Lion´s Share är tillbaka med ett vrål

Bandet Lion's Share bildades 1987, släppte en vinylsingel 1988, och sitt första självbetitlade album 1994. Sen följde fem plattor, "Two" (1997), "Fall From Grace" (1999), "Entrance" (2001), "Emotional Coma" (2007), och "Dark Hours" (2009). Efter 2011 blev det tyst. Nu har bandet så sakta vaknat ur sin dvala med Lars Chriss och Nils Patrik Johansson bakom rodret. Då gitarristen Lars har varit med från början, kändes det naturligt att fråga honom om bandets framtid.

Med gruppen Lion’s Share har ni gjort ett uppehåll, men ni har varit aktiva musikaliskt under tiden.

Ibland känns det som åren flyger iväg ju äldre man blir. Så det blev bara ett stort glapp. Vi har skrivit låtar och haft planer på att göra ett nästa album hela tiden. Men jag började jobba som mixare och producent kring årsskiftet 2011/2012. Sen har de jobben gått i ett. Vissa skivor mixar man bara, medan andra är man involverad i skrivandet och spelandet. Det tar lika lång tid som att göra en Lion's Share platta. Det har gjort att jag inte haft tid helt enkelt. Pengarna ska in och det är mitt levebröd, så bandet har fått vänta. Samtidigt har det varit en outlet där man har fått spela och skriva ändå. Patrik hoppade med i Civil War i samma veva. De har gjort några skivor och turnéer. Han bor i Borlänge och jag i Stockholm, vilket gör att vi inte kan träffas varje vecka och skriva låtar ihop. Det är förklaringen till uppehållet, åren har bara försvunnit.

Men ni satsar på att vara en duo nu för enkelhetens skull?

Det känns enklast, för i och med mitt jobb så kan jag ta hand om hela produktionsbiten. Vi är inte direkt beroende av utomstående musiker för att göra en skiva. Det är enklast att Patrik och jag är överens om hur allt ska låta. När vi ska spela live får vi ta in folk och då bestämma om vi ska ha fasta medlemmar. Några vi trivs med och som funkar. Vi har kört med Andy Loos på bas, och Magnus Ulfstedt på trummor sedan 2010. Jättetrevliga och superduktiga killar. De har det som vi behöver så att säga, så det finns väl ingen anledning att kolla runt i nuläget. Det kanske var mer förr som det var heligt att det skulle vara ett fast band där ingen var med i något sidoprojekt. Men det känns som att den tiden är förbi. Ingen verkar bry sig längre. Men vi tar det lite låt för låt.

Men bandet låter som innan uppehållet?

Ja, precis. Det är det jag menar. Behöver vi så tar vi in nån, och vi vet vad vi är ute efter. Då får den personen hjälpa oss att nå dit vi vill. Det underlättar även mycket att jag mixar själv. Jag har alltid varit med och producerat skivorna och jobbat med andra ljudtekniker (Ronny Lahti, Jens Bogren, Niklas Flyckt, Robert Wellerfors). Men nu är vi chefer på alla stolar och släpper inte ifrån oss nåt innan det låter som vi vill att det ska låta.

Ni sägs ha över 20 nya låtar mer eller mindre skrivna…

Vi släppte senaste albumet "Dark Hours" 2009, och sen var vi ute och gigade på det 2009 till en bit in på 2011. Men i slutet på 2010 var vi det officiella bandet när Sweden Rock skulle göra en tribute till Ronnie James Dio som dött tidigare under året. Då fick man släppa allt och lira Black Sabbath, Dio och Rainbow. Det väckte en gammal nostalgiådra. Vi skrev väldigt mycket låtar kring den tiden som är i den stilen. Sen har vi inte haft tid att göra nåt med dem. Vi hade nio, tio låtar som vi hann göra demos på, och som är i hyfsat skick. De har sen blivit liggandes i min studio. När vi träffades i början på 2017, hade jag några nya riff som låg där med en lite annan stil. Så det känns lite som att det är två skivor som vi har att jobba med. Det som vi släppt ut nu är ifrån den första batchen. Grunderna är inspelade för ganska länge sedan. Dock är sången ny, då vi endast skrivit melodier och musik. Texterna var bara blaj-texter som man hittar på när man gör melodierna. Så alla texterna är nyskrivna av Patrik, och därför är även all sång nyinspelad. Medan instrumenten kan vara inspelade för tre, fyra år sedan. Jag går bara igenom materialet så det låter som vi vill, om det skulle vara nåt solo jag vill ändra eller liknande.

Ni väljer att släppa låtarna som lyric videos, då antar jag att ni lägger fokus på varje låt?

