Camilla Ringquist har tonsatt delar av Marie Curies levnadshistoria
By svip 4 år agoÄr Marie Curies liv den första kvinnas liv som du har tonsatt?
Ja, den 17 juni gavs ”Piano Suite Curie” ut på Spotify. Jag har länge velat tonsätta Marie Curies liv och göra en föreställning med enbart egen musik. Jag har tidigare berättat om Édith Piaf i föreställningen ”Mon Amour Bleu” där jag sjöng fransk chanson. Jag fick ett stipendium för att göra en trilogi kvinnliga konstnärsporträtt vid förra sekelskiftet. Föreställningarna handlade om Camille Claudel (fransk skulptris), Jane Avril (dansös på Moulin Rouge) och Oda Krohg (norsk målarinna). Jag fascineras av de här kvinnorna vid förra sekelskiftet, som var pionjärer och som verkligen kämpade och bröt mot tidens konventioner. De har banat väg för oss.
När började ditt intresse för musik?
Jag är uppvuxen i en musikalisk familj med mycket klassisk musik. Jag började komponera musik när jag var tretton. Men jag minns också att jag när jag var väldigt liten, satt vid pianot och komponerade. Det var älvorna uppe i toppen och trollen nere i basen. Det här har funnits med mig genom hela livet.
Var det lätt att vara kvinnlig låtskrivare under 70-talet?
Det fanns väldigt få kvinnliga låtskrivare då. Jag var en av de få och ingen i min bekantskapskrets spelade gitarr och skrev låtar. Jag har haft behov av att uttrycka mig genom musik och även genom texter. Jag startade mitt skivbolag TinyTiger 2002. Jag hade försökt få intresse hos olika skivbolag, men de tyckte inte att min musik var kommersiellt gångbar. Jag hade redan en publik som gillade det jag gjorde, så jag tänkte: varför inte ge ut min musik på eget bolag? Jag är ganska stolt över att jag är en av de absolut första kvinnliga artisterna i Sverige som startade eget skivbolag. Och det har blivit fem skivor från mig, denna inräknad.
Är det samma typ av musik på dina album?
Jag har skrivit musik i många olika genrer. Pop, rock, visa… Och sen kom jag in i min franska period för tio år sen, då jag gav ut ”La Brodeuse”. Jag har under resan fått jobba med gräddan av Sveriges musiker, vilket har varit fantastiskt! Men sen kände att jag ville strama till det – och det började gå mot det klassiska hållet redan då.
Med tanke på att du sjunger fransk chanson, hade du läst franska under skolåren?
Ja, jag hade läst franska i skolan. Men ibland är det så att man helt plötsligt vaknar en morgon och känner att det är något man skulle vilja göra. Jag ville till Paris och hade alltid älskat fransk chanson. Så jag läste, lyssnade och lärde mig. Nu har jag blivit ganska bra på franska, även om jag inte pratar helt flytande. På en konsert dristade jag mig till att göra några Piaf-nummer och då blev det ett sånt ståhej i salongen, att jag kände att det var franskt som jag skulle göra framöver. Jag började också skriva egna sånger på franska. Och har framträtt i Paris flera gånger, det har varit fantastiskt!
Och så blev det albumet ”La Brodeuse”?
Ja, med franska klassiker och egna franska sånger. Jag har specialiserat mig på fransk chanson under mer än tio år. När jag sjöng på franska, som ju inte alla kan förstå, kände jag att jag behövde berätta lite omkring sångerna och det blev upptakten till mitt första manus till en musikteaterföreställning.
Vad kommer sig ditt intresse för Marie Curie?
