Bandet Skabara bildades 2016 med ambitionen att spela ska på svenska med tänkvärda texter i klassisk punkådra. Under 2020 har debutalbumet “Råttkasino” spelats in och kommer att släppas under början av 2021 på vinyl och digitalt. De har släppt två singlar från albumet, ”Trolltider” och ”Dagar och nätter”. Bandet består av Pål – sång/rytmgitarr, Axel – trummor, Henrik – bas, Niklas – sologitarr, Alexander – tenorsaxofon, Calle – trombon och John – altsaxofon. Vi ringde upp Pål och Calle för att få veta lite mer.
Er första singel från kommande plattan, Trolltider, är väl lite tvetydig textmässigt?
Pål: Ja det är väl något som vi försökt att tänka på när vi skrev den. Vi ville få in båda perspektiven då troll har en ganska negativ klang i ordet. Vi ville få in att det finns en massa varelser i undervegetationen på internet som man mycket väl kan koppla till folktron. Ytterst sett så handlar den om alla som man möter på internet och vilka typer det är.
Är det även lite tvetydigt i övriga låtar på albumet?
Calle: det skulle jag våga påstå att det är.
Pål: Vi försöker göra såna låtar som ska vara enkla att komma in i, men de ska hålla för att man ska lyssna igen och igen på dem. Det ska finnas ett djup i dem. Vi spelar ska men vill ha med ett textdjup så det inte bara blir ytligt typ baby, baby. Det ska finnas något att tänka på utifrån vad vi har skrivit.
Calle: det har en tendens att bli samhällsreflekterat också. Om vi tycker att något är intressant att prata om, diskutera eller belysa på något sätt så tar vi upp det.
Pål: När vi skrev Trolltider var TV-programmet Trolljägarna aktuellt. Alla har vi erfarenhet av troll som man möter på internet som skriver av sig.
Har bandet råkat ut för troll?
Pål: Nej, men vi vet att ska genren attraherar folk från både höger, vänster och inget alls. Så det känns viktigt för oss att skriva om att de mest ljusskygga individerna på internet vill vi undvika.
Calle: Det är lite av ett statement var vi står. Det framstår i våra texter även om de kan upplevas som tvetydiga. Lyssnar man på texterna framgår det tydligt hur vi ser på de saker vi skriver om. När vi kommit fram till texterna så har vi känt att det här är något som vi kan stå för.
Är det en influens som ni har tagit från punken?
Pål: Det skulle man kunna säga. Jag har lyssnat mycket på svensk punk och det är anledningen till att vi sjunger på svenska . Jag har skrivit majoriteten av texterna och då jag är lärare i svenska så gör det språket mer tillgängligt. Jag tycker att svenskan är ett fantastiskt språk att uttrycka sig på. Den svenska punken har mycket kloka texter i sig och det ville jag få in i ska:n. Det finns ska på svenska, men mycket av den har inte landat med samma fot i den svenska punken. Lyssnar man på t ex Specials så är det tydligt vad de tycker i politiska frågor. Texten är viktig för det som man vill säga med musiken. Skulle kännas dumt att göra något som är halvdant textmässigt när man har så mycket som man vill säga.
En annan låt ni har med på albumet är ”Skatteparadis”. Om det skulle gå väldigt bra för er, drar ni iväg då?
Calle: Vi är barn av våra tider så det är klart. (skratt) Nej, skämt åsido så finns det nog ingen större förväntan om så stora summor så att vi skulle kunna åka iväg till Panama. Men det skulle vara kul om vi blev uppmärksammade och uppskattade för det vi gör, naturligtvis.
Pål: Musikbranschen är väldigt delad. De som det går bra för går det väldigt bra för och de som det går mindre bra för har det tuffare. Det här är något som vi gör främst för att det är kul och det är musik som vi vill göra. Sen så är det klart att man skulle önska att förutsättningarna skulle vara annorlunda. En annan låt på skivan, Tystnadskoloni, handlar om scendöden i Stockholm. Det finns färre och färre platser för små och mellanstora band att uppträda på. Det finns de små pubarna och sen de riktigt stora arenorna, men inget däremellan.
Kanske kan de restriktioner vi har nu leda till att fler mindre ställen märker att de kan ha mindre kända akter som spelar och att det ändå drar folk…
Calle: Man kan hoppas att det landar i det.
Pål: Det känns som att nu när inte möjligheten har funnits så har folk ett sug efter att få se band live. Många har kämpat och haft livesändningar, men det är inte och kan inte bli samma sak som att vara på en livespelning. Fråga en musikälskare vilka upplevelser som varit störst så är det oftast de intima spelningarna. Och det är roligt för bandet att komma närmre publiken. De bästa spelningar som vi har haft har inte varit där det har varit mest folk, utan där man känt att de som varit där har uppskattat sammanhanget. Vi har spelat i ett litet hus utanför Stockholm (Gula villan) och det var så kul för publiken var med på noterna. Har aldrig sett någon crowdsurfa på så få någonsin. (skratt)
Hur träffades ni i bandet? Var det på ska-klubben?
