Thyra bjuder på swedecana

Thyra är Karin Thyr och Göran Eriksson, två väletablerade musiker och låtskrivare som har jobbat tillsammans och med Sveriges artistelit i över 20 år. Göran är även producent. De pendlar frekvent mellan Stockholm och Nashville – så mycket att de har börjat kalla staden sitt andra hem – och det är dessa resor som gett upphovs till nya albumet ”Nashville Songs & Stories” , bland annat så nämns kvarteren i East Nasvhille, som de kommit att älska, i flera av texterna. Duon inspireras av olika genres och de blandar den svenska vistraditionen med lite country, americana och ett uns soul & blues. Vi fick oss en pratstund med Karin och Göran.

Ert nya album är det nummer två från er?

Karin: Vi har gjort tre skivor och den första kom ut 2011. Mellan den och vårt nya album har vi hunnit göra en akustisk coverplatta med tolkningar av andras låtar. Men det här är vår andra originalplatta skulle man kunna säga.

När det gäller coverplattan, är det från era egna husgudar som ni har plockat låtar ifrån och tolkat?

Karin: Både ock skulle jag vilja säga. Vi har spelat tillsammans i det här duoformatet i över tjugo år. Under den här långa perioden har vi jobbat utomlands och lirat egna och andras låtar på diverse hotell. Då har folk ofta kommit fram och önskat låtar vilket gjort att vi har behövt hitta på nåt smart arrangemang på gitarr och sång. Så egentligen är det inte våra husgudar utan snarare låtar som har kommit till oss från olika håll när folk önskat dem. Sen har vi försökt göra  våra egna tolkningar på vårt unika sätt.

Göran: Man ska väl också säga att all musik som finns där har på något sätt inspirerat eller influerat oss. Pratar vi husgudar så är jag uppväxt med Beatles, Stevie Wonder eller vad det nu kan vara, så är det så att de har influerat mig på djupet. Sen finns det musik som man stöter på som också påverkar en på nåt sätt. Allt som vi har spelat in och gett ut har på något sätt rubbat våra cirklar så att säga. Det kan vara så att en låt hänger ihop med ett sammanhang som inspirerat. Det behöver inte vara låten i sig, artisten eller musiken, utan det är en kontext som gjort att man hittar inspiration.

Ni lär kalla stan Nashville för ert andra hem…

Karin: Det gör vi och nu har vi hemlängtan, när vi inte får åka dit. Det har blivit så många resor dit de senaste tio åren. På en av de första resorna så ramlade vi in i ett sammanhang. Av en slump så hyrde vi ett bed´n´breakfast hos ett par som vi direkt klickade med. Han är musiker och har bott i Nashville i över trettio år. Då hamnade vi i ett gäng som tog sig an oss och hamnade i ett socialt sammanhang direkt med hela familjen. Det var så himla häftigt att känna att man har en tillhörighet. Det är först när man har en tillhörighet som det känns som hemma och man blir en del av en vardag.. Då känner man sig inte som en turist i stan. Vi älskar Nashville, vännerna och familjen vi lärt känna där och i perioder har vi varit där i tre, fyra månader.

Men ni valde att spela in skivan i Sverige…

Karin: Ja! Det gjorde vi. Alla låtarna på plattan är skrivna där på ganska kort tid. Vi skrev låtarna förra sommaren. Vi bestämde oss för att skriva en låt om dagen i tio dagar. (skratt) Vilket vi gjorde. Sen åkte vi hem med dem. För oss var det viktigt att få ihop de här två världarna. Så att få spela med musikerna, som vi vuxit upp med och spelat med under hela livet, här hemma i Sverige var väldigt fint. Nashville mötte Sverige på det sättet. Det kändes rätt att blanda skrivandet som skedde i Nashville och att inspelningen fick ske här hemma. Det blev en fin balans som speglar oss, inte enbart musikaliskt utan även som människor.

Det är ett flertal svenska musiker som åkt över till Nashville för att spela in så ni kanske stött på dem också?

Karin: Nashville är en ganska liten stad och precis som i Stockholm så är det en ganska liten ankdamm med många musiker. Så man stöter på varandra på ett eller annat vis. Är man svensk i Nashville har man gemensamma beröringspunkter. Nästan alltid någon som uttrycker att de stött på nån från Sverige om de får reda på att man är svensk.

När ni skriver låtar delar ni på skrivandet av text och musik eller står en av er för mer av det ena eller andra?

Göran: Det brukar ge sig ganska naturligt. Vi börjar från nån idé som kan komma från antingen Karin eller mig. Kan vara en textfras som Karin har eller ett riff som jag har. Man startar nånstans, men sen brukar Karin vara mest drivande i text och historiedelen, medan jag är mer drivande i det rent musikaliska. Men vi kan lika väl vända på steken. Tycker att det är ganska fifty – fifty.