För några år sedan såg jag en fransk dokumentär om henne på tv. Då slog det mig att jag inte visste någonting om henne, mer än att hon var en fantastisk forskare och hade fått två Nobelpris. Hennes egen, personliga historia, fascinerade mig otroligt. För att få veta mer beställde jag en biografi om henne, som hennes yngsta dotter Ève skrivit. Jag har nu tonsatt Marie Curies liv och arbetar på manus till en föreställning. Jag har försökt komma Marie så nära som möjligt genom brev, dagböcker och flera biografier. Man vill höra hennes egna ord. Marie var yngst av fem syskon, men också den mest briljanta, som hon säger själv. Hon beskriver hur hon stod vid pappans glasskåp där han förvarade laboratorieinstrument när hon var fyra år och att det var något hon aldrig glömde. Hon sa senare att hon genomförde sin fars dröm.
På den tiden var det väl inte så lätt för kvinnor att ta sig in i vetenskapliga kretsar?
På den tiden fick de inte studera vidare i Polen, utan fick åka utomlands för att göra det. Som 23-åring satte sig Marie på tåget till Paris. Under sina studier möter hon ganska snart fysikern Pierre Curie. Och kärlek uppstår, även om hon tvekar i början. De gifter sig och jobbar tillsammans i ett gammalt skjul, där det droppar från taket och kalla dagar kunde vara +7 grader. De upptäcker polonium (döpt efter Maries hemland) och radium. De får senare Nobelpriset i fysik 1903 – som de fick dela med Henri Becquerel . Först nämndes inte Marie i nomineringsbrevet, det var bara herrarna som skulle få priset. Men Pierre lyfte fram Maries viktiga arbete och propsade på att han och Marie skulle få dela på hans del – så Nobelstiftelsen gav med sig. Marie Curie är den första kvinna som fick Nobelpris och den enda person hittills som fått Nobelpris inom två olika områden: fysik och kemi.
Men sen blev det väldigt tragiskt…
Ja, Pierre blir överkörd av en droska mitt i Paris och Marie blir ensam med deras två döttrar. Hon börjar skriva dagbok. Dagboken upptäckes först 1990.
Är det den dagboken som är så radioaktiv så att den fortfarande ger utslag…
Så är det…. Man kan gott säga att Marie Curie gav sitt liv för vetenskapen. Både hon, Pierre och äldsta dottern Irène dog av den farliga strålning som de utsatt sig för. Marie och Pierre flyttades från sin grav utanför Paris på 90-talet, efter beslut av den dåvarande presidenten Mitterand. Marie är den första kvinna någonsin att bli begravd i Panthéon. Där vilar många kända män, som Zolà, Hugo, Voltaire…
Och nu har du tonsatt hennes liv…
Jag har försökt tonsätta några viktiga kapitel i hennes historia. Som ett soundtrack till en framtida föreställning. Något som man har glömt bort är hennes insatser under första världskriget. Bilar med röntgenutrustning, som körde ut till fronten och undersökte skadade soldater, var hennes idé.
Blev hennes döttrar intresserade av vetenskap?
Hennes dotter Irène gick i hennes fotspår och delade fascinationen för vetenskapen. Hon blev forskare och fick Nobelpris året efter Maries död. Ève var familjens konstnär. Pianist, författare och journalist.
Varför har du valt att göra ”Piano Suite Curie” instrumental?
Jag har sjungit på mina tidigare album, detta är mitt första klassiska album och mitt första instrumentala. Det finns lite kör, men inga ord. Jag är helt självlärd, autodidakt, och har alltid drömt om att kunna sitta ner och spela klassiskt. Det känns ganska stort för mig att ge ut ett pianoalbum. Stråkar står violinisten Karin Hellqvist och cellisten Emeli Jeremias för. Jag har producerat albumet tillsammans med min son Elias Ringquist.
Hur lång tid har detta projekt tagit?
Det här är ett arbete som har pågått sen 2018… Jag har gjort research, skrivit manus och komponerat den tid jag har haft mellan konserter och annat som man gör. Det är en lång process, eftersom man vill komma en person så nära som man kan. Min vision är att lyssnaren ska få ta del av flera lager av Marie, som person, genom Èves blick och Maries egna brev och dagboksanteckningar. Jag försöker alltid komma så nära jag bara kan, men SANNINGEN om en människa kan man aldrig berätta. (skratt)
