Med sex släppta album, över halv miljard streams/views, en fanbas med mer än 500 tusen följare online o med flera placeringar på radiolistor – släpper nu bandet Smash Into Pieces sitt sjunde studioalbum ”DISCONNECT”. Deras musik beskrivs som en blandning mellan rock o elektro. Vi fick oss ett snack med bandets sångare Chris Adam.
Vad ligger bakom namnet på bandet?
2007 startade gitarristen Benjamin Jennebo det här projektet och då tyckte han att namnet Smash Into Pieces kändes rätt och passade det som projektet skulle handla om. Under resans gång så har namnets innebörd blivit något mycket större än så. ”Anything standing between us and ours dreams we smashing into pieces” är våra ledord och det som våra låttexter genomgående handlar om.
Man ger inte upp i första taget med andra ord?
Exakt. Det är det budskapet vi vill få fram. Man får ta sig igenom svårigheterna för att nå sina mål.
Och det har ju gått bra hittills.
Det har ju det. (skratt) Men det har inte kommit gratis på något sätt. Det har varit hårt jobb från dag ett. Vi har alla våra fans att tacka för det och alla som vill göra intervjuer med oss.
Nu har ni släppt ert sjunde album, men har ni under resans gång turnerat mycket och därigenom byggt upp er fanbase?
Vi har turnerat ganska hårt från det att vi drog igång det här projektet. Vi brukar vara borta 150 – 180 dagar på turné per år. Vi turnerar över hela världen då vår marknad är världen. Vår mentalitet har varit att vi ska ut och spela live och det är klart att vi då har byggt upp en fanbase p g a att vi turnerat väldigt mycket, men så är det så att när man har lite små hits här och där som har kommit upp på listorna så har även det bidragit till att vår fanbase växt. Alltid nån låt som har dragit iväg. Det i sin tur har gjort att vi än mer har kommit ut på vägarna och så vidare. Så det är en kombination av båda delarna då vi har släppt bra musik och hårt turnerande.
Skriver ni musiken ihop eller kommer nån med ett skelett som ni andra bygger vidare på?
Det är Benjamin och Per som skriver låtarna. De skriver låtskeletten och kommer med en presentation. Vi har lite olika roller i hur låtarna tas fram efter att en låtidé har lagts fram. Vi går igenom låtarna tills vi har ett färdigt resultat. Jag spelar in min sång, så jag är med lite mer i slutskedet av låtarna. Vi har även ett team som vi jobbar med när det kommer till låtskrivandet.
Kan det hända att nån av er känner att det de kommer med är inte alls bra? Och säger man det då?
Det finns inget filter här. Det är klart att man kan vara brutalt ärlig i vad man tycker, men så länge som det kommer fram på ett konstruktivt sätt där ens syn och funderingar resulterar i att man kan formulera det på ett sätt så att det går att ta på. Inte bara säga att det här var inte bra och sen inte backar upp det med nånting konstruktivt. Jag skulle vilja säga att vi ärliga mot varandra. Det är bara för att vi vill utvecklas tillsammans. Det finns bara en god intention bakom det. Men jag kan ibland känna mig lite väl ärlig, så ärlig så man blir lite av djävulens advokat.
Kan det hända att under det att ni spelar in era låtar så ändras de under vägen och i slutändan är de inte som ni tänkt er från början?
Herregud ja. (skratt) Du skulle bara veta hur många låtar som har åkt rakt ner i papperskorgen eller som har gjorts om helt och hållet. Det är knappt samma låt. Det handlar inte om att det är dåligt låtskriveri, utan det handlar om att vi plockar ut det bästa ur låtarna för att hålla uppe kvalitén. Det går alltid att göra saker bättre.
På nya plattan samsas elva låtar, hur går ni tillväga när ni ska välja ut vilka som ska få vara med?
Nu för tiden så brukar man släppa singlar så att det blir en rullgardinseffekt. Man kan säga att vi har släppt ett album under åtta månader. När albumet slutligen kom var det tre, fyra låtar som ingen hade hört innan dess. Det är en process hela tiden där man får stöka och bonka. Man plockar ut det best of the best liksom. Ibland hör man väldigt snabbt om det är en låt som verkligen kommer att bli stor. Man kan höra det tidigt i processen. Speciellt om man sitter i ett rum och spelar upp den och man kan se på de andra att det blir en reaktion. Sen finns det vissa låtar som man tycker ligger närmre den artistiska konstnärssjälen än att det ska vara en av hitsen. I Smash brukar vi genomgående ha möten adär vi går igenom låtarna och ser vad är det bästa vi har och vilka låtar kräver en ytterligare runda. Vi vill ge låtarna en ärlig chans. Det finns vissa låtar som har legat i flera år som vi har plockat upp och sett i efterhand att det fanns något där, men låten behövde få vila en stund. Sånt tycker jag att man hela tiden är med om. Och det vi tycker är det bästa är det som vi släpper offentligt och som hamnar på våra plattor. Så av hundra låtar så är det ca tio som det blir något av. Så det är en otrolig konkurrens.
Hur väljer ni ut vilka låtar, förutom era hits, ni ska spela på er turné? Kollar ni hur mycket de spelas av fansen på exempelvis Spotify eller väljer ni några låtar för att ni tycker att de är kul att spela?
Det är absolut en kombination av allting. En kombination av vad som går bra på sociala medier, streamingtjänster och vad som faktiskt funkar att spela live. Det brukar funka bra med ett set som är ganska punchigt, med tempo så det händer lite. Jag tror att speciellt fans som kommer för att se ett gig tillhör den här skaran som uppskattar att det finns lite otippade låtar. De kan få en wow-känsla av att vi spelar de låtarna. Det finns trots allt hardcorefans som har en b-sida som sitt favorit spår. Jag tycker om att man kan chocka lite.
Vilka förebilder har du?
Ska man kapa vart jag rent kommer ifrån så är det Pantera, Myles Kennedy (Alter Bridge) när han spelar med Slash, de är mina absolut största idoler. De är största inspirationen när det kommer till att ta steget att sjunga och vara där jag är idag. Jag har varit helt såld på Westlife när jag var jätteliten. Jag har hela spektret på vad jag tycker om. Skulle man titta på mina privata Spotify listor så ser de inte ut som man skulle kunna tro om mitt val. Jag är väldigt bred i min stil. Jag har haft en ganska lång period av populärmusik och då ingår alla typer av genrer. Sen kan jag ha perioder då jag går all in för att lyssna på nya plattan med det här metalbandet. Då kan jag lyssna på den plattan i tre månaders tid och sen har jag lyssnat så mycket på den plattan att jag vill aldrig lyssna på den igen. (skratt)
Men när du lyssnar sönder en platta, lyssnar du först för att det är skön musik och sen för att fundera på hur har de gjort olika saker musikaliskt?
Det är mer att jag känner vad jag vill ha. När jag väl blir hookad på nånting så kan jag verkligen spela sönder saker. Jag känner en person som är som jag i det fallet och det är min bästa vän Erik. Vi måste spela sönder en grej för att kunna gå vidare och lyssna på något annat. (skratt)