Pål: Nej, vi kände varandra innan. Jag, Calle och några kompisar startade 2016. Efter tiden har folk slutat för att de har haft mindre tid för saker eller inte längre känt lika mycket för det. Då har vi sökt nya medlemmar och funnit nya som gillar ska eller musik generellt.
Calle: Det är bara jag och Pål som har varit med från start. Nu har vi fått en mer sammansatt uppsättning musiker. Jag spelar trombon i bandet och jag hade inte spelat det sen högstadiet förrän vi satte igång det här projektet. Det var lite samma sak med ett par andra bandmedlemmar. Det hela började som ett hobbyprojekt där vi försöker lära oss det vi håller på med och ha kul med musiken tillsammans inom genrer vi uppskattat i våra liv. Efter att vi fått in nya medlemmar så har vi utvecklats otroligt mycket de senaste åren som musiker och fått en annan ambition. Tror att det märks om man lyssnar på EP`n Skatteparadis och jämför med skivan som kommer i vår.
Pål: Efter EP´n slutade en medlem och saxofonisten Alexander kom med. Sen fick vi en till saxofonist John. Han är den mest rutinerade i bandet. Han har spelat med amerikanska ska-band tidigare som The Toasters och Skoidats. Men sen två år så är vi ganska satta vilket märks på att vi kan fokusera på musiken igen.
Calle: De första åren när vi höll på och bytte medlemmar blev det som att vi fick börja om varje gång det kom in en ny medlem. Nu när vi har ett fast lineup har det gett oss en skjuts.
Henrik hade en lite annan ingång då han kom från metalscenen…
Pål: Jag minns när vi blev av med vår basist. Det var skittråkigt. Sen sökte vi och fick tag på en basist, men han var inte inne på just vår musik. Då hörde Henrik av sig och jag frågade: – Kan du ska eller gillar du ska? Han svarade: – Nej, men jag vill utvecklas musikaliskt. Det har varit helt fantastiskt för han visste ingenting om ska när han började, men han har lärt sig och har skrivit flera av våra låtar. Han har ett soft analytiskt perspektiv och ställer sig frågan om man kan göra si eller så och om det då fortfarande är ska.
Calle: Det är kul för han tar in ett lekande element i det. Han är en enormt duktig musiker på det viset. Han tar in influenser som man inte riktigt väntat sig eller skapar ljud eller oväntade sammansättningar av ljud. I replokalen har vi en ganska stark process när vi jobbar fram nya låtar. Pål skriver de flesta texterna, Henrik sätter lite ljud och sen när vi har två grundpelare i låten så går vi till replokalen och jobbar fram detaljerna för hur det slutligen ska låta.
Då är alla i bandet mer eller mindre involverade i låtprocessen…
Pål: Vid inspelningar har det varit många möten där man suttit ungefär som vid ryska Duman. Jag vill ha med den här grejen medan någon annan sagt att den ska bort. Det har varit lite av en kongress varje gång vi ska verka fram en ny låt. Ibland kan det vara så att någon gillar en viss grej och då inser de andra att det är viktigt och då får den vara med. Men man ger och tar i det också. Vissa låtar har några av oss präglat mer än andra.
Men det har aldrig slutat med att ni har gjort två versioner av samma låt?
Calle: Nej inte än. Skulle vara låten Skatteparadis då, men det kommer sig av att det är två olika tider med olika medlemmar. I processen så gör vi två olika modeller där vi testar hur vi till sist vill ha det. Sen bestämmer vi oss för vilken av dem det blir.
Pål: Nästan varje låt vi har finns i arton parallella versioner samtidigt. Vi spelar in, testar saker tills vi hittar det som låter bäst eller är roligast att spela och då kör vi på det.
Ni är sju stycken i bandet, men jag får det bara till sex stycken på pressfotot…
Pål: Det är John som saknas. Han jobbar som en dåre och är så rutinerad att han behöver knappt vara med på några rep alls. Vid alla inspelningar kämpade vi övriga som as för att få det att låta så bra som möjligt, men John gick dit och satte sitt solo på två minuter.
Hur kom sig att albumet fick namnet Råttkasino?
Pål: Låten i sig skrev Henrik på sin kammare och sen har vi jobbat med den. När det gäller texten så hörde jag en formulering i ett radioprogram som handlade om mobilberoende. Psykologieffekten som man får av sociala medier och mobilberoende. Då växte det fram en låt som handlade om hur beroende vi är av våra telefoner och de appar som utnyttjar den mänskliga hjärnan för att få oss att konsumera på olika sätt. Tyckte det var ett roligt ord som jag ville ha centralt i texten. När det gäller omslaget till albumet, som vi är enormt nöjda med, har en av våra favoritillustratörer satirikern Max Gustavsson gjort. Det visade sig att han gillar ska och reggae.
