Jannike Stenlund har flera strängar på sin lyra

Förutom att Jannike Stenlund är en begåvad sångerska & artist är hon också en grym violinist à la irländsk ”fiddler” (hon ha spelat just fiddlern i ”The Fiddler On The Roof” i Irland!) – under hösten fortsätter hon spela med Ola Salo i hans show. Hon har också turnerat med artister som Hasse Andersson, Kee Marcello och Dan Hylander. Hon har även nyligen släppt sin EP ”Mot samma mål”.

Hur kom det sig att du valde violin som instrument från unga år?

Det var så att jag satt och tittade på Eurovision 1994 och under rösträkningen hade de en mellanakt som jag aldrig kommer att glömma där violinisten Vanessa Mae spelade på en vit elfiol, och hon var själv iklädd i en spegelklänning. Hon var så häftig! Hon körde det klassiska stycket Bachs Toccata och fuga i rockversion. Hon klättrade över rockbandet som låg på catwalken och spelade. Då sa jag att jag ville spela elfiol. Mamma tittade på mig då hon förstod att just elfiol kanske var lite svårt att få börja med på musikskolan.

Försökte hon få dig att prova något annat instrument?

Hon tyckte att jag skulle se på musikskolan om det inte fanns nåt annat instrument innan jag bestämde mig. Jag for dit och testade allt möjligt. Fastnade då för oboen. Kom sen hem till mamma och sa att nu har jag bestämt mig för oboe, de hade inte elfiol. Då sa hon: vi styr upp det där med elfiolen. (skratt)

Då blev det en vanlig fiol till att börja med…

Jag fick börja lära mig med en vanlig träfela. Men min första egna fiol var faktiskt en elfiol.

Sen har du avverkat några stycken?

Jag har avverkat några stycken. (skratt) På vägarna så hinner det bli mycket slitage. Min första fiol finns tyvärr inte kvar. Men jag har två andra som gör ett gott jobb, en femsträngad och en som jag specialbeställde till Ola Salos show ”It takes a fool to remain sain” som jag spelar i. Den är silverglittrig och låter fantastiskt. Jag kör mycket coola ljudpedaler till. Jag brukar säga att jag får rollen som en elgitarrist fast med en fiol som lirar riffen istället.

Du har spelat med olika kändisar som Hasse Andersson, Kee Marcello och Dan Hylander, är det stor skillnad för dig att ta dig an så olika genres?

Mer eller mindre. Ola Salo, Kee Marcello och Dan Hylander har det rockiga gemensamt, så där är det en viss typ av fioler och riggar som jag kör. Gemensam nämnare med Hasse Andersson är att jag är delad frontfigur. Jag jobbar som en sidekick. De sjunger till mig och jag svarar med att spela en slinga. En ära att de vill ha mig längst fram på scen och att det inte bara bli den här bakgrundsdansaren.

Du är sångerska, men har du gjort nån låt där du låter fiolen vara din röst?

Nya EP´n har en instrumental låt som heter ”Visa till Lycksele” där elfiolen och nyckelharpan duellerar mot varandra i en mystik som sen slår hål på bubblan och blir ett fulltalig magisk ljudbild. De exploderar och slås ihop till ett instrument. Den kommer till ett intro Jag har anlitat svenska folkmusiker för att hitta ett möte där jag med mitt irländska sound möter upp den svenska folkkulturen.

Du har även med texter från Py Bäckman. Skrev hon då texterna för sig och du musiken för sig eller satt ni tillsammans och jobbade fram låten?

Vi skrev för sig. Jag skrev musiken tillsammans med producenten heter Dejo Andersson. Jag har varit ute och turnerat med Py. Hon har följt med oss med Dan Hylander ibland. Så jag sa att hon har ju skrivit så bra texter. Mina låtar är influerade av Nordman bland annat, just det här etno nordiska. Så jag tänkte att vi skriver och kollar om hon har lust att lägga en text på en av låtarna. Jajemen, sa hon och pang! Så hade hon gjort det. Det går fort när hon skriver.

Har du skrivit musik till andra artister?

Bara stråkarr. Jag jobbar som stråk arrangör ibland. Kan även bli att jag spelar in stråkarna i studion. Men jag har inte konkret skrivit låtar till någon annan.

Du är multiinstrumentalist, är oboen inräknad då?

Oboen?! (skratt) Det blev nog det enda instrument som jag inte kan spela. Multiinstrumentalist är ofta det man blir när man gått Musikhögskolan. . Det gör att när jag sen blev anställd som musiker i olika band eller när jag själv sitter studion så har jag nytta av mina olika instrument. Ola Salo han har utnyttjat mig som multiinstrumentalist. Jag hamnar ofta i att jag ser ut som en packåsna på väg till giget med alla instrument. Fiol, gitarr och till och med dragspel ibland.

Fanns det någon bakomliggande tanke med din EP?

Mitt syfte med den här plattan är att lyfta fram Lappland. Ge dem ett ansikte. Vi har så många fina platser i Sverige som lätt glöms bort. Lycksele där jag har växt upp är en plats som jag känner att jag vill visa upp för att folk ska bli intresserade att åka dit både för att få uppleva en det otroliga landskapet med forsarna från fjällen, men också för att göra fler medvetna om att vi behöver värna om hela vårt land. Så det finns ett ganska starkt syfte med den här EP´n. De nordiska folktonerna har spelats in av en anledning.

Hur långt upp i norr är du ifrån?

Från Lycksele.

Det är en bra bit ifrån där du nu bor nere i Malmö…

Det är ju det. Nu har vi precis fått en bebis och vi ska under det här året, då jag är lite mammaledig, bo i Umeå. Jag kommer för första gången på femton år ta mig upp till Västerbotten och bo där medan jag jobbar vidare med Ola Salo och även vidare med mitt soloprojekt. Det blir lite att knyta ihop hela projektet med att ta sig upp själv också.

Har du något udda eller kul turnéminne du vill dela med dig av?

Oj, oj, oj. Alldeles för många! Jag kan bjuda på den här. Det är bland det roligaste som har hänt. Det var för över tio år sedan. Vi var ute och spelade med Dan Hylander i Stockholm. Så dök Tomas Ledin upp i logen efteråt. Jag blir lite nervös av mig och tänker; vad ska jag säga? Tomas kommer fram och säger bra spelat, härligt med fiol. Tack, svarade jag, du är också jätteduktig. Jag gillar bland annat den här låten ”Köpa vingar för pengarna”. När jag säger det så avslöjas inte det här. Jag får inte reda på att jag precis skämde ut mig, utan det här uppdagas i TV när han sitter och blir intervjuad. Han berättar om ett roligt minne där en tjej berömmer honom för hans bästa låt, som han inte hade skrivit. Lite pinsamt i efterhand, men även lite kul.




Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.