My Kullsvik vill beröra och ge energi

Nyligen släppte sångerskan My Kullsvik sin singel ”Trodde vi var fine” och före det har vi kunnat lyssna till hennes EP ” “19”  som inkluderande 4 låtar om hur hon tog sig igenom ett breakup och blev starkare i sig själv. Hon har även gjort en svensk version av Adeles superhit “Hello” som i skrivande stund har 1,6 miljoner streams på Spotify.

Hur startade din musikaliska karriär?

Jag har ända sen barnsben haft musik i familjen och uppträtt sedan jag var 4 år, men 2016 tog det rejäl fart när jag laddade upp en svensk version av Adeles ”Hello”. Den fick en viral spridning och uppmärksammades både i tv och radio, både i Sverige men också i andra länder. Det öppnade såklart dörrar för mig och har sedan dess fått uppträda på många häftiga ställen och även gett mig självförtroendet att skriva egen musik.

Kommer du från en musikalisk familj?

Mammas sida av släkten är musikalisk och mormor var alltid väldigt stöttande och ville att vi barnbarn skulle sjunga och spela så fort vi träffades. Jag och min 2 år äldre syster Linn har alltid sjungit tillsammans och än idag har vi framträdanden och sjunger tillsammans när vi får chansen.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?

Oj, svår fråga! Det jag brinner för är att beröra människor och att ge energi så jag får väl beskriva mig som omtänksam, energiknippe och positiv! Även om jag har ganska tunga saker i mitt bagage, bla besked om en tumör i örat 2018, försöker jag se det ljusa och kämpa för det jag har och vara tacksam för det jag har.

Låten ”Trodde vi var fine” är rätt så personlig, var det svårt val att ge ut den?

Nej det tycker jag inte, även om den är delvis baserad på egna förhållanden så är den även baserad på annat. Kärleken kan göra en blind och när man väl är i den bubblan så finns risken att man inte ser det negativa och att man egentligen inte mår bra i relationen. Väldigt ofta hör jag hur personer säger ”åh min vän mår inte bra i förhållandet, men hen ser det inte själv. jag kan inte göra/säga något för att hen ska förstå det”. Därför kände jag att det var en viktig låt att skriva, för det kanske kan hjälpa någon som är i de tankarna.

Du har uppträtt i Globen, hur var det?

Ja, det var helt fantastiskt! Allt gick väldigt fort och jag fick besked om att jag skulle sjunga där endast 3 dagar innan, vilket jag tror var bra, jag hann inte tänka så mycket! Jag sjöng Nationalsången inför 12.000 personer på plats som även sändes på SVT. När jag gick ut på isen så fick jag känslan av det var för stort och overkligt för att vara nervös, såklart fanns ett pirr där men inte den där jobbiga nervositeten. När jag var klar ville jag knappt gå av isen utan jag ville fortsätta sjunga, haha, men då fick hockeyspelarna ta över! Mina vänner var på plats för att stötta mig och det var superskönt att ha dem där. Jag är otroligt tacksam för att denna möjlighet kom precis innan pandemin startade, det var endast några veckor innan.

Att få 1,6 miljoner streams på Spotify måste kännas skönt, men sätter det även press på dig att du måste leverera?

Det är otroligt mäktig känsla att se den siffran men absolut, pressen känner jag av. Den var mest påtaglig där 2016 när jag fick första skjutsen, för då hade jag inte släppt något innan. Då var känslan väldigt tung och påfrestande. Nu har jag eget material och står för de låtar jag släppt, vilket jag kan landa lite i. Men såklart, många ”räknar” med mig och stressen och tankarna finns där.

Vad kan vi förvänta oss härnäst ifrån dig?

Ännu mer svensk eget material! Jag känner att jag har landat lite i vad jag vill rikta in mig på, så snart kommer fler låtar som jag hoppas får flyga lite bra som de tidigare låtarna. Sen är jag väldigt aktiv på sociala medier med livestream-konserter och liknande och jag är även en jul-fantast så i december kommer jag bjuda på 24 julsånger för att sprida lite julkänsla till alla som sitter hemma och kanske inte får gå och kolla på luciatåg, julkonserter och liknande. Det är viktigt att vi tar hand om varandra i denna tid och jag vill bidra med lite känsla och kärlek genom musik.