Författaren, journalist och poeten Cyril Hellman växte upp med sport serietidningen Buster som han var prenumerant på. I den fanns många fotbollsserier som bland andra Bullen och Åshöjdens BK som skildrade spelarnas liv. Nu har han skrivit manus till serieromanen, Vad som än står, vilken skildrar det som händer utanför arenorna och i huliganernas liv.
Boken var från början tänkt att heta: För evigt trogen, men fick byta namn i sista stund.
Hur kändes det att få byta titel?
Jag hade hela tiden en alternativ titel som jag gillade. Den finns t o m refererat till i texten. I egentligen så spelade det inte så stor roll, det var mer på ett personligt plan att jag tyckte att det var dåligt. Det här manuset började i film form med ett projekt som heter ”För evigt trogen”. Jag bröt med producenterna på konstnärliga grunder då de ville göra en tv-serie och jag en långfilm. Jag tänkte att man kan göra som i en vårdnadstvist, dela på namnet, jag kan göra en serieroman och de kan göra sin tv-serie. Men de hade patent registrerat namnet och då var det inte så mycket att göra. Titeln ”Vad som än står” står för något som de säger innan fight, man vill ha den här gentlemanna stilen och inte att man sparkar eller slår på någon som ligger ner.
Så de har en slags hederskodex?
Precis. Det hör även ihop med deras casual kläder som de har, du ska även se ut som en gentleman när du slåss. De svenska och brittiska huliganerna har inte så mycket till övers för polackerna som slåss i träningsoverall.
Jag minns en polis uttalande efter ett bråk med två gäng: ” de verkade idrottsintresserade då de hade golfklubbor”.
Ha, ha. Det kanske var mer som tillhygge i det tillfället. Men idrottsintresserade är dem. Jag har aldrig rört mig i kretsar där de har sådan koll på fotboll. De har minst lika mycket koll som en sportjournalist, om inte mer. Många har spelat elitfotboll och sen kanske de inte räckte till hela vägen. Som den killen jag växte upp som var med och bildade AIKs firma, han var med och vann junior-SM när vi var unga.
Cyril Hellman & Peter Bergting
Foto: Gabriel Liljevall
Hur kom det sig att du valde seriemediet för den här romanen?
Jag har alltid gillat serier. När jag började som journalist, sökte jag tillfällen där jag kunde bryta ny mark inom popluärkulturell journalistik så var det just genom att bevaka alternativserier. Jag gjorde mycket intervjuer med skaparna av de serier som jag själv gillade, undergroundserier, såna lite mer arty i stilen, som Robert Crumb och liknande. De intervjuade jag och samlade jag senare i en bok. Jag hade tänkt mig en sån tecknare till den här serieromanen också. De som jobbar med film använder en liknande teknik som att göra serier. Bland annat mina favoritregissörer som Hitchcock och Fellini, de gjorde bildmanus. Så jag insåg att det var samma teknik. Sen har jag kommit till en punkt i livet då jag inte jobbar gratis längre. Det var ett sätt att få in lite pengar så man inte jobbar i onödan. Jag har alltid sett filmmanusförfattare som lite av drömmare som oftast fick se sitt manus bli liggande i byrålådan. Jag tänkte att blir det ingen film av det så får det bli en serie.
Hur kom du i kontakt med tecknaren Peter Bergting?
Det var Bonniers som ställde krav på mig att jag skulle jobba med Peter. Han är en världsstjärna. Han gör Watchmen och andra amerikanska serier. Jag hade bara läst hans bok Gängkrig 145 som han gjorde med Jens Lapidus vilken jag tyckte var grym. Jag blev glad över att få jobba med honom. Det var också bra för mig att få jobba med en mer rutinerad tecknare. Vi har fått skurit i mitt filmmanus för att få det att passa i serieformen. Han kunde med sitt tränade öga se vad som behövde skäras.
Hur kom det sig att du ville skildra just den här kulturen?
I Storbritannien finns det en hel genre med böcker och filmer som kallas Hit and tell. Jag hade läst böcker och sett filmer och fascinerats av den här white trash-miljön. Och som jag kände många som växt upp i. Så jag har alltid varit fascinerad och haft lösa planer på en bok. Sen när jag av de här filmmänniskorna fick förfrågan om att göra ett filmmanus tände jag på det. Då började jag sätta igång och göra intervjuer med firmakillarna.
Om jag har förstått det hela rätt så har du en humanitär ådra?
Jo, jag har skildrat sociala problem och rört mig bland utsatta grupper. Har bland annat varit redaktör för Situation Sthlm (tidning för bostadslösa). Det finns ett samhällsengagemang i det mesta jag gör. Vilket även finns i den här serieromanen.
Sen så gillar du även Mötley Crue?
Ja. Dem växte jag upp med. Jag är allätare beträffande musik. Men de var barndomshjältar, de tog man autografer av och sen senare i livet fick jag intervjua dem. Och göra blurb till Nikki Sixx bok!
Du skriver inom ett brett spektrum…
Jag har väldigt många strängar på min lyra och många intressen. Fotboll är ett stort intresse men det har jag aldrig fått utlopp för tidigare direkt. Därför var det kul att få göra den här grafiska romanen med tanke just på mitt fotbollsintresse.
Skulle det kunna bli ett manus om någon fotbollsspelare och skildra det hela mer från hans sida?
Fick jag erbjudandet så skulle jag gärna göra det. Det är många som har bannat mig varför jag inte frågade Zlatan för hans fru tog för många år sedan kontakt med mig och ville att jag skulle intervjua honom angående utanförskap. Redan då var det många som sa: försök att få honom att göra en bok. Men jag tänkte att han var för ung för att göra bok om och det fanns så många som ville tjäna pengar på honom. Jag kände att när jag fått förtroendet av hans fru att få hennes telefonnummer ville jag inte försöka få till någon bokdeal med honom det första jag gör. Men det kanske jag borde ha gjort för det blev ju en bok sen.
Men du skulle alltså gärna göra något om någon fotbollsspelare?
Fotboll är fortfarande trots alla pengar en arbetarklassport. De flesta toppspelare har gjort arbetarklassresan. Problemet då är att de sällan har läst böcker. De är streetsmarta men ofta inte så verbala. Då gäller det att hitta någon som Zlatan eller liknande. Jag gjorde en bra intervju med Henke Larsson när han spelade i Barcelona. Då pratade vi bland annat lite litteratur och musik och det blev en annorlunda uppskattad intervju. Honom skulle jag gärna göra en bok om.
Det är inte helt uteslutet med något mer manus inom seriegenren?
Skulle det här albumet gå bra är jag beredd att göra del två, kanske en trilogi. Då skulle jag nog i del två förlägga fokus på Göteborg. För rent historiskt och än idag har de dem bästa fighterna bland huliganerna. De är toppfirman nummer ett idag. Men det är även en riktig arbetarklasstad och om du går tillbaka till 60-, 70 talet så var de bråkiga. De har en huligankultur. Då blir det en blandning Stockholm och Göteborg. Det var kul att göra en tecknad serie. Resultatet blev bra, tack vare Peter framför allt.
Då gäller det att Peter Bergting är ledig för en eventuell del två…
Precis. I vanliga fall gör han internationella serier. Så jag tror inte han är intresserad om inte Vad som än står blir en jättehit.
Vi på svip.se tackar dig Cyril Hellman för intervjun och hoppas boken blir en bestseller då vi gärna vill läsa eventuella kommande delar.
