Destiny spelar live så mycket som möjligt.

Träffar fyra av grabbarna i bandet Destiny när de gästar Karlskoga för en spelning. Slår mig ner vid bordet där Jonas Heidgert, Stefan Björnshög, Michael Åberg och Kane Svantesson satt sig efter soundcheck. Med deras musik hängande kvar i skallen kan jag inte göra annat än att se fram emot kvällens spelning. Men först några frågor till bandet.

 

Är ni ute på många spelningar på rockklubbar runt om i landet?

Stefan: Hur många det blir vet vi inte. Vi har inte spelat live med den här sättningen under så lång tid, så man har inte riktigt koll på vad som har hänt de här tio åren då vi inte har spelat live. Men vi har spelat på både mindre och större klubbar förut också. Så jag vet inte vad vi har framför oss. Det beror på om man kommer till ett ställe som man spelat på tidigare eller om man kommer till ett helt nytt ställe. Men jag gissar att det mesta är nytt.

Det mesta är nog nytt. Rockklubbar kommer och går tänker jag.

om jag har fattat det så finns det kanske bara tio, tolv stycken större seriösa rockklubbar i hela Sverige. Så det kryllar nog inte med speltillfällen.

Sweden Rock…

Stefan: Ja, Sweden Rock finns ju fortfarande..

Jonas: Om man nu vill byta ner sig. (skojar och skrattar)

Stefan: Vi vill jättegärna spela där igen. Men vi har inget konkret anbud ifrån dem ännu. Så vi vet inte men hoppas på det.

Men Tyskland är inplanerat nästa år?

Stefan: Det är klart med en festival i Tyskland, Headbangers Open Air. Vi hoppas givetvis på fler både i Tyskland och i andra länder.

Foto: Jörgen Fredriksson

Är det lättare att komma med på flera festivaler om man har fått in en fot på en festival?

Stefan: Man vill ju gärna tro att det ska bli en snöbolls effekt av det. Men det gäller nog att man kommer över ett visst antal festivalspelningar då. Tror inte det räcker med bara en festival, men det är klart att för varje gig man gör så borde intresset för bandet öka. Det är därför det är så viktigt att göra spelningar. Särskilt när man som vi har varit borta från livescenen ett tag. Även om man har ett fundament att stå på så kan man inte leva bara på det. Utan det är vi i dagens Destiny som här och nu måste bevisa vår klass. Därför är det viktigt att har vår nya platta ”Climate Change” ute, med den här sättningen. Den har dessutom precis även släppts på dubbelvinyl nu också. Det är fett!

Blir det som med Deep Purples senaste att ni kör på 45rpm?

Stefan: Nej. Jag gillar egentligen inte dubbelvinyl, men på ”Climate Change” är det tvunget för det är så många låtar, 14 st. De som pressar upp skivor och har typ två, tre låtar per sida det gillar inte jag. Det bästa om man nu ska börja köra vinyl igen vore att återgå till lite kortare skivor. Det behöver inte vara 80 minuter musik bara för att det får plats på en CD utan man kunde begränsa sig till 45,48 minuter.

Tror att senaste plattan med AC/DC var nere på 35 minuter.

Stefan: Van Halen hade sällan över en halvtimma på sina fem, sex första skivor. Då på sjuttiotalet och en bit in på åttiotalet brukade de flesta plattorna ligga på runt 38 minuter och då blev man ganska snabbt sugen på en ny. Banden släppte ofta en platta i halvåret på den tiden, nu släpper banden en platta typ vart tionde år.

Men ni har varit lite tätare nu med era två senaste.

Jonas: Och en ny är i antågande. Med helt nytt material. All musik är klart och inspelat, det är lite sång och lite gitarrer kvar. Sången är det merparten av som är kvar.

Stefan: Det är lite smådetaljer. Jag ska till exempel byta basgång på en vers på en låt. Å så ska vi lägga på lite extra gitarrer och de eventuella keyboarden. Eftersom vinylen släpptes i slutet av oktober så flyttar vi fram releasen på nästa album ”Global Warming”. Skulle gissa att den är aktuell nästa höst, 2018.

Blir det nån återutgivning av era gamla plattor?

Stefan: Det kanske det blir, men nu måste vi promota den här sättningen av bandet. Om de nya skivorna är ok så kan det öka intresset för att få ut det gamla igen. Men om vi skulle ge ut dem istället för de nya så skulle vi konkurrera med oss själva. Det vore ganska meningslöst. Vi som sitter här runt bordet är Destiny nu och vi måste lansera oss och vår version av det hela. De gamla skivorna finns på Spotify. Vi har dock fått anbud om att släppa de gamla plattorna på deluxe CD, men vi har inte pratat om vinyl ännu.

Foto: Viktoria Larsson

Den nya sättningen…

Michael: Den är inte så ny längre, den är tolv år och jag är näst äldst i bandet. Nygammal.

