Thomas Järvheden kommer inom kort ge ut sitt nya album med en titel som de flesta kan hålla med om, Rövåret 2020. Albumet sägs blanda samhällssatir, absurditeter och festromantik. Musikaliskt är det ännu mer varierat – reggae möter 70-talets soul varvat med rock och rap. Vi hörde oss för med Thomas vad som döljer sig bakom några av låttitlarna och vem han skulle vilja framföra en duett med.
Hur känns det ett år som detta när all underhållning går ner i varv, du är ju van att ha många bollar i luften?
Jag tror att jag räknade till 140 gig året innan pandemin kom. Sen gick det från fullbokad kalender ner till noll. Det tog nästan ett halvår innan jag varvade ner, för innan gick jag på högvarv och försökte hitta på saker. Men man märker att det är ganska döfött för ingenting låter sig göras. Så nu är jag lugn. (skratt) Jag bidar min tid.
Men du var inte för lugn för du fick ihop en platta?
Jo, men för att vara mig så var det lugnt med en platta på ett år. Utav valet att inte göra nånting eller att göra en hel platta som jag tänkt göra under en längre tid. Nu var det ett gyllene läge. Och jag kommer alltid att minnas det där rövåret 2020, som plattan heter, och förknippa det med den musiken.
Låtarna som finns på plattan kom de till under året allteftersom eller…
Både och. Men de flesta gjorde det. Det var nån som låg i pipelinen så att säga. Ingenting var inspelat innan utan allt har gjorts under året, medan nån enstaka var skriven sen innan.
Låten ”Mental träning med doktor Josefsson” är det en sån?
Nej, den kom till under året. Det är en rolig idé som jag har haft som anteckning i min mobil i säkert tre år. Jag antecknar alltid när jag får roliga idéer och så skriver jag om det är en idé till en låt eller till stand up. Jag gick tillbaks nu när jag skulle göra en skiva och tittade vilka anteckningar jag hade. Den är skriven nu men humoridén har legat och grott länge. Det är en yogalåt som man ska sitta och slappna av till. Det är bara det att doktor Josefsson som sitter och läser är lite speciell.
Att namnet blev just Josefsson har det något med journalisten Janne att göra?
Absolut ingenting. Det bara blev så. Jag gillar faktiskt Janne Josefsson och vill inte driva med honom.
Första singeln från plattan, ”Ful i DNA´t”, vad är upprinnelsen till den texten?
Det är en tanke som ganska ofta har kommit hos mig. Nu när jag har visat låten för vänner, min brorsa så är det flera som har sagt: – ”sjukt, det där har vi pratat om ganska nyligen”. Det är tydligen många som har tänkt samma sak. Det är många som gör om sig ganska mycket. Det är näsan, kindben och läpparna. De ser helt annorlunda ut, men när de får barn så ser de ut som de gjorde innan sina ingrepp DNA-mässigt. Hur blir det? Det blev en låt av den tanken och jag fick ganska tidigt en idé om hur den skulle produceras. Förutom att jag tycker att idén ligger rätt i tiden så tycker jag att produktionen av den blev så himla bra så den fick bli första singeln.
Blir det nån mer låt som släpps som singel innan själva albumet ges ut?
Vi får se. Vi kommer skicka en låt till radion utan att släppa den som singel. Radio och jag brukar inte vara ett likhetstecken. Jag har gjort ett par rätt sjuka låtar genom åren och jag tror att jag fått som en stämpel på mig att det här är ingenting som spelas i radio. Det spelar ingen roll om jag gör en låt som är bred och gångbar, för jag tror inte att de lyssnar på mina grejer. Skulle de mot förmodan spela den så kommer den innan plattan. Sen så släpps nog låten ”Idioter” samtidigt som plattan. Det blir ett slags lead in spår.
Och vad handlar ”Idioter” om?
Det är också en tanke som jag har haft länge. Den börjar så här: ”inte för att skryta, men jag tycker att jag är rätt normal”. Jag tycker att jag är hyfsat funktionell i samhället, men fast jag tycker det så finns det saker som är så krångliga och jag kan tycka att det är svårt att räcka till. Då tänker jag att hur gör då alla idioter som man ser, hur klarar dem sig när jag knappt kan hålla alla bollarna i luften. Jag tycker att den är ganska bred i sin humor. Det är inte den sjukaste låten på plattan, men skojig.
