Candy Dulfer aviserar sitt nya album ”We Never Stop”

Reklam

En partyplatta med glödande jam, silkeslen R&B, jazz, popfunk och med gästartister som Chics gitarrist, producent, låtskrivare och trefaldige GRAMMY-vinnare Nile Rodgers. Första singeln Jammin’ Tonight (feat. Nile Rodgers) är en kaxig injektion av popfunk för vilket party som helst och för tankarna till Rodgers låt Good Times från 70-talet.

Ge människor lite upplyftande beats, lite svängig sax och deras bekymmer är som bortblåsta. Det är den sorts funkiga grejor som Prince f d förstaval som saxofonist, Candy Dulfer, och hennes band finslipat till perfektion. Som soloartist, låtskrivare och eftersökt studiomusiker har Dulfer jobbat med några av de riktigt stora namnen inom den moderna musiken som Van Morrison, Maceo Parker, Sheila E., Mavis Staples, Lionel Richie, Beyoncé, Pink Floyd, Chaka Khan och Aretha Franklin för att nämna några.

Efter närmare 30 år av samarbeten med superstjärnor och världsturnéer och en solokarriär med storsäljare och topplaceringar på listorna är Candy ett levande bevis på titeln för hennes nya album, We Never Stop. Inget kan hindra henne att spela funkigt. På We Never Stop sjunger flera av medlemmarna i  hennes regnbågsfärgade band texter som hämtats från konversationer inom bandet och de kriser inom kultur och hälsa vi alla drabbades av de senaste två åren. Det inkluderar de svårigheter som pandemin orsakade musiklivet och den skräck som rasismen drabbat så många och som av gav upphov till Black Lives Matters-rörelsen.

”Det är ett personligt album. Jag lider med alla dessa människor som drabbas så hårt på så många olika plan,” berättar Candy. ”Meningen med plattan är att musiken ska var upplyftande. Det känns viktigare än någonsin att ta ställning och inte låta smärtan och sorgen trycka ner oss. Det är anledningen till att jag döpte plattan till We Never Stop.”

Dulfer gjorde sig ett namn med hennes enormt framgångsrika samarbete med Dave Stewart på världshiten Lily Was Here. Hennes samarbete med Prince minns man kanske bäst på hans fräcka rekommendation på videon för Partyman: ”When I want sax, I call Candy.”  Deras samarbete sträckte sig över flera år med flera studiosessions, TV-framträdanden, framträdanden på prisceremonier som Grammy-galan och konsertturnéer världen över där hon var fast medlem av Princes band NPG under hans enormt framgångsrika turné och platta Musicology.

I tillägg till sina samarbeten med flera superstjärnor är Candy en musiker sedan barnsben och en gedigen solokarriär med album och turnéer som varat i över 35 år. Sedan hennes Grammy-nominerade debut med Saxuality (1990) har hon gett ut 12 album. Den sammanlagda försäljningen av hennes soloplattor uppgår till över 2,5 miljoner exemplar och hon har haft flera förstaplaceringar i USA. Emellan hennes soloalbum och musikaliska samarbeten har hon haft tid att vara medlem av den nederländska supergruppen The Ladies of Soul med enbart kvinnliga medlemmar och deras årliga konserter i den enorma arenan Ziggo Dome som alltid är slutsålda. Hon är även en av huvudattraktionerna på Smooth Jazz Cruises i USA och Europa, hon är ambassadör för den nederländska ALS-föreningen och har även hunnit med att vara domare på den nederländska versionen av X Factor.

Vid 4 års ålder såg Candy sitt öde utspelas framför hennes ögon då hon såg jazzlegendaren Sonny Rollins framträda. Hennes far, Hans Dulfer, tog henne till konserten. Hans är en välkänd jazzsaxofonist i Nederländerna som, när Candy växte upp, omgav sig med legendarer som Archie Shepp, Dexter Gordon och gitarristen John McLaughlin. Candy började spela sax vid 6 års ålder och startade sitt första band, Funky Stuff, som 13-åring.

Candy sög i sig musik och erfarenheter från sin far och de ikoniska musiker han jobbade med men hon började även tidigt att skapa sig en egen stil som låtskrivare och instrumentalist och fann snart det hon sökte inom den moderna jazz och pop-funken. Hon jobbade hårt med att etablera sig som artist på egna meriter inspirerade av sådana som David Sanborn, Marcus Miller, Michael Brecker, Maceo Parker, Cannonball Adderley, Miles Davis, slagverkaren Sheila E. och t o m Janet Jackson. ”Jag ville vara som hon men med en saxofon, starka melodier, en vision och med en ung blandad publik,” säger Candy.

Hennes beslutsamhet och passion är lika stark idag men hennes driv är annorlunda. ”Idag spelar jag musik för att, hoppas jag, inspirera yngre människor. Då jag var 12 fanns det inte många kvinnliga saxofonister som förebild så jag vill vara det för kommande generationer musiker,” säger hon.

We Never Stop ges ut den 28 oktober