Dolorifics blandar mörka texter med glada låtar

Efter sin radiodebut blev Dolorifics uppringda av ett skivbolag, gick på möte och fick sen nobben på grund av – eller ska vi så här i backspegeln säga tack vare? – sin dåliga attityd och bristande image. Men skam den som ger sig. De har fortsatt med sin mix av mörka texter och ljus indierock. Vilket slagit väl ut. Goda recensioner och snart kommer deras första fullängdare ”Welcome To Dolograd”. Håll utkik efter den i januari. Vi tog kontakt med bandets trummis Christoffer Anderson.

Var tanken från början att få den ljudbild som bandet har nu eller har ni experimenterat er fram?

Jag skulle nog säga att vi har experimenterat oss fram. Det blev lite naturligt för att alla kommer från olika musikaliska bakgrunder. Jag kommer från punken, Erik från popen, sen har vi Olle från skatepunk och Kalle från dödsmetall. Tillsammans har det blivit Dolorifics helt enkelt. Det är inget som vi eftersträvat utan det har bara smält samman.

Skriver ni låtarna ihop?

Nej det är alltid vår sångare Erik som skriver låten. Sen tar han med sig en grund på den till replokalen, där delar han med sig om hur han har tänkt, sen jammar vi lite och då kan det bli lite ändringar. Ibland görs låten om helt. På skivan har han skrivit nio av tio låtar. Och jag har bidragit med en.

Låten du har skrivit har den genomgått en liknande process?

Vi gjorde enligt samma princip. Jag hade med mig en gitarrslinga, text och ackord. Sen spelade vi, ändrade lite och gjorde kör tillsammans.

Då är det rätt så demokratiskt i bandet?

Vi försöker hålla det så. Vi är fyra så ibland är vi två som tycker en grej och två som tycker annorlunda. Så ibland kan det vara svårt att ta beslut, men vi brukar alltid diskutera och så hittar vi nån kompromiss som alla är nöjda med. Oavsett om det gäller låtskapande eller något annat.

Det har aldrig hänt att ni har gjort nån låt i två versioner?

Vi hade en av våra gamla låtar, Asleep. När vi spelade den för första gången så tog vi med den ut på turné och då spelade vi den helt annorlunda. Efter turnén kom vi hem och tyckte inte att den lät så bra när vi spelade den så då ändrade vi om den helt. På nya skivan är det ingen låt som vi har byggt om helt och fullt.

Förr släppte man ibland singlar med olika versioner på samma låt…

Alla singlar vi släpper är samma versioner som finns med på skivan.

Ert album blir en vinylare som kommer i januari. Hur kom det sig att ni valde just vinyl?

Det finns flera aspekter. En aspekt är att det passade soundet på skivan. Det är ganska varmt, mjukt och ganska rockigt. Det känns som att det upplevs bäst på vinyl. Vi har aldrig gjort vinyl innan så bara det är en upplevelse i sig. Att bara få känna skivan i handen är en fantastisk känsla. Sen är det vår första skiva med Dolorifics. Vi har lagt ner mycket tid, energi i det här och då ville vi känna att vi har nånting när vi är klara. Så det var inte för nån ekonomisk vinning. Säljer vi alla ex så går vi i stort sett plus minus noll.

Vem ligger bakom skivans omslag? Ni själva eller har ni anlitat någon?

Vi anlitade en illustratör som Olle har varit i kontakt med tidigare när han spelar i ett annat band. Han har gjort loggor och omslag åt dem. När vi satt och spånade i början av den här processen fick vi en känsla för hur vi ville ha omslaget. Vi tyckte då att hans stil med tecknat och ganska mörkt skulle passa.

Var det på liknande sätt med hans illustration som när ni gör låtar. Ni kom med ett förslag och sen fick han brodera ut efter det?

Precis. Vi hade tänkt ut vilken känsla och vilka färger vi ville ha på omslaget för att det skulle passa ihop med hur det låter på skivan. Det skulle vara mörkt, grått och svart-vitt med en röd temafärg. Sen byggde vi upp en backstory vilket blev som en rysk gammal industristad som vi döpte till Dolograd. Sen gav vi honom den informationen och han tyckte det lät fett. Han gjorde ett utkast och vi blev jättenöjda direkt.

Hur kommer det sig att ni valt att ha mörka texter?

Det är sångaren som har skrivit texterna och jag tror inte att jag kan svara på den frågan riktigt, utan det borde han göra egentligen. Jag tycker att texterna passar bra med musiken även om det kan vara paradoxalt ibland med glada låtar till mörka texter. Jag tycker att nånstans så smälter det samman. Det är inte så att vi sitter i replokalen och försöker hitta på deppiga scenarior att skriva om, utan det är bara låtarna som blir så. Om Erik kommer med en text så kommer inte vi med synpunkter på texten, utan det kan bara röra det musikaliska.

Ni är ute och spelar rätt så mycket…

Vi har varit ute mycket genom åren, även ute i Europa. Då var vi samma konstellation av människor, men det var i tidigare projekt. Det var på en turné som vi fixade själva. Olle bokade många spelningar genom sina kontakter. Det blev 10 spelningar under fjorton dagar. Vi skötte allt själva. Vi roddade, kom överens om ersättning, hyrde vi en bil och åkte iväg. Ofta fick vi sova på spelställena eller hemma hos nån som bokat oss. Vi hade nog inte klarat det utan Olles turnéerfarenheter. Han blev vår turnépappa.

En sån tripp måste ha svetsat ihop bandet…

Verkligen! Jag och Erik är gamla kompisar och Olle och Kalle är bröder så vi är ganska sammansvetsade som vi är, men det är klart att det var en upplevelse som var rolig att dela med bandet. Sen så lät det ljudmässigt ganska bra när vi kom hem efter att ha spelat nästan varje dag. Så tajt har det aldrig låtit efter det.

Då är det ut och spela som är den roligaste biten? Att få respons från publiken?

Ja spela är det vi vill göra. Skriva låtar och åka ut och spela dem. Det är det som är hela syftet med allting. Det är väldigt roligt när folk kommer och lyssnar. Jag vill ju säga att det inte spelar nån roll vad folk tycker, men det är klart att det är roligare om det kommer folk.

Har du något kul eller udda turnéminne du kan dela med dig av?

Vi spelade i Hannover på en gatufest i nåt industriområde. Det var mycket folk där. Det var i slutet av vår turné och vi hade festat och spelat ganska mycket. Det var den absolut sämsta spelningen av alla gigen. Eriks röst hade spruckit och alla spelade ganska risigt. Men det blev bra till slut.

Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.