skrivit. Jag ser jättemycket fram emot att släppa den.

Men det blir bara digitalt?

Ja, fast min dröm är att få släppa en vinyl. Jag är själv vinylsamlare sen jag var liten. Jag älskar vinyl. Men det är lite för dyrt så en singel är knappt lönt att trycka upp. Så som det ser ut nu så blir det digitalt.

Men då är planen att man släpper singlar med jämna mellanrum för att få uppmärksamhet?

Ja man håller igång det hela tiden. Det är ett jäkla jobb att sätta ihop ett album också. Sen är det bara aktuellt i en à två veckor för det släpps så mycket hela tiden. Man glöms lätt bort. Så blev det lite med mitt förra album. Jag lade ner ett år på det och folk kom ihåg det i några dagar innan det glömdes bort. Jag hade ingen som marknadsförde det heller.

Var dina tidigare skivor enbart digitala eller fanns de fysiskt?

Det var bara digitalt. Det är en kostnadsfråga då jag gör allt själv. Eller har gjort fram tills nu. Spelar in allting själv, alla instrument, mixar och producerar. Står för alla kostnader. Så det har blivit en ekonomisk katastrof för mig.

Jag tänkte att du hade kvar några miljoner från tiden med Alice in Videoland.

Man blir inte så rik på det faktiskt. Jag tror vi har sex miljoner lyssningar på Spotify om man slår ut det på alla låtar. Det har väl gett mig ett par hundra kronor i halvåret att skatta för. Och ändå så är jag låtskrivaren.

Minns du din första vinyl du köpte själv?

Det var på åttiotalet och var en Judas Priest skiva. Vilken av dem det var minns jag inte. Det var bara hårdrock som gällde när jag var sju, åtta år.

Finns det något spår av det i din musik?

Jag tycker sångaren Rob Halford är bisarrt fantastisk. Men det är inte min genre alls längre. Nu samlar jag musik mellan 1965 – 1973 kan man säga. Och den sortens musik upptäckte jag tidigt. Band som The Who började jag lyssna på i 12, 13 års åldern. Den typen av 60 tals pop och rock har format mig mycket mer än något annat.

Men du kör lite punkig stil, så slutet av 70talet borde finnas med.

Jag har aldrig lyssnat speciellt mycket på punk. Min storebror var punkare. Man kan inte riktigt styra det man skriver utan det blir det det blir. Anledningen till att jag uppfattas som ganska punkig är nog att min röst är lite opolerad. Hade Måns Zelmelöv sjungit mina låtar hade det inte blivit så punkigt alls. Just nu har jag en period då jag lyssnar på Tysk psykedelisk jazz från 60talet. Och det speglas inte i min musik precis.

Det kanske är så att man gör en viss sorts musik och vill lyssna på en annan sorts?

Så är det. Jag gillar variation. Vill inte bara hålla på med en sak. När jag kommer hem och ska koppla av vill jag ha en helt annan musik än den jag spelar själv.

Foto: Christoffer Castor

Dina texter beskrivs som tragiska men komiska, har du nån speciell inspiration till det?

Mitt liv är ganska komiskt. Det blir mycket dråpliga grejer. Själv är jag en väldigt odeprimerad människa. Jag har aldrig haft ångest eller sådana känslor. Utan gillar att skratta, så det blir en blandning mellan insikten i det tragiska och vardagliga grå livet samtidigt som man har en glimt i ögat.

Namnet Slangbella var kommer det ifrån?

Jag drömde mig till det. Det var efter att jag slutat mitt band, Alice in videoland, så drömde jag att jag träffade en tjej som hette Isabella. Hon sjöng och jag spelade och vi döpte vårt band till Slangbella. Sen hade jag kvar det här namnet i huvudet.

Är båda banden bokade?

Jag har några spelningar nu med Slangbella dels själv men oxå som förband åt The Sounds. Sen kommer vi släppa ett album i vår med Alice och kommer då besöka Storbritannien och USA. Försöka timia in allt så gott det går. Men det kommer bli lite festivalspelningar med Slangbella också.

När det gäller Alice in videoland så kommer ni köra med album?

Ja vi är så pass etablerade och jag har inte den tiden att lägga på att hela tiden vara aktuell med båda banden. Det kommer att släppas i USA och hela Europa, så det blir lite annorlunda. Slangbellas marknad är ju bara i Sverige.

Vi på svip.se önskar Anders Alexander lycka till med sina båda band och tackar för intervjun.