Ilusio skapar en melankolisk känsla

Ilusio, trio som gör elektronisk rock med en melankolisk känsla på svenska. Med sin kombination av tjocka synthesizers, smaskiga gitarrslingor och tunga trummor har bandet sakta men säkert växt fram och profilerat sig i Göteborgs musikliv. Nu är de redo att golva även övriga Sverige med sin kommande EP . Men först ut är singeln ”Hjärtslag”. Vi ringde upp bandets sångare Anton Sevieri för att få veta mer.

När startade ni bandet?

Jag och Petter, gitarristen, startade bandet 2016. Det var mer ett projekt då. Vi blev väl inte riktigt Ilusio innan vi tog in vår trummis Sebastian 2017. Vi ville spela live och kände att det kunde vi inte om vi bara var två stycken.

Och det var under förra året som det har släppt på riktigt…

2018 spelade vi på Emergenza. Mest bara för att vi ville spela. Det är ju inte så lätt att få spelningar. Och då vann vi Sverige. Efter det så tyckte vi att det här var ju kul. (skratt) Då bestämde vi oss för att spela in allt som vi har spelat live. Det blev väldigt hypat på sommaren och sen var vi tvungna att ta en paus för att gå in i studion. Så nu är det kul att komma upp till ytan igen.

Hade ni släppt låtar innan ni var med i tävlingen?

Vi har släppt en låt innan Sebastian gick med i bandet. Det är en låt (Det spelar ingen roll) som finns med på kommande EP´n. Det var en gammal produktion så vi tog bort den från Spotify för att släppa den på nytt. Det är så här vi vill att den ska låta. Första versionen var det inte lika mycket hjärta i.

Hur många låtar blir det på EP´n?

Sex stycken. Vi tänkte först singel, men kände att det blev för lite. Vi vill att när folk kommer och kollar på oss live så ska de haft möjlighet att ha hört låtarna innan. Vi hade inte tid för ett helt album, det är alldeles för mycket jobb bakom.

När ni är ute och spelar kör ni nån cover då? Sex låtar kan ju bli ett kort framträdande.

Det händer. Vi har slängt in några covers ibland. Mest för att det är kul. Vi gör våra egna tappningar på dem. Vi kanske trycker in en dänga som alla i publiken känner igen och kan dansa till. Men vi har fler än sex låtar, det är bara det att de här sex låtarna är de vi tycker är bäst. Sen har vi två, tre låtar till i vårt set som vi inte kände att vi ville ge tid till i studion.

När bestämde ni er för att ni skulle sjunga på svenska?

Jag och Petter träffades i Los Angeles där vi pluggade musik. Jag hade ett projekt, skulle skriva en låt och frågade om han ville spela med mig. Minns att jag inte kom på nån text. Så jag testade att skriva på svenska och så blev det låten Det spelar ingen roll. Det bara blev så. Det var inte alls planerat. Jag har alltid sjungit på engelska innan. Men det kändes bara rätt, var kul, annorlunda och för en svensk så är det nog mer nära hjärtat att sjunga på svenska.

EP´ns namn ”Låtsasvärld” är det en låt eller bara ett namn på samlingen?

Både och. Låtsasvärld kan man tolka på många sätt, men vi gillar att tolka det som att det handlar om sociala medier, vad man gör på internet men även om att leva ett 9 till 5 liv i ett hamsterhjul. Att man tappar mänsklig gemenskap när man ses alltmer sällan face to face.

Det blir mer digitalt än fysiskt?

Precis. Så klart älskar vi digitaliseringen, men man måste även komma ihåg vad som fick oss till digitaliseringen. Det tror jag är viktigt.

Kommer EP´n enbart att bli digital?

Än så länge kommer den att vara det. Vi har planer på annat, men just nu börjar vi med att den finns på nätet. Det hade varit kul att trycka en vinylare, men det kostar en slant och vi är fortfarande musiker med en ekonomi att tänka på. Det hade varit skitkul, så det är inte en omöjlighet.

Ni nämner bland annat Ebba Grön som inspiration, hur kommer det sig då de var stora före er generation?

Jag är uppväxt med all musik som är före min tid. Växt upp med att lyssna på Ray Charles, Sex Pistols, Pink Floyd och Ebba Grön. Jag har alltid fastnat för punk. Det är nog den musik som jag först lyssnade på. När det gäller Ebba Grön, vad finns det inte att älska för en trettonåring. Ösigt, känslomässigt och skrikigt. Vi i bandet råkade gilla samma musik i hög utsträckning.

Skriver ni låtarna ihop?

Ibland. Det är lite olika. Oftast kommer nån med en idé och så jobbar vi på den. Sen avslutar vi den tillsammans. Sen kan det vara en låt som nån av oss producerat och gett till en annan artist, sen funderar man om man inte kan göra om den till vår grej. Oftast skriver jag texterna eftersom jag sjunger. Men om jag har en låt och skriver texterna, då är det så skönt att vi är en trio, så visar man texterna för de andra som har sina tankar kring det. De kommer med förslag på att vi kanske ska använda de här orden istället. Vi pratar alltid igenom det och kommer överens.

Men om man har gjort en låt åt en annan artist och sen gör man om den till sig själv, känns det då som att man gör en cover?

(skratt) Verkligen inte! För att ta ett exempel. Vi gjorde en cover på Cornelis Vreeswijks ”I natt jag drömde”. Den gjorde vi om helt, förutom texten, och den kändes knappt som en cover. Vi tar låtarna och gör det till vår grej.




Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.