Det blir mer fokus på varje låt. Då skivbranschen är som den är, och det inte säljs så mycket album, så har jag fått bilden av att folk släpper ett album och sen kommer en video eller två. Sen är de andra låtarna bara bortkastade på nåt sätt. Det är de som det blir videos av som det blir fokus på. Jag tänkte att nu har vi varit borta så lång tid så för att bygga upp intresset för bandet igen, så släpper vi ett gäng videos. Vi bryr oss inte om att släppa nåt album eller söka skivkontrakt i nuläget. Utan vi försöker bygga upp ett intresse i och med varje ny låt. Blir lite som på sextio och sjuttiotalet när man släppte singlar. Ibland fanns inte singlarna ens med på albumen när de väl kom. Det känns mer att det är låtar som gäller nu, även om vi självklart vill göra ett album så småning om. Samla ihop de låtar som är tänkta att sitta ihop på ett album. Men vi bestämde från början att vi släpper inte ut lyricvideo-låtarna på iTunes och Spotify, utan bara lyric video på YouTube, och så skickar vi även filer till radio. De som gillar vad vi gör kommer bara kunna lyssna på Youtube med lägre ljudkvalité, och då har vi förhoppningsvis inte bränt chansen att de köper ett album av hög kvalité och får med en booklet när det blir aktuellt.

Det måste vara det som gör att det är så svårt att leva på sin musik…

Varje låt vi släpper nu är en gåva till våra fans som vi går med förlust på. Men vi håller nere kostnaderna då vi inte behöver hyra in mixare och studios osv.

Man skulle kunna säga att ni ger bort en bantad låt och säljer den hela om det går bra?

Ja. Folk vill titta på YouTube och lyssna via sina mobiler. Det är inte så jag vill konsumera musik, men det är en annan generation. Personligen är jag aldrig på Spotify. Det hör inte till mitt tänk, utan är det något jag gillar vill jag ha det fysiskt i min bokhylla.

Ert eventuella album kommer det på CD eller vinyl?

På CD och vinyl om CD finns kvar då, man vet aldrig då allt förändras hela tiden. Vi har inte släppt de sex tidigare albumen på vinyl heller. Det är klart att det finns planer på att samla ihop allting och återsläppa hela katalogen remastrat, eventuellt med nya omslag på både CD och vinyl. Alla rättigheterna finns ju hos oss, så det är inga rättsliga problem. Men det skulle bli i samband med en ny skiva i så fall. Och så vill vi naturligtvis ut och spela live efter nästa album. Det är inte heller aktuellt nu. Utan det vi har gjort för att skrapa bort rosten, framför allt för mig som inte har spelat live sedan 2011, är att vi kört några flera Dio-tributes. Vi fick erbjudanden i början av året från ett par ställen, och då samlade vi ihop gamla gänget. Det är ihoprepat nu, så det kan vi ge oss ut och köra så länge.

Det blir då inte som Lion’s Share utan som tributeband?

Är väl i stort sett samma lineup, men det känns bättre att släppa ett nytt album, komma in på festivaler och göra det mer fokuserat. Men man ska aldrig säga aldrig. Kommer det ett erbjudande som man inte kan motstå, får man väl tänka om. Det kommer en del spridda erbjudanden, men det är inte så att vi repat in Lion's Share låtarna ännu.

När ni är ute som tributeband slänger ni inte in nån egen låt för att se vilken reaktion det skulle bli?

Nej, det skulle bli väldigt konstigt. Däremot körde vi några Dio och Sabbath låtar när vi var ute med Lion's Share senast. Vi hade en relation till Ronnie i och med att vi körde som förband i nästan en månad på Monsters of the Millennium. Vi umgicks dagligen där, så det känns legitimt att vi gör dessa tributes. Sen var det kul att vi blev officiella husbandet på Sweden Rocks hyllning också. Som även Wendy Dio stod bakom, så det känns som att vi har nån typ av kvalitetsstämpel på det.

Har du nåt roligt eller udda turnéminne som du kan dela med dig av?

Det händer alltid galna saker. Det är ett äventyr varje gång. Man lever länge på minnena. Det är lite av charmen av att vara ute, allt som händer runt ikring. Men den största upplevelsen var nog ändå då vi fick vara med på ishallsturnén med Dio, Manowar och Motörhead. Det var band som man vuxit upp med. När man var liten och satt i pojkrummet kunde man aldrig drömma om att spela med nåt av de banden, och sen är man ute med de tre i nästan en månad. Ronnie erbjöd mig till och med att komma upp och spela med dem när helst jag ville. Det var makalöst. Det var nästan svårt att motivera sig efteråt att fortsätta. Svårt att överträffa drömmarna.

Du hade redan varit på toppen?

Ja ärligt talat. Det var något som blev mättat där. Vart går vi nu? Det här var wow!

Kommer ni släppa låtar ungefär varannan månad framöver?

Det gäller att hitta nån cykel där vi kan få exponering. Släpper vi dem för ofta kommer folk säkert till slut inte bry sig och sajter inte skriva om det. Så det gäller att hitta nån balans där. Det får inte heller gå för långt mellan så folk glömmer bort oss. Så nånstans mellan två och en halv, till tre månader känns hyfsat bra. Det var väl ungefär vad de gjorde på sextiotalet med singlarna. Folk får hålla ett öga på http://www.facebook.com/lionsshareband och http://www.youtube.com/LIONSSHARE