Julia Viktoria uppmuntrar till att vara oss själva

Är Julia Viktoria vår nästa stora popexport? Med hennes femte singel Paralyzed borde det inte vara långt borta. Hennes förra singel ”Make it Together” har idag har över 74 000 streams på Spotify. Det hon vill säga med låten Paralyzed är något som alla, oberoende var man bor, kan relatera till.

Då dina låtar brukar vara egenupplevda så misstänker jag att så även är fallet denna gång?

Låten Paralyzed skrev jag hösten 2016. När jag gick in i studion så hade jag bestämt mig för att inte vara som alla andra och att sluta låtsas vara som alla andra. Bara leva mitt liv och vara den jag är. Jag valde att låten skulle vara upptempo, då jag ville förmedla det här med utanförskap och att man kan bestämma sig för att vara sig själv. Även om det är en svår process så kan det vara något kul också. Då ville jag att man skulle få en glad känsla av musiken, fast man lyssnar till något som många tar som något tungt att gå igenom.

Just tonåren brukar vara väldigt känsliga.

I tonåren vill man passa in och bara vara en i mängden. Sen kommer man komma till slutsatsen att så länge som jag är mig själv så kommer mitt liv att rulla på så mycket lättare.

Det måste vara svårt att stå emot all press från media och modevärlden för hur man ska vara och se ut.

Ja det finns många ”normer” för hur en tonårstjej bör vara. Man känner sig påverkad hur man ska se ut när tidningar visar modeller som är jättesmala. Man tänker, men jag då är jag perfekt och passar in? Den här låten vill förmedla att du kan vara den du är och är helt perfekt på dina egna sätt. När jag gick i sjuan och tittade på mig själv i spegeln så hade jag inte den smalaste kroppen, de perfekta jeansen eller så långt hår som jag önskade. Jag vill inspirera andra till att förstå att det spelar verkligen ingen roll om man inte är som alla andra.

Tror du att det här är svårare som tjej än som kille?

Det är en bra fråga. Om jag bara tänker på det snabbt så tror jag att det är svårare för tjejer, då vi på nåt sätt har mer tryck på oss då de flesta medier är riktade mot oss. Men ju mer jag tänker på det så inser jag att det inte är sant. Skillnaden är att tjejer talar mer om det som de upplever när det kommer till utanförskap än vad killar gör. Så har jag uppfattat det. Men alla människor känner naturligtvis av att de måste vara på ett visst sätt.

Ofta när man ser en amerikansk komediserie så har kvinnorna perfekta kroppar medan männen kan ha ölmage.

Med det som har kommit upp i samband med metoo så är det uppenbart att bakom de flesta stora serier så är det män som bestämmer hur det ska vara. Då är de väl mer intresserade av hur kvinnan ska se ut. Det är väldigt tråkigt att det ska behöva vara så. Jag tycker inte att vare sig om man är man eller kvinna så ska man behöva se ut på ett visst sätt. I slutet av dagen är det bara hur du ser ut i dina egna ögon som spelar någon roll.

Känner du att metoo rörelsen har haft någon effekt på det här med utseendefixering?

Bortsett vilken stor påverkan och förändring det har gjort på hur människor ser på kvinnor och hur man behandlar båda könen när det kommer till jämlikhet i samhället, så har metoo väckt upp ögonen hos många tjejer. Hela grejen med feminism är att vi tjejer ska stötta varandra. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den uppväxande generationen kommer ha en bättre syn på normer och detta med att passa in.

Tror du modemagasin kommer att satsa mer på modeller med normala kroppar framöver?

Jag har redan börjat se små skillnader. Modemagasin har börjat lyfta fram lite mer kurviga kroppar, men samtidigt så tycker jag ändå att de inte lyfter fram den så kallade mellankroppen. De fokuserar antingen på jättesmalt eller jättestort. De borde ha variation på sina modeller i alla storlekar. Oavsett storlek tycker jag att alla borde få vara med.

Vad händer på det personliga planet framöver?

Jag drar mig mot Stockholm i sommar. Då blir jag Stockholmare och det ska bli intressant. Det är lite hårdare klimat där i musikbranschen så jag måste nog få lite mer skinn på näsan och vassare armbågar.

Men nu är du redan inne i branschen, så då borde det väl gå lättare?

Det är alltid nya utmaningar. Jag har inte gått på mitt egna första möte förrän i år. Det var väldigt givande, men också skrämmande att tala för mig själv. Det är en tuff utmaning för en 16 -åring.

Lite osvenskt att berätta vad duktig man är på nånting.

Ja, det är lite osvenskt, men det tycker jag att man ska strunta i. Man ska få se sig själv i spegeln och kunna säga, fan vad bra jag är. Annars kommer man ingenstans.

Vilka utmaningar tror du att du kommer att stöta på?

Att behöva tala mer för och om mig själv. Nu får jag mycket hjälp av coacher, hur jag ska sjunga och röra mig. Men att träna och öva helt själv blir en utmaning. Att köra ett eget race. Som i skolan där man får hjälp av alla lärare och sen ska du göra en uppsats helt själv.

Du kommer att gå på gymnasium till hösten, går det att kombinera skola och karriär?

Jag har gjort det tidigare. Då blev jag utbränd, men eftersom det här är en musiklinje så tänker jag satsa mer på musiken. Det blir sex till åtta timmar i skolan som bara handlar om musik och då är jag bland människor som ger mig inspiration, då de alla är musikaliska. Då jag pluggar alla grundämnen som man måste göra så tror jag inte att jag kommer satsa på att få en massa A:n. A:n behöver man bara om man ska söka vidare för att bli doktor och det ska jag inte bli. (skratt)

Posted in Nöje.