Roger Rönnings låtar kännetecknas av en varm, sträv stämma och klarsynta texter om hur det är att vara människa. Musikaliskt finns rötterna i både popmusik, det tidiga 70-talets amerikanska singer/songwriter-våg och ett tillbakalutat men omisskännligt groove som han är ganska ensam om. Med sitt femtonde album ”En annan väg” ute sägs Roger Rönning sluta med att ge ut album. Vad kommer det sig? Och kommer vi inte få höra mer musik från honom? Vi ringde honom för att få svar på våra frågor.
Ditt nya album lär vara det sista album som du släpper, hur kommer det sig?
Det är väl verkligheten som är med och spelar en roll. Nu när coronan är i farten finns ingen chans att tjäna en krona på det som man håller på med. Dessutom är ett album ett gammalt format. Det var inte meningen att det skulle bli ett album, utan det var tänkt att jag skulle spela in tre, fyra låtar. När jag gjorde det så blev det så roligt att jag gjorde några låtar till och sen så hade jag plötsligt spelat in femton låtar. Då valde vi bort några stycken så att det blev elva på albumet.
Men vi kommer få nån musik från dig även i framtiden?
Inget album, men nån enstaka låt kanske. Jag har ingen plan, utan vi får se vad som händer.
Kan tänka mig att det är svårt att ge sig med musiken efter 43 år?
Jo för det är som en del av mig. Jag vet ju att rätt som det är så funkar det. Det går i perioder och det får man ta vara på. Man ska aldrig säga aldrig som man aldrig ska säga.
I dagens musikbransch så tjänar man väl som artist mest på att vara ute och spela?
Och där är det tvärnit. Jag har eget skivbolag och då måste det komma in pengar nånstans för det kostar pengar att göra musik. Även om man inte behöver göra några fysiska utgåvor så är det saker runtomkring som kostar pengar. Det är en tråkig verklighet, men så ser det ut just nu.
Musikerna som är med på ditt nya album är det musiker som du spelat med förut?
Gunnar Nordén har jag spelat med på ett antal album, Mats Persson har jag varit ute och turnerat med och han är med på många av mina inspelningar, Peder Af Ugglas har jag också samarbetat med ganska länge och Marianne Flynner har varit med och sjungit och körat. Men vi har inte varit ute och turnerat annat än när jag och Mats var ute som duo. Så de har varit mer som studiomusiker.
När ni gjorde låtarna till det här albumet satt ni då på var sitt håll och spelade in eller kunde ni träffas?
Det var lite olika. Till de fyra första låtarna så träffades Gunnar och jag. Då hade jag mina låtar med mig och så testade vi lite grand, sen lade Mats på trummor efteråt. Vi spelade in det här innan coronan dök upp så då träffades vi i studion och spelade in låtarna på traditionellt sätt. Några låtar är gjorda live med bas, trummor, gitarr och min sång. Många av låtarna är gjorda så att vi spelade in min gitarr och sång, sen lade Gunnar på bas, gitarr eller nåt instrument, sen byggde vi vidare med trummorna efteråt. När vi jobbade på det sättet hade vi en stödtrumma i botten för att ha en klick att utgå ifrån.
Det blir ingen streamad konsert med dig?
Jag har inget band. Då får man repa in nånting och så förutsätter det att de jag brukar spela med är lediga. Jag har inga såna planer, men man vet ju inte.
Det har varit en lång musikalisk resa med 15 album på 43 år…
Jo och som jag sa så är det en del av mig. Det känns lite konstigt när man säger 43 år. Det där med ålder är det mest omgivningen som har synpunkter på. Jag står bara på utan backspeglar. Det kan ibland kännas som att man har åkt in i en förbjuden zon, att man har passerat en gräns för att man inte har varit uppmärksam. En del kan tycka att man borde sitta på bänken, men det är ett gammalt sätt att tänka på.
Vi har ju t ex Rolling Stones som inte har satt sig på bänken…
Och Bob Dylan, Neil Young, Bruce Springsteen, de ifrågasätts aldrig på grund av sin ålder.
Jag fick upp öronen för dig när din låt ”Tiden bara går” som fick ett uppsving på klubbar…
Den håller fortfarande. Jag blev uppringd och tillfrågad om jag kunde vara med på en spelning som var en 24 timmars spelning den 6 juni. Det var olika klubbar som hade fyra timmar var. Han ville hemskt gärna att jag skulle spela och anledningen var att han hade skickat iväg ”Tiden bara går” och några andra låtar till Bali, New York, Australien och alla möjliga ställen. Det resulterade i att den låten och några till spelas runt om i världen. Vilket verkligen är en komplimang.
Det är lite kul då du sjunger på svenska, men skulle du kunna tänka dig att sjunga in nåt på engelska?
Jag har stor respekt för engelska språket. Svenskan känner jag att jag behärskar när det kommer till nyanser, vilka ord man väljer och vilket håll det pekar åt. När det gäller engelskan så känner jag mig väldigt osäker när det kommer till det. Det kunde vara spännande att testa i alla fall, som en tanke.
Hur skulle du känna om nån skulle vilja göra en cover på nån av låtarna?
Det vore bara kul. Om de inte sabbar låten. (skratt) Men man får inte sitta där och hålla i sina idéer för hårt, utan det vore skoj om det skulle dyka upp en ny twist på en grej som man har gjort. Folk tar ju åt sig olika saker i en låt eller en text. Man utgår från sig själv för det går inte att göra på något annat sätt.
