Vera Vinter tycker om när texten får stå i fokus

Reklam

Nyligen släppte Vera Vinter singeln ”Just nu (Vredens tigrar)”. En låt där powerhouse-trummor får sällskap av glittrig tolvsträngade gitarrer. Orden, ljuden och bilderna är centrala i singer-songwriter Vera Vinters musik. Vi ringde upp henne för att få veta mer om hennes tycke för tolvsträngade gitarrer och hur en bild man har i sitt huvud omvandlas till text.

Du spelar tolvsträngad gitarr…

Min pappa hade en tolvsträngad gitarr hemma och spelade på den när jag växte upp. Så det glittriga ljudet har jag hört sen barnsben, men jag har inte spelat det live själv. På nya låten och på flera av de kommande spåren finns den med då jag tycker om hur den låter.

Men det är inte din fars gitarr vi hör?

Nej det är det inte och det är min gitarrist Paulina Mellkvist som spelar på den här låten. Så det är en annan tolvsträngad gitarr, men den låter lika glittrigt och vackert. Jag tycker det är något speciellt med det ljudet.

Vilka är dina medmusiker?

Det är de musiker som jag brukar ha med mig, Mikaela Hansson på keys och lite nytillskott med Jonna Löfgren på trummor. Hon kommer från Boden, vilket är ganska nära, med norrbottniska mått, till var jag kommer ifrån. Och Erik Holmberg på bas. Dessa musiker är de som jag tycker om att spela med till vardags. Jag har alltid varit delaktig i producerandet, men det har blivit mer och mer under åren. På albumets låtar producerar jag tillsammans med Erik Holmberg.

Du har sagt om din låt ”Just nu (Vredens tigrar)” att du vill att det ska kännas intimt nära men samtidigt ha en arena vibb.

Det var min tanke. Kanske inte när jag skrev låten för när jag skriver låtar gör jag det med min akustiska gitarr. Då blir det intimt. När jag sen tog den vidare till inspelning och produktion var jag inspirerad av musik som jag lyssnade på själv i tonåren, drömsk indiepop. För att vara en Vera Vinter låt så är det en ganska rak och enkel poplåt i sin grund.

När ni går in i studion och kör live, har du då bestämt exakt hur låten ska bli eller får de andra musikerna leva ut?

Absolut. Det är det bästa med att spela med andra personer, att skapa något tillsammans i nuet. Men jag sitter alltid och gör små produktionsskisser av låtarna först. Och i flera olika versioner. Så det är lite både ock jag har många tankar kring riff och idéer. Det bästa är dock att mötas i musiken och det här är musiker som jag har spelat med ganska länge så de känner mig och mina melodivärldar. Tror att de uppskattar dem och de får ta sina vägar genom låtarna. Det är då jag tycker att det blir bäst.

Då misstänker jag att ni spelar in låtarna ett antal gånger…

Ja ett gäng gånger, men inte så många gånger för de är såna proffs. Kommande albumet blir mer live:igt än mina två senaste album. De var mer skapade lite bit för bit, mer pusselbyggda. Sen så skiljer sig soundet åt mellan dem.

När du nämner ditt kommande album, blir det samma musiker på alla låtarna eller blandar du musiker?

Det blir lite blandat. Det blir några fler som kommer att dyka upp på några av de andra låtarna. Det mesta är inspelat redan.

Låten ”Just nu (Vredens tigrar)” handlar om vänskap, är det hämtat från ditt eget liv?

Det är det alltid. Ur mitt eget liv blandat med berättelser, saker jag läst eller sett som konst och filmer. Det börjar som ett mish- mash i mitt huvud, men jag har ofta ett ord eller en rad när jag börjar skriva mina låtar som jag utgår ifrån som jag har burit med mig en längre tid. I den här låten är det ”vredens tigrar” som jag inte riktigt kommer ihåg var jag har hittat det, men det har jag burit med mig och sen har det utvecklats till en berättelse inom mig som sen blev den här låten. Jag tänker rätt mycket i bilder när jag skriver och sen försöker jag översätta de där bilderna till melodier och text. Det kan ta en ganska lång tid från att det första ordet eller meningen mynnar ut i en låt. Ibland har jag en melodisnutt som jag har nynnat eller en textrad i mobilen som jag bär med mig i flera år innan tiden är mogen för att bli färdigskrivet. Så har det varit med den här sången.