Karin: Det beror på lite grand. Sitter vi ned och utgår från noll så blir det ett gemensamt skapande i alla aspekter. Ibland kan det vara som Göran säger att han kommer med ett riff, en textrad eller så har jag suttit med gitarren och kommer upp med nånting. Då jag inte spelar i närheten så bra som Göran så kan mina ackord broderas ut och bli betydligt mer musikaliska när han spelar. Har jag börjat spela nånting på gitarr så brukar jag aldrig mer spela det efter att han tagit tag i det (skratt)

Göran: Jag försöker göra mig oumbärlig. (skratt) Det finns en anledning till att jag har funnits i krokarna i 25 år. Skriver man till sig själv kanske man jobbar på ett sätt. Vi skriver mycket musik till andra artister och då har man kanske ett annat ingångsvärde. Friheten och förmånen med att skriva åt sig själv är att det är bara vi som bestämmer vad som ska komma genom filtret. Finns inga parametrar som hindrar nån sorts kreativitet eller styr åt något annat håll än man själv vill. Skriver man til andra kan det finnas en riktlinje uppdragen i form av en genre, ett ämne osv. Det är också inspirerande att skriva under de premisserna, men då blir det mer av ett hantverk.

Men då måste det vara en fördel att vara sin egen producent också…

Göran: Både ja och nej. Ibland kan man gå för långt i huvudet, innan låten är klar har man bildat sig en idé om både ljudbild och produktion. Det kan vara ett ankare ibland och kan hindra en att ta nya vägar, vilket fallet inte hade varit om man varit friare i tanken.

Karin: Det är väldigt värdefullt att kunna bolla sitt skapande med några olika för att få lite nya öron. Därmed inte sagt att man alltid ska gå på något som någon annan rekommenderar. Det är fantastiskt att vara sin egen för man har en frihet genremässigt och man kan ta ut svängarna. Nu blev den här plattan på det här sättet, men det är inget som säger att nästa skiva blir exakt likadan. Men det som vi själva tycker är roligt med den här skivan är att det har landat i ett sound som vi båda tycker jättemycket om. Det känns roligt att bygga vidare på och vi har redan börjat skriva på nästa skiva, EP eller vad det nu blir.

Då dröjer det troligtvis inte så många år innan det kommer något nytt ifrån er…

Karin: Nej, nej. (skratt) Det kommer nog något ganska snart. Det finns plötsligt mer tid nu när man tvingas vara hemma. Mer tid att jobba med de egna projekten.

Göran: Vi ska hålla uppe produktionen lite bättre.

När ni skriver åt andra artister rör ni er bara inom country då?

Göran: Det kan bli väldigt brett. Det beror på vilken inriktning de har. Jag har egentligen inte mina musikaliska rötter i countryn, utan det är en ganska nyfunnen genre för min del. Jag tror att i och med att man korsar olika genres så blir det lite unikt och sticker ut, vilket tilltalar folk. Nu har vi jobbat mycket med en artist från L.A. som skriver musik som är en blandning mellan Led Zeppelin och Heart. Det är väldigt långt ifrån country. Jag tycker att allt som tilltalar en musikaliskt är positivt för man kan alltid ta med sig ett tonspråk mellan genres. Det kryddar det hela lite.

Karin: Det är roligt med utmaningen att få göra nånting utanför boxen.

Göran: Tror det var B B King som sa: be the inoventer, not the imitator.

Karin: När vi spelar i Nashville får vi höra att vi är americana, men från Sverige. Då brukar vi svara och säga att vi är swedecana. Det finns några beröringspunkter med vår svenska folkmusik som är ganska lika i instrumenteringen som countryn. Sen så har Göran vuxit upp med Beatles, lyssnat mycket på blues och jag har lyssnat mycket på soul och det tonspråket finns med i våra melodier, men med en instrumentering som är mer country. Så man kan ana olika influenser i musiken, vilket jag tycker är spännande då man har tagit med sig själv i skapandet. Vi vill berätta om vilka vi är musikaliskt och det mynnar ut i att vi skriver musik.

Då blir det som titeln på sista spåret på albumet, Why We Work….

Karin: Exakt! (skratt) Det var en rolig låt att skriva och jag trodde aldrig att den skulle komma med på vår platta. Det var roligt att skriva nånting om varför saker och ting funkar. Det finns väldigt många låtar om varför relationer inte fungerar. Med tjugo år tillsammans så kände vi att det var kul att göra en sån låt. Det var 40 grader varmt när vi skrev den. Vi satt bredvid en kompis pool och efter varje textrad var vi tvungna att hoppa i och svalka oss. Vi skrattade ganska mycket när vi skrev låten för att det var väldigt lätt att dra det till det extrema.