Staffan Hellstrand släpper nya skiva och turnerar åter ute i Sverige, 2015

Staffan Hellstrand är en gigant inom svensk musik. Han är en flitig låtskrivare för eget bruk men också till många andra artister. 1992 fick han en Grammis för bästa manliga pop/rockartist. Den kanske mest nationellt kända låten Lilla fågel blå, vann 1993 pris som årets låt. Låten Fiskarna i haven, inspelad och framförd av Idde Schultz, tilldelades Rockbjörnen 1995 och är en av Staffans många alster.
Han ägde i princip den Svenska scenen under nittiotalet och vann nära alla priser och utmärkelser som går! Men något inte många vet, är att Staffan är utbildad journalist, har frilansat som livemusik producent på radion och har dessutom spelat vänsterback i fotboll i IFK Nyköping.

Din pappa var friidrottare och vann SM-guld i tresteg 1944 och jag har förstått att du gillar fotboll. Var idrottskarriären aldrig ett alternativ för dig?

Nej, jag var aldrig så duktig men jag tyckte det var roligt att spela under hela min ungdom och jag tittar gärna på fotboll.

Du är en nitisk kompositör, till dig själv men också till många andra svenska musiker. Kan du berätta hur det går till när du skriver?

Jaa… jag brukar inte analysera sönder det så där jättemycket. Därför att det är en process som fungerar men… det är oftast så att jag… jag har ganska lätt att hitta på melodier, jag bara tar upp gitarren och så skriver jag en låt. Drar några ackord och börjar sjunga helt enkelt. Textmässigt måste jag fokusera mer, jag brukar försöka att komma i något tillstånd där jag kan koncentrera mig. Ibland reser jag bort och ibland är jag här hemma, det är lite olika. Så det där, det vet jag inte, det är väl någon högre, man kan kalla det för inspiration, en slags högre koncentration. Att låta tankarna kläs i ord.

Vilket instrument tar du oftast till?

Det är gitarren för det mesta. Men på min nya platta så är det ganska många låtar som är skrivna på piano, så de är lite mer komplicerade harmoniskt sett.

Du drog dig tillbaka mellan 1999-2002, stämmer det?

Nej, inte direkt. År 2000 gjorde jag ju EM-låten till fotbollen och gjorde en ganska stor sommar turné där. Men efter det tog jag en liten break och skrev låtar helt enkelt, jag var inte ute och spelade live. Jag släppte också en samlingsskiva med övergivet material som vi satte ihop med B-sidor och lite sådant där, Staffan Hellstrands bästa – Hela vägen hem. Det blev en ganska bra platta.

Tillsammans med Bob Hansson, Fredrik Blank, Helene Berg och prästen Elin Engström skapade du multiprojektet “Någon gång måste allting skaka”, som var en tolkning av Matteuspassionen, kan du berätta lite om det?

Jo, jag har gjort en del körkonserter både i och utanför kyrkor. Jag spelade i en kyrka i Fredriksberg och då var det en präst som pratade där och hon tyckte det var så häftigt hela grejen så hon tyckte att vi skulle göra något mer, och då började vi prata om det här. Jag tror att vi fastnade för Matteuspassionen och vi skulle ha premiär under påsk, så vi gjorde en väldigt fragmentarisk variant, alltså det handlar om Kristus sista vecka i livet. Så vi gjorde det och så drog vi in Bob och filmade också så att det är väl Bob, jag och Helene som har skapat verket och Fredrik är med som musiker.

Vilket mottagande fick du, för det är väl lite kontroversiellt?

Jaa, jag vet inte riktigt, jag är inte så känslig… det kan man inte gå och tänka på! (skratt) Det är ju ett väldigt omtumlande verk kan man väl säga, med intryck från både film, musik, poesi, texter och filmer det händer ganska mycket under en timma och tio minuter… Jag har bara fått positiva reaktioner, de är dem man får höra dessutom. Vi var med rätt mycket i TV också, men vi fick nog inga recensioner… jo, vi fick en i Dagen som var fin, en kristen tidning. Det var roligt faktiskt!
Vi kommer att göra fem föreställningar nu under påsk. Vi kommer att vara i Fisksätra i Nacka och sedan ska vi vara i Skogås, Södra teatern i Stockholm, i Malmö och Helsingborg. Så tre föreställningar i Stockholmstrakten.

Du spenderade förra veckan i England, kan du berätta om det, vad har du på gång?

Ja, jag skriver nytt material, jag jobbar tillsammans med en del andra. Linda Ström och lite folk som jag skriver åt och så. Det var mer en sådan resa, lyssna på musik och köpa musik… Gå omkring och få nya intryck och så där. Vädret var ganska bra, det hade regnat både före och innan men när jag var där så var det uppehåll och plusgrader…

Du kommer till Örebro den 21 mars, hur ser det ut för övrigt med turnerandet?

Ja just det! Jag gör en turné med band och det var rätt så länge sedan jag gjorde en turné med band bakom mig, jag har spelat mycket akustiskt, så det ska bli lite kul. Vi har ju de fem spelningarna med “Någon gång måste allting skaka” och sen blir det ju till sommaren, men det är inte riktigt satt ännu…

Vilka består bandet av?

Det är en trummis som heter Micke Häggström som har varit med och producerat min nya skiva och spelar på den också, sedan är det gitarristen Fredrik Blank och så basisten som heter Martin Tronsson.

Slutligen, vilken var den första LP-skivan du fick eller köpte?

Åh, det var nog Something New med The Beatles, jag bodde i USA på den tiden. Så det är ju då den amerikanska versionen av A hard days night…

Staffan Hellstrand släpper alltså en ny skiva för första gången på tre år. Albumet heter Blod & Tårar och finns ute den 4 mars. Vilket vi naturligtvis ser fram emot!
Svip.se tackar Staffan för en trevig pratstund och önskar honom fortsatt framgång