Jonas: Jag är helt färsk med bara fem år

Stefan: Veith (Offenbächer) är den som är helt färsk egentligen, han kom med 2015.

Hur kom det sig att Veith blev en i bandet?

Stefan: Han hade lärt känna en annan av mina kompisar, Ken Olsson, som spelade i ett band för länge sen som hette Pagan. Veith gillade både Pagan och Destiny jättemycke. Båda banden låg på samma bolag (US Metal) i Tyskland under åttiotalet. Så han är lite uppvuxen med Destiny och Pagan. När Veith på något sätt lärde känna Ken så berättade Ken att han kände mig och så fick vi kontakt med Veith på den vägen. Det var långt innan han var aktuell för Destiny. Vi höll kontakten. En gång skickade han mig en inspelning som han gjort helt själv med ett helt nytt arrangemang av en gammal Destinylåt som heter ”Kill the Witch” från första skivan. Låter inte alls som originalet. En tjej på sång. Det enda man känner igen är texten. Men jag tyckte den var jättecool. Vi började prata mer och mer. Så sa han till mig en gång att ”om jag flyttar till Sverige och ni behöver en gitarrist, då hoppas jag att jag får provspela”. Jag tog inte det på allvar men sa att det är klart att du får. Några år senare träffades vi när han var och hälsade på i Göteborg. Då behövde vi en gitarrist så jag frågade honom lite skämtsamt: när ska du flytta till Sverige? ”Schh, det är inte officiellt än”, svarade han. ”När det blir det kan du ju komma och provspela”, föreslog jag. Men innan detta hade jag frågat om han ville gästa på en låt på ”Climate Change”. Så han gästspelade från början på en låt (Nothing Left to Fear) med tolvsträngad gitarr. När han väl flyttade hit kom han ner och provade med oss och blev snabbt medlem i bandet. Då var ”Climate Change” nästan klar och Micke hade redan lagt de flesta gitarrerna, så Veith har bara spelat in lite små men viktiga grejer här och var på de flesta av låtarna samt en del solon. Även två andra exmedlemmar, Knut Hassel och John Prodén, lägger lite gästgitarr på fyra respektive en låt.

Men Veith är inte med ikväll?

Stefan: Han blev tvungen att flytta tillbaka till Tyskland. Det var sjukdomsproblem i familjen. Sedan dess har det varit lite bökigt. Veith har spelat ett gig med oss hittills. Men det måste vara betydligt bättre gage än vi får här för att vi ska kunna ha råd att ta hit honom. Han har ett bokningsbolag (Norrland Booking) så han bokar gig och det är han som har bokat giget på festivalen i Tyskland.

Det måste bli lite svårt med att ha med någon som bor i ett annat land. Att repa osv.

Michael: Han kan ju repa hemma i Tyskland också. Det är svårare med trummisen som måste till replokalen varje gång. Sen sätter vi ihop det när vi väl träffas. Man intensifierar det när man väl träffas i replokalen.

Ni vill ju bli rätt så tighta…

Stefan: Precis. Men vi är ändå så pass rutinerade så att om man verkligen tränar hemma så man vet vad man gör när man kommer ner i replokalen så kan vi på ganska kort tid få det att sitta bra. Men det är klart att det vore bättre om man inte behövt göra så. Tycker ändå att det fungerar förvånansvärt bra. Det viktigaste är nästan att jag och Kane tränar ihop, så trummor och bas sitter ihop bra. Vi kan köra ensamma om vi vill, men det orkar man ju inte så ofta. (skratt)

Det är klart att det hade varit bättre om alla hade varit på samma ställe, men hellre rätt medlemmar på långt avstånd än fel medlemmar på kort avstånd. Det hela handlar om hur seriös man är.

Låtarna på kommande plattan har ni skrivit dem ihop i bandet?

Stefan: Musiken var färdigskriven för mer än sex år sedan.

Michael: Oftast är det så att Stefan kan göra ramarna på låtarna och sen fyller vi på med resten. Vi arrangerar allt ihop. Sen när man sitter med producenten så kan han säga att där vore det schysst med det eller det. Man fyller på med lite färger.

Stefan: Väldigt viktigt att varje person är nöjd med sin egen insats. Och spelar det som den känner funkar bäst, samtidigt som det måste gå igenom Destinyfiltret. Men det har aldrig varit något bekymmer utan det har alltid funkat. För jag tror att när man är nöjd med sin egen insats så är det både mer roligare och motiverande än om någon kommer in och säger, nu ska du spela så och du ska spela så, utan man måste få vara med och arrangera sitt eget instrument. Sen kan man ha synpunkter på varandras arrangemang givetvis.

Det blir inte som i skolan att ett plus ett är två utan ni kan brodera lite?

Michael: Jamen så är det lite.