När sången sen har blivit klar, brukar du då provspela den för någon?

Det är mig själv jag provspelar den för först ett par gånger. Lite parallellt gör jag nån proddskiss. Jag spelar in och testar för att bygga upp ljudvärlden parallellt. Ljudvärlden ger bränsle till texten och berättelsen. De ger varandra bränsle, soundet, ljudet och själva låten. Men jag har absolut några personer som jag spelar upp de mer färdiga låtarna för. Min man som är konstnär och serietecknare brukar jag testa låtar på för han ger rak och bra feedback. Sen testar jag också på mina medmusiker när det närmar sig för inspelning.

När du skriver så har du sett det i bilder och sen spelar du upp det för din man som är serietecknare. Det vore intressant och veta om han tecknade ner liknande bilder efter att ha hört sångerna som du hade från början.

Det är ett intressant pussel. Jag tycker om att lyssna på musik på vinyl och har gjort vinyler av mina senaste två album som min serietecknande man (Knut Larsson) gjort en art print till, en bildtolkning av skivan. Det är kul att samarbeta och att kunna gå hela varvet runt. Från en bild i mitt huvud till att bli en sång som Knut sen gör en bild av.

Brukar ni ligga nära varandra när det kommer till din ursprungsbild och hans bild?

Inte alltid. Det är väl så med låtar att man fastnar för olika detaljer utifrån vem man själv är som person och vilka referenser man har. Det kan ligga rätt långt bort ibland, men oftast finns det stråk som gör att man känner att det jo, exakt så var det. Sen adderas det nåt nytt och så ska det vara tycker jag.

Brukar du göra musikvideos till dina låtar?

Det händer och det kan hända att det kommer en video till den här också. Det jobbas på det. Jag har släppt en låt på dialekt (Kalixmål) som heter ”Reikdom”, och till den gjorde vi en lyric video. Jag som gillar text väldigt mycket tycker om när texten får stå i fokus. Man får fördjupningen med ett rörligt bildlandskap till musiken, men det behöver inte vara jag som står där och sjunger låten utan texten och berättelsen får vara det centrala.

Du har aldrig funderat på att göra nån av dina låtar på engelska?

Nej, jag har testat att skriva på engelska förut, haft projekt och band. Jag började skriva på engelska. Sen gjorde jag mina första låtar på svenska och släppte ”Idyllplattan”, efter en lång och djup Allan Edwall repeat-period. Jag tyckte så mycket om hans texter som är allvarliga, roliga, politiska och vackra på samma gång. De har så många nyanser, språket och hans sätt att sjunga och tolka dem. Det inspirerade mig och när jag testade att skriva på svenska kändes det som att hitta hem, även live. Det blev mer direkt i mötet med publiken.  Så nej, jag har inte några planer på att överge svenskan. Däremot är det inspirerande att skriva på dialekt som i låtarna Reikdom och Bjärka.

Kan det vara svårt att välja ut vilka ord man ska använda sig av?

Jag tänker mycket på hur orden låter. Är de kantiga, mjuka, eller runda. Det är lite som ett pussel, en ekvation där allt ska sitta ihop, orden, melodin, fraserna och tajmingen. Fast det sker omedvetet när jag skriver. Jag plockar ett ord och inte ett annat. Säkert ofta på grund av hur det låter samtidigt som jag vill att det ska uttrycka precis det där som jag vill översätta från bilden i mitt huvud.

Du nämnde att det kommer bli ett album. Då antar jag att du har mer ett albumtänk än singeltänk.

Det är så jag helst vill jobba med berättelser. Att det inte bara är en låt utan är en helhet. Tänker hellre i tio låtar/berättelser åt gången än bara en. Jag ser fram emot att komma ut och spela för publik igen. Det är sista dopet för en låt när man väl får spela dem live. Låtar förändras hela tiden och det är det som är så kul. Det sker utifrån sättning, sin egen sinnesstämning, scenen man spelar på och de som kommer för att lyssna. Det är en symbios som sker okontrollerat i stunden. Live.