dodie har släppt två topp-10 EP:s, skapat rubriker och sålt ut Londons Roundhouse, Hollywood Palladium och New Yorks Terminal 5 och blivit ambassadör för organisationen Unreal, som verkar för upplysning kring begreppet Depersonalisation. Nu är det snart dags för hennes albumdebut “Build A Problem”. Vi ringde upp henne för att få svar på några funderingar kring denna 25 åring. När vi når dodie är hon i ett lager och signerar sin kommande vinylutgåva.
Kommer din hand vara helt slut efter allt skrivande?
Antagligen, men mest min hjärna. Började tidigt och har fortsatt hela dagen. Så handen kommer nog vara okej.
Ditt album har titeln ”Build A Problem”, varför valde du det namnet?
Det är en textrad i låten ”Hate Myself”och hela albumet är om hur man skapar situationer, tar sig igenom dem och lär sig något från dem. Jag gillar idén för den speglar hur jag har byggt upp min karriär och hur mina föräldrar uppfostrade mig. Det förflutna påverkar vår nutid.
Namnet på låt nummer sju på albumet består enbart av ett frågetecken, vad är det frågan om?
Jag vet inte riktigt. Det är som en dröm, som en kontinuerlig idé som mullrar i bakhuvudet. Den innehåller varningar om hur folk ser på dig när du befinner dig i situationer av stillhet.
Och låten ”Four Tequilas Down”, är det en sång om baksmälla?
Kanske, jag tror det. Fast jag skulle mer beskriva det som en låt om förnekelse.
Du har gjort mycket på YouTube och har en egen videokanal. Är det en svår ekvation att hålla igång allt?
Lite. Kan ibland känna att det är konstigt växa upp och att dela med mig av av mitt liv på nätet. Nu är jag äldre och har lite lagt det åt sidan. Jag vet mina gränser nu. Men ny musik tycker jag att jag kan dela på ett mer sårbart sätt, utan några gränser. Där kan jag visa upp min musik och mina klippboks idéer.
Men du är din egen chef och kan bestämma vad du vill dela med dig av?
Ja och det är självklart både positivt och skrämmande.
Fanns det mycket musik i ditt hem när du växte upp? Musicerande föräldrar?
Det var mycket musik i mitt hem. Vi hade en stereoanläggning i vardagsrummet och jag brukade spela CD-skivor. Det var mycket ABBA, Beatles, Stevie Wonder, och ELO. Det var den enda musik jag växte upp med. Jag var ganska begränsad i vad jag lyssnade på under en period. Jag gillar de organiska stränginstrumenten.
Jag såg på din hemsida att du har planer för en turné till hösten.
Det är planen, men jag kan inte låta mig bli exalterad, vilket är svårt. Planen finns, men vi får vänta och se om den går att genomföra. Jag är redo att ge mig ut, men kanske kollapsar jag på golvet om det inte går.
Om den inte blir av blir det då nån liveshow online?
Tror att vi kommer att försöka göra det och vi har några idéer. Men det blir definitivt inte det samma som att få möta publiken. Jag saknar min publik. När man spelar live blir det ett magiskt tillfälle som bara kan uppstå när många personer delar känslor för samma sak. Den magin saknar jag mycket.
Du släppte en remix på ”Hate Myself” gjord av Georgia, hur kom sig det samarbetet?
Helt ärligt så gick det under min radar. Hur kom den remixen till? Ingen aning. Hon är en fantastisk artist och hon gjorde något som jag aldrig hade tänkt mig. Men jag gillar det, det är så kul att hon tog tag i min låt.
Om du ger dig ut på en turné, kommer du då att spela in några framträdanden?
Vi har faktiskt gjort det varje natt som vi spelat på arenor. Det är till bra hjälp för att se vad som funkar, vad som ska ändras, vilka misstag som inte ska upprepas och för att återuppleva bra stunder. Så vi har ganska mycket inspelat nu.
Är det svårt att få det rätta soundet i de olika arenor du spelar på? Beroende på om det är en sporthall eller t ex en kyrka?
Jag har tyckt att mina sånger inte riktigt matchar de stora arenorna. Får då försöka att låta mer som en popstjärna, ta i mer och låta högre. Jag är inte den sortens låtskrivare. På förra turnén hittade jag en bra medelväg och jag tror inte på att modifiera musiken för att passa in i olika ställen. Missförstå mig inte nu för jag skulle älska att få möjligheten att spela i en kyrka.
Vad föredrar du, en stor arena eller en liten klubb?
Det beror på. Jag älskar variation, men hade du frågat mig för fyra år sedan hade svaret varit på mindre ställen. Nu får jag energi av att spela på de stora ställena. Det är en otrolig känsla. Men jag föredrar nog mindre intima ställen framför de stora arenorna.
Om jag kikar i din webshop så ser jag att du ger ut albumet på vinyl, CD och kassett. Vilket media föredrar du själv?
Jag föredrar att lyssna på det som har högst ljudkvalité. Kassettbanden kanske inte har den högsta kvalitén men de påminner mig om min barndom. Oftast lyssnar jag på streamingtjänster. Det är bara att plugga in hörlurarna i öronen och lyssna. Men vinyl är riktigt populärt. Jag och min manager pratade om det. Det är känslan av att äga nånting fysiskt och de är i stort format. Det blir lite socialt, ett samtalsämne när man sitter och går igenom någons vinylsamling.
Du är ambassadör för organisationen Unreal. Hur kommer det sig?
Vet inte om du har hört om ett tillstånd som heter depersonalisation? Det är ingen trevlig känsla, men jag har haft den i ett decennium. Det fanns inte mycket hjälp att få. När jag fick frågan om att bli ambassadör kände jag mig stolt då jag kan vara till hjälp för andra i en liknande situation.
Depersonalisation innebär det att man ser saker utanför sig själv? Att man blir osäker på sin identitet?
Man känner sig väldigt lösryckt från det som pågår runt omkring en. Många får tvivel om sin kropp och vem man är. Tyvärr så känner jag så hela tiden. Det är något som jag konstant tänker på. Så jag måste vara upptagen med något annars upptar det alla mina tankar.
När du skriver dina texter hämtar du inspirationen till dem från ditt eget liv?
Ja, ganska mycket. Ibland hämtar jag mycket och ibland mindre från mitt liv. Jag ser mina sånger som drömmar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vilka av mina känslor som återspeglas.
När du skriver dina låtar utgår du från en idé eller har du hela låten klar i ditt huvud som du sen skriver ner?
Nu på senaste tiden har de kommit mer som idéer. Musik, ackord, en eller två textrader och sen bygger jag vidare på det. Det är lite roligt för mina låtar har blivit mer komplexa. De växer till sig på olika sätt. Jag låter dem koka ihop sig under en stund (skratt) Svårt att förklara.
