The Virtues bjuder på garagerock.

The Virtues nya album Oh Dear släpptes i januari. Det är bandets sjätte fullängdare och innehåller 11 låtar. Man har nu släppt låten Anyway you wanna fight it på singel och video. Bandet består av Per Bergkvist, Jesper Andersson, Per "Flamman" Westling och Fredrik Moberg. Vi fick oss en liten pratstund med bandets sångare Per Bergkvist.

Er senaste platta sägs vara inspirerad av Kiss skiva Rock`n`Roll Over?

Det var en måttstock för nya plattan. Jag tycker att det är Kiss bästa album. Dessutom är det lagom kort, rakt och enkelt. De stod på toppen där.

Ursäkta frågan, men ni ser inte så jättegamla ut…

Nej, vad bra. (skratt) Vi har alla passerat fyrtiostrecket, så vi är inte så jätteunga heller.

Det var mer så att jag undrade i vilken ålder du var när Kiss släppte det albumet.

Jag var två år när den kom. Jag började lyssna på Kiss runt 1979. Jag hade en äldre kusin som hade tapetserat sitt barndomsrum med Kiss affischer. Det tyckte jag var riktigt fränt. När jag sen fick höra musiken så tyckte jag att det var ännu ballare. Kiss har en speciell plats i mitt barnhjärta. Sen låter inte vi så mycket Kiss utan det är mer andan av rock´n´roll, punk och melodier som finns hos oss. Kiss var väldigt riff baserat då, inte så aggressivt utan rätt så snällt.

Men ni har lite andra influenser också?

Sextiotalet med Kinks och Beatles framför allt. Från sjuttiotalet Led Zeppelin, en favoritgrupp som vi har allihopa. Sen gillar vi power pop fåran med Big Star, Teenage Fanclub och så vidare. Vi är musikaliska allätare så det finns influenser från alla håll. Olika perioder i livet lyssnar man mycket på olika saker. Jag brukar säga att det enda man gör idag är att man återskapar det som man växt upp med i sin egen tolkning. Och det är inget fel i det.

Så länge som man inte gör en karbonkopia…

Jag tänker aldrig att jag ska skriva en låt som låter som en viss låt. Men när man fått lite distans till en låt så kan man höra vart man har fått sin inspiration ifrån. Det kan vara ganska roligt att upptäcka.

Är det du som skriver alla låtar?

Ja, i princip. På nya skivan är det jag som har skrivit alla låtar. Gitarristen Flamman brukar annars ha med en, två låtar per skiva som han har skrivit. Men jag står för merparten. Det är bara för att jag skriver så mycket låtar.

Foto: Pressfoto

Det här är ert sjätte album, är det liknande stuk på de tidigare?

Om man skulle lyssna på första plattan kan man fortfarande förstå varför vi låter som vi gör idag. Sen femte plattan har vi blivit mer garagerockiga än vi var tidigare. På Rerepeter gick vi all in med åttakanalers runllband och spelade in hela skivan i replokalen live. Det var kul. Vi har liksom gått från rock till poppigare och tillbaka till rock å sen vidare till garage.

Då har det blivit lite efter var i livet man befinner sig och vad man känner för just då?

Så är det ju. Nu är vi i en sån period. Och den verkar inte ta slut just nu. Vi får se vad som händer. Vi har redan en ny halv platta klar som vi spelat in i garaget. Vi får se var vi hamnar i slutändan. Nån gång vill man göra nåt helt annat. Kanske en akustisk platta eller nåt mer laid back.

Det blir inte nåt som Kiss The Elder?

Det kommer inte att hända. (skratt) Även om jag är lite svag för den skivan så skulle jag aldrig göra en sån skiva själv. Det intresserar mig inte.

Har era skivor alltid släppts på vinyl?

Nej bara de två senaste. När vi debuterade 2003 då var vinylen nästan stendöd. Sen var den borta tills för fem, sex år sen. Dessutom har det varit extremt dyrt att pressa vinylskivor vilket såklart har spelat in. Nu går det igen utan att göra alldeles för djupa hål i budgeten. Men jag älskar vinyl. Jag har fortsatt att köpa vinyl när tillfälle har givits. Det är mer på riktigt. Fodralet är stort och fint. Man ser artworken. Sen luktar de gott skivorna. Det är en speciell känsla när man tar ut skivan från innerfodralet, luktar på den, lägger den på skivtallriken och släpper ner nålen.

Då måste jag bara fråga om vilken vinyl du gillar bäst, den tysk eller USA pressade?

Där måste man korslyssna. Det beror på om du köper en 180 grammare från Tyskland och en 200 grammare från USA så är det lätt att få för sig att 200 grammaren låter bättre. Det man kan konstatera är att i slutet av 80talet var det inte så bra pressning över huvud taget. Då tryckte de 120 grams som fladdrade i vinden. Så jag kan inte riktigt svara på vad som är bäst.

Men ni ger även ut er skiva som CD?

