En tripp till Teneriffa

Kanarieöarna har under en längre period varit nordbors favorit under våra kalla vintermånader. Vi valde att besöka Teneriffa för att se vad det kan vara som lockar förutom att få lite sol och värme under den bistra tiden på året. Vi åkte till den södra sidan av ön.

Costa del Silencio och Las Galletas

Vår utgångspunkt under vår vistelse kom att bli i Costa del Silencio. Ett ställe som lever upp till sitt namn. Tystnaden bröts mest av de flygplan som var på väg ner på öns södra flygplats. Här fanns förutom den vackra utsikten över havet med dess magnifika kustformationer även huskomplex som övergivits eller ej färdigställts. Som ett exempel det ”köpcentrum” som heter Ten Bel som var tomt över jord men hade några affärer en trappa ner. Naturen var som hämtad ur en spagettivästern, sand och kaktusar. Lite blåsigt och därför lite kallt om man inte hittade en plats i lä.

Foto: Kirsi Fredriksson

Där Silencio slutade började Las Galletas. En liten stad med lite större utbud av affärer och försäljning av fisk i hamnen tidigt på morgonen.

Los Cristianos och Palm-Mar

Vi tog oss en cykeltur mot Los Cristianos och följde GPSens rutt. Det gjorde att vi hamnade i Palm-Mar, en stad som verkade vara uppbyggd av hotell och lägenheter för hugade spekulanter. Vi kom ner till stranden som inte direkt var en badstrand med sand utan mer en kuperad sådan. GPSen visade att vi skulle ta oss runt udden mot vårt mål. Men det visade sig när vi kom fram att tanken var att gå/klättra över ett berg. Vilket tydligen skulle ta oss 17 minuter!?

Vi bestämde oss för att ta ut en egen rutt och åkte tillbaks till väg TF-66. Det kom sen att visa sig att vi fick kämpa oss uppför en redig backe för att sen rulla utför ner mot Cristianos. Detta var en större stad med riktiga badstränder.

Foto: Kirsi Fredriksson

Vi bestämde oss för att ta ut en egen rutt och åkte tillbaks till väg TF-66. Det kom sen att visa sig att vi fick kämpa oss uppför en redig backe för att sen rulla utför ner mot Cristianos. Detta var en större stad med riktiga badstränder.

Barranco del Inferno

Att ta sig till utgångspunkten för Barranco del Inferno innebär att ta sig upp för en brant smal backe. Gör detta helst till fots även om vägen upp är asfalterad. Svårt att vända bilen och i stort sett inga parkeringsmöjligheter där. Bättre att parkera i parkeringsgaraget eller på de gratis grusparkeringarna längre ner. Kan vara bra att ha bokat sin vandring på https://www.barrancodelinfierno.es/en/ för att vara säker på att man får ta sig en tur då antalet vandrare är begränsat till 300 per dag.

Foto: Kirsi Fredriksson

Väl på plats får man ta på sig en hjälm innan man knallar iväg. Detta ifall sten skulle falla ner. Blir även uppmanade att om vi hör något okänt ljud ska vi trycka oss mot bergskanten. Vägen visar sig vara lättvandrad med stentrappor och hyfsat bred väg. Det börjar på 350 meters höjd för att sen slingra sig neråt mot ravinens botten fram mot målet. Målet är ett vattenfall på 200 meter. Sen är det bara att vända åter. Under vandringen finns flera utsiktsställen att stanna på som har fantasieggande namn (bland annat the witches dancefloor) och vackra vyer.

Masca

Vi tog oss en tur till den lilla pittoreska byn Masca. För att ta sig dit åker man på slingrande serpentinvägar med hårnålskurvor. Bara att motorbromsa å ta det lugnt så går det bra. Det är en fin väg, om en smal, med rejäla betongblock utmed kanten så det känns inte så läskigt som man skulle kunna tro. Själva byn ligger i en dal på en ryggås. Ett fåtal hus i en grönskade omgivning. Väl värd ett besök.

Foto: Kirsi Fredriksson

Vulkanen Teide

Vi valde att åka upp mot vulkanen Teide som syns från öns fyra väderstreck på väg TF-21 från norr till söder. På väg upp kom vi in i ett molnigt dis som gjorde att vi knappt såg något annat än vägen som billjusen lyste upp. Tänkte att det här blir nog en resa som vi får göra om för att se något över huvud taget. När vi väl började närma oss toppen av vägen sträckning blev det helt klart. Här uppe var det bara 5 grader och lite snö kunde vi se bredvid vägen. När man ser sig omkring i detta ökenlandskap så förs tankarna till filmer som Star Wars och Apornas planet. (de lär dock ej vara inspelade här trots guiders snack om det visar det sig om man kollar upp saken hos Teneriffas film commission) Här bjuds vi på ett snyggt skådespel när solen börjar gå ner med härliga färgskiftningar. På väg ner får vi se molnen under oss. Det påminner om ett lugnt böljande hav. Riktigt coolt att få se solen försvinna ner i molnen.

Foto: Kirsi & Jörgen Fredriksson

Från början hade vi tänkt oss att ta linbanan upp på Teide för att sen knalla upp den sista biten mot kratern. Det visade sig dock att man bör vara ute i god tid för att göra en sån utflyckt. Minst två månader i förväg rekommenderas man anmäla sitt intresse. Så det får bli en annan gång.

 

Santa Crus de Tenerife

Vi tog bussen till ”huvudstaden” för att slippa trängas med en massa andra trafikanter och huvudbryet med att finna en parkeringsplats. Väl framme strosade vi runt bland varuhusen och de äldre handelskvarteren. Här samsas de stora kedjorna med de lite mer lokala affärerna på lummiga gator.

Foto: Kirsi Fredriksson

Vi gick även ner för att få se deras operahus Auditorium. En byggnad i böljande former skapad av arkitekten Santigo Calatrava, samme man som ritade Turning Torso i Malmö. Är ni minsta intresserade av arkitektur bör ni ta er en titt på detta hus.