Ilusio skapar en melankolisk känsla

Jag och Petter, gitarristen, startade bandet 2016. Det var mer ett projekt då. Vi blev väl inte riktigt Ilusio innan vi tog in vår trummis Sebastian 2017. Vi ville spela live och kände att det kunde vi inte om vi bara var två stycken.

2018 spelade vi på Emergenza. Mest bara för att vi ville spela. Det är ju inte så lätt att få spelningar. Och då vann vi Sverige. Efter det så tyckte vi att det här var ju kul. (skratt) Då bestämde vi oss för att spela in allt som vi har spelat live. Det blev väldigt hypat på sommaren och sen var vi tvungna att ta en paus för att gå in i studion. Så nu är det kul att komma upp till ytan igen.

Vi har släppt en låt innan Sebastian gick med i bandet. Det är en låt (Det spelar ingen roll) som finns med på kommande EP´n. Det var en gammal produktion så vi tog bort den från Spotify för att släppa den på nytt. Det är så här vi vill att den ska låta. Första versionen var det inte lika mycket hjärta i.

Sex stycken. Vi tänkte först singel, men kände att det blev för lite. Vi vill att när folk kommer och kollar på oss live så ska de haft möjlighet att ha hört låtarna innan. Vi hade inte tid för ett helt album, det är alldeles för mycket jobb bakom.

Det händer. Vi har slängt in några covers ibland. Mest för att det är kul. Vi gör våra egna tappningar på dem. Vi kanske trycker in en dänga som alla i publiken känner igen och kan dansa till. Men vi har fler än sex låtar, det är bara det att de här sex låtarna är de vi tycker är bäst. Sen har vi två, tre låtar till i vårt set som vi inte kände att vi ville ge tid till i studion.

Precis. Så klart älskar vi digitaliseringen, men man måste även komma ihåg vad som fick oss till digitaliseringen. Det tror jag är viktigt.

Än så länge kommer den att vara det. Vi har planer på annat, men just nu börjar vi med att den finns på nätet. Det hade varit kul att trycka en vinylare, men det kostar en slant och vi är fortfarande musiker med en ekonomi att tänka på. Det hade varit skitkul, så det är inte en omöjlighet.

Jag är uppväxt med all musik som är före min tid. Växt upp med att lyssna på Ray Charles, Sex Pistols, Pink Floyd och Ebba Grön. Jag har alltid fastnat för punk. Det är nog den musik som jag först lyssnade på. När det gäller Ebba Grön, vad finns det inte att älska för en trettonåring. Ösigt, känslomässigt och skrikigt. Vi i bandet råkade gilla samma musik i hög utsträckning.

Ibland. Det är lite olika. Oftast kommer nån med en idé och så jobbar vi på den. Sen avslutar vi den tillsammans. Sen kan det vara en låt som nån av oss producerat och gett till en annan artist, sen funderar man om man inte kan göra om den till vår grej. Oftast skriver jag texterna eftersom jag sjunger. Men om jag har en låt och skriver texterna, då är det så skönt att vi är en trio, så visar man texterna för de andra som har sina tankar kring det. De kommer med förslag på att vi kanske ska använda de här orden istället. Vi pratar alltid igenom det och kommer överens.

(skratt) Verkligen inte! För att ta ett exempel. Vi gjorde en cover på Cornelis Vreeswijks ”I natt jag drömde”. Den gjorde vi om helt, förutom texten, och den kändes knappt som en cover. Vi tar låtarna och gör det till vår grej.