Har du nån egen favorit på plattan som sticker ut lite extra?
Nja, tycker att det där växlar lite grand. Vissa låtar kan ibland kännas som att de är ingenting att ha, sen kan det gå ett par veckor och då tycker jag att de är riktigt bra. Så jag kan inte riktigt favorisera nån, men just nu gillar jag ”Ful i DNA´t” mest.
Om du skulle få möjlighet att komma ut och spela skulle du då göra en spelning eller skulle det bli en kombination med stand up?
Det blir nog en renodlad konsertturné. Men när jag har det så märker jag att det blir ganska mycket skämt i mellansnacket i alla fall. Inte renodlad stand up utan mer spontant snack. Det brukar bli ganska roligt det också.
Du är ingen tyst rocker som bara radar upp låtarna?
Nej, det är jag verkligen inte. En utmaning i det där är om jag skulle vilja bjuda på lite stand up är att det går så mycket tid till det så att då hinns inte låtarna med. Därför brukar jag skilja mellan konserter och stand upp. Då mina konserter är roliga så skulle jag vilja kalla dem för en slags musikalisk humorshow.
Men på en spelning har du även äldre låtar som du kan ta med?
Jag har släppt 50 låtar så spelningarna skulle kunna bli hur långa som helst. Dessutom har jag en del osläppta grejer som är nån sorts tolkning av andra artisters musik där jag har gjort om texterna. Så jag brukar tyvärr alltid få kill my darlings på mina konserter. Jag gör det i samråd med publiken som får önska sina favoriter.
En låttitel på plattan är ”Bättre förr”, handlar den om 2019?
Skulle man kunna tro, men det är faktiskt inte det. Det är en drift med alla som säger att det var bättre förr. Om vi bortser från pandemintiden och om man ska vara helt krass så var det inte bättre förr. Även om jag sjunger att det var bättre förr så kommer det fram en massa undantag. Det blir bara värre och värre så det visar sig mellan raderna att det måste ha varit svindåligt förr.
Bättre att blicka framåt än bakåt?
Det är nog rätt strategi nu även om det kan vara krävande när ljusningen hela tiden förskjuts.
Om du fick göra en duett med vilken artist som helst, vem skulle du välja då?
Det skulle vara med min gamla hårdrocksidol Rob Halford, sångare i Judas Priest. Det vore helt oslagbart! Men det blir bara i min fantasi, det skulle aldrig kunna hända.
Vilken låt skulle ni framföra då?
Vi skulle skriva nåt kul tillsammans. En rolig hårdrockslåt.
Har du andra projekt bokade framöver efter skivsläppet?
Egentligen just nu så spelar jag den manliga huvudrollen i Glada änkan. Men det ligger på is under pandemin. Den ska spelas på Nöjesteatern i Malmö. Den fyller 80 år, så det blir en jubileumsföreställning till hösten. Det är ett projekt som kommer att bli av. Sen har jag nån liten lilltå på väg in i några radio- och TV-projekt. Men de vet man aldrig om de verkligen kommer att bli av. Men angående hårdrocksgrejen som jag nämnde på skoj så har jag en plan i bakhuvudet att jag vill göra en skiva med rolig hårdrocksmusik. Jag hoppas att det kan bli av.
Blir det nåt i stil med Claes Malmbergs Ronny Jönsson?
Nej, mer nåt i stil med The Darkness som gjorde för mycket av allt så det blev som en parodi. Lite så skulle jag vilja göra, fast med Järvhedska texter på engelska. Det ligger lite saker i pipelinen först som måste klaras av. Sen är det nästa grej att ta tag i.
Då tar du ut det Halfordska hos dig och höjer din röst?
Vet du vad. Det är det som är så häftigt för jag har vuxit upp med Rob Halford som idol och har de höga skriken i mig, det är bara sällan som jag får användning för dem. Jag får skapa de tillfällena själv. Jag sjöng i en rockshow (Christmas Rock) just innan pandemin där jag fick spela med ett rockband, sjunga och ta ut svängarna. Det var svinroligt att dra på sig skinnbrallorna och stå bredbent.