Det finns en invand bekvämlighet hos folk. En del föredrar att kunna stoppa skivan i fickan och inte ha den under armen. Det finns ett behov att släppa en liten upplaga på CD också. Även om det snackas mycket om att det konsumeras vinyl så är försäljningen fortfarande ganska liten. Det är streamingtjänsterna som gemene man använder sig av. Jag vet inte hur många gånger man har fått höra: grymt bra skiva och man har frågat om de ska köpa sig ett ex. Då får man som svar: jag har den på Spotify. Ok då lyssna på, det är vackert så.

Rent krasst ekonomiskt måste det väl vara bättre att sälja en skiva än att få den streamad?

Man ska vara nån riktig megahit om det ska bli några kronor som är att räkna med. Den fysiska turnéförsäljningen är den som gäller. Det som man har märkt senaste åren är att folk är mycket mer benägna att köpa en t-shirt istället för skivan. De lyssnar på nån digital kanal men vill ändå ha med sig nån sovenir. Vilket är trevligt för då får man in en liten peng där. Det är många bäckar små som gäller när man krigar på som vi gör.

Ni är ute och spelar på båda sidorna om Atlanten?

Jo. Nu är vi mitt i livet stadiet. Alla har fått barn och så där, vilket gjort att vi inte turnerat så mycket de senaste åren. Skivbolaget vi är signade till i USA har öppnat i Nederländerna så vi har varit där en sväng och ska tillbaka nu i höst. Det rör sig om en liten satsning mot Beneluxländerna. Sen får vi se om vi kan få ihop det och dra över till USA nästa år. Det är en väldigt kostsam historia så man kan verkligen diskutera var man ska lägga pengarna. Man kan åka rätt många rundor i Europa för samma budget. Just nu är fokus på att lira här hemma och göra några svängar i Benelux.

Vad trivs du bäst i för miljö när du är ute och spelar?

Festivaler är speciella, där hänger det mycket på vilken slottid man får. Och mellan vilka band man hamnar. Vi föredrar att spela på klubbar. Dels är det lättare att få de gigen och sen är det så att man kommer närmre publiken. Det är lättare att nå fram. Det är även jättekul med festivaler för då får man möjlighet att gå runt och kolla på en massa grejer själv. Det har man ju aldrig tid med annars som familjefar.

Tar ni med er era familjer när ni turnerar?

Nej. Vi drar i väg själva. Vi kör max tre, fyra gig så det blir inga långa perioder. Av förklarliga själ. Så att alla är nöjda. Det funkar bra för oss. Man vill gärna vara med sin familj och med sina barn medan de är unga. Jag har en sjumånadersbebis så man har börjat om lite i blöjträsket.

Har du något roligt eller udda turnéminne du kan dela med dig av?

Det har hänt att nån har glömt sitt pass och upptäckt det när det är dags att kliva på planet. Då är det lite panik. Men det går oftast att lösa med tillfälligt pass. Jag kommer inte på nåt bättre. Vi är inget skandalband. Däremot har man varit rädd för sitt eget liv när man har varit i England och lirat. Deras standard på kontaktuttagen,oj oj, det är många gånger som man har sagt tack och adjö innan man har tryckt in kabeln. Man vet inte vad som kommer att hända.

Du nämnde att ni har en halv skiva klar, är det nåt vi kan se fram emot nästa år?

Ja vi räknar med att släppa en ny platta nästa år. Om det blir till våren eller hösten får vi se. Det beror på hur det går med Oh Dear och hur mycket vi blir ute och spelar. Vi får se om vi får tid att gå in i studion och göra klar den. Det tar lite tid även om vi är extremt disciplinerade och snabba. Det är många demos innan man har en färdig produkt.

Är ni perfektionister innan ni släpper nåt?

Vi är absolut inte perfektionister när vi kör våra sessions. Vi lirar allt live. Då är det ge och ta. Det kan vara ett bra take även om nån halkar på nåt ställe. Det låter vi vara kvar. Om man lyssnar riktigt riktigt noga på nya skivan så finns det en del som är ganska roligt. (skratt) Man har lärt sig genom åren att det där pillandet sällan leder till nåt bättre än det som var. Om det handlar om liten grej.

Spontaniteten försvinner…

Ja och vi har spelat så länge ihop så vi har ett ganska så bra groove och bra timing tillsammans. Den sitter där så det blir absolut bäst när vi kör tillsammans. Det är sparsmakat med pålägg, vi försöker hålla oss till det som sker där och då. Det funkar bra och är kul. Vi var ute och cyklade lite när vi gjorde första skivan. Då pillade vi för mycket och gjorde alldeles för mycket pålägg.

Spelade ovanan i studion in?

Jag tror att det var ambitionen. Ovanan i kombination med att vi hade fått ett skivkontrakt. Man ville visa så mycket på en gång. Det var vi själva som lade ribban på en miljon budget inspelning när det inte alls var så många nollor bakom budgeten. Vi smetade till det för mycket helt enkelt. Men vi lärde oss nåt av det. Så nu har vi koll.