Stefan: Tycker vi har hållit på så länge så man kan inte ha för smala ramar utan man måste våga testa lita grand och få det intressant. Det finns band där en person bestämmer alla arrangemangen också. Skriver texten och bestämmer exakt vad alla ska spela. Då tror jag att det blir lite tjatigt i längden. Det blir ett helt annat lir när alla är delaktiga i det hela.

När ni ska göra nya låtar framöver, kommer ni prova dem på publiken innan de eventuellt hamnar med på en platta?

Stefan: Det har vi inte gjort nån gång. Vi kanske skulle kunna tänka oss att göra det om vi får göra mycket spelningar. Nu när vi inte gör så många spelningar så måste vi promota det vi har ute.

Jonas: Det är inte så bra att spela olyssnat eller oinspelat material heller. Det är ingen som känner igen det eller kan sjunga med. Det blir att folk bara står och lyssnar istället för att leva sig med. Har testat några gånger förr och då har det inte varit bra.

Michael: Sen kan det ju komma iväg till fel ställen. framför allt som det är nu med Youtube, allt hamnar på nätet. Förr i tiden var det en sak, men nu står folk och filmar. Då är risken att det kommer ut dagen efter.

Stefan: personligen tycker jag att man inte ska släppa halvfärdigt material utan det ska vara färdigt och presenteras med en bang! Så att man känner att detta kan vi stå för till hundra procent.

Antar att ni har en blandad publik av gamla och nya fans?

Stefan. Så är det. Man har ett fundament, men man måste få in de nya generationerna också. Så jag tror att man måste spela live så mycket som möjligt. Varje gång vi spelar live så går vi bra hem hos publiken. Skulle man kunna vara förband åt rätt band så har man alla förutsättningar. De gånger vi spelat förband så har det funkat jättebra med den publik som huvudbandet har haft. Givetvis kommer även folk för att se Destiny men inte jämförelsevis så många som till ett stort internationellt band. Vi gjorde ett gig med In Flames för några år sedan då de inte var lika stora som idag, men de var ändå stora då också. Det var kanske egentligen inte vår publik men vi gick hem kanonbra. Jag vet att vi funkar mycket bra live hos den mesta hårdrockspubliken.

Ni får dra ihop Göteborgsband och ge er ut på nån gemensam turné.

Stefan: Jag har lite funderingar. Men så fort det är mer än ett band så blir det ett högre gage för klubben att betala ut och då kanske de inte har råd med det. Det finns dock tankar på hur vi skulle kunna göra nånting, men det är inte hugget i sten än, men det är på gång. Festivalspelningar tror jag överhuvudtaget är det allra bästa för Destiny. Då kan vi nå ut till folk som kanske inte ens har funderat på att kolla upp oss tidigare. Kommande giget i Tyskland kommer säkert att göra stor nytta för oss. Och bakåt i tiden så har vi haft våra största framgångar i Tyskland, så vem vet vad som kan hända där.

Hur är det med Japan?

Jonas: Det är dyrt. Jag har varit där med mitt andra band Dragonland. Där funkar mycket. Vi skulle också funka där. De har en nischad egen musikstil så det vi gör är väldigt exotiskt. Tyskland, England eller what ever så är det speciellt för dem.

Stefan: Jag har hört att hårdrock upplevs av europeer och amerikaner som något jättestort i Japan. Egentligen är det inte så stort utan det är det att det är så satans mycket folk där så man kan vara liten med japanska mått mätt men ändå stora med europeiska mått mätt. Har jag förstått det rätt så är de mycket för gitarrgudar i Japan så det borde funka bra med Micke och Veith där.

Då ser vi fram emot nästa platta….

Michael: ska bli otroligt kul att få släppa nästa skiva, ”Global Warming”. Om man jämför med ”Climate Change” så är det en otrolig skillnad på låtmaterialet. Och det är modernare.

Stefan: ”Climate Change” är lite retro och ”Global Warming” är kontemporär. Det hörs tydligt att det är Destiny, men ändå fräscht. Varje gång vi släpper en skiva så försöker vi att inte göra om den tidigare släppta skivan utan tänjer lite gran på gränserna. Sen är det nya medlemmar som påverkar med sina influenser och sin stil. Det bejakar vi. Det är inte så att de ska klona någon gammal medlem utan man ska få ut mesta möjliga av varje individ. Då blir det Destiny.

Jonas: Att det blir en förnyelse är utvecklande. Man känner att man tillför något nytt. Man vågar testa lita andra approacher.

Stefan: Efter att ha jobbat så länge med kommande plattan ”Global Warming” så längtar man efter att den ska släppas så vi kan få spela de nya låtarna live. Det sjuka är att den hade säkert varit färdig för tio år sedan om vi inte hade fått turnéerbjudandet med Tony Martin (ex Black Sabbath). Vi avbröt arbetet med plattan för att repa inför den turnén. Sen slutade förra sångaren och så tog det tid innan vi hittade Jonas. Med facit i hand så är det faktiskt en fördel för nu när vi har Jonas på sång så det blev det till slut mycket bättre.

Posted in Nöje.