Fritt fall med Petter Mazzetta

Petter Mazzetta är som enda svensk kvalificerad till en av världens hårdaste tävlingar i wingsuit flygning. Med över 7000 hopp och över 5000 timmar i vindtunnel, betraktas han som en av världens mest framstående flygare och fallskärmshoppare. Jag får tag i honom när han befinner sig i Norge och hjälper ett norskt företag med deras vindtunnel som används som träningsredskap för fallskärmshoppning.

Hur började du med den här sporten?

Med fallskärmshoppning 2001. Efter en jorden runt resa. Vi skulle ha hoppat fallskärm på nya Zeeland, men det blev inställt på grund av dåligt väder. Så då fick jag ett fallskärmshopp när jag kom hem istället. I Arvika gjorde jag det. Efter hoppet kände jag att det här måste jag hålla på med och tog en kurs en vecka senare.

Första gången du hoppade, gjorde du det själv eller med en instruktör på ryggen?

Första gången var det tandemhopp. Fastsatt på en instruktörs mage. Sen när jag började kursen började jag med att hoppa från 4000 meter med två stycken instruktörer som håller en i varsin sida så att man inte blir ostabil och ramlar på rygg.

Du har ingen höjdskräck?

Det har jag faktiskt, men jag har inte fobi för det. Jag tycker det är läskigt att stå på höga höjder. Men när man hoppar från flygplan så är det ingenting som hjärnan kan registrera. Du ser Google maps liksom.

Det blir abstrakt?

Absolut. Men när vi står och hoppar B.A.S.E är vi närmre marken och man har mer referenser till hur högt det är. B.A.S.E hoppning är lite mer hardcore än vad fallskärmshoppning är.

Vad jag förstår är B.A.S.E hoppning farligare då det är kortare tid till nedslag…

Kortare tid plus att du bara har en fallskärm. När du hoppar från flygplan har du två fallskärmar i din utrustning. En huvudskärm och en reservskärm. Så skulle huvudskärmen fallera så har man en extra att använda sig av. Reservskärmen är packad på ett särskilt sätt av en person som är utbildad till att packa dem. Den är packad för att komma ut spikrakt och snabbt.

Men wingsuit måste bli något helt annat…

Det är i princip samma teknik som när man flyger med bara sin kropp. Med wingsuiten öppnas möjligheter till att agera mer som ett flygplan. Ett stridsplan rättare sagt. Då har man mer yta att flyga på. Man kan banka svängar mer effektivt. Man kan till och med samla energi för att sedan flaira och flyga uppåt i frifall. Den har en väldig range den här wingsuiten.

När jag ser wingsuiten tänker jag på flygekorrar?

Det är i stort sett samma idé. Fast utvecklingen av vår version går lite snabbare än ekorrarnas evolution.

Tävlingen Red Bull Aces Wingsuit Race som du ställer upp i går den på tid eller är det den som först passerar mållinjen som går vidare?

Det är en utslagstävling. Det är samma idé som skicross. Det är ettan och tvåan som går vidare av fyra tävlande. Först är vi 32 stycken som blivit kvalificerade. Jag är kvalificerad från förra året då jag placerade mig på sjätte plats. Så 32 personer delas upp i grupper om fyra i varje grupp, totalt åtta grupper. Två i varje grupp går vidare till nästa heat och två från det går vidare till nästa heat. Och jag tror man är i semifinal i det tredje heatet. Sen gör de två finaler, en riktig final och en tröstfinal så att säga.

Ni har GPS mottagare på era hjälmar och så finns det sådana på vimplarna vilket hjälper domarna att avgöra om ni träffat porten eller ej. Vad menas med att träffa porten?

Det är en bana som är uppbyggd vimplar som hålls uppe av fem helikoptrar. Samma sätt som slalom. Det är bara att de här portarna är 30 meter långa istället för två meter. Domarna ser på en dator var vi har legat i förhållande till porten. Man får inte vara mer än tio meter ifrån åt sidan. Och sen måste man hålla sig inom ett fönster på tio meter på höjden för att det ska räknas att man träffat porten. Träffar man den inte räknas det på samma sätt som att man åker ut i slalom.

Nu är ju ni som deltar i den här tävlingen rutinerade, men annars måste man väl vara lite rädd för hur säker ens motståndare är?

Absolut. Förra året så hade jag en kille som flög in i sidan på mig. Han flög rakt in i min knytnäve som jag håller min vinge utsträckt med. Han bröt två revben i det heatet. Så givetvis kan olyckor hända. Men vi har backup system i utrustningen. Skulle jag bli knockad och medvetslös finns det en liten dator som är kopplad till min reservskärm som känner av om jag fortfarande ligger i frifall på 300 meter. Då skjuter den ut reserven automatiskt.

Du har även haft ett friflygarlag som blev sjua i VM i Dubai 2012 . Hur gick den lagtävlingen till?

Laget består av två performers och en kameraman. Det är som att man gör konståkning i luften. Det är artistiskt så vi sätter upp ett program. Jag agerade kameraman och det är två stycken som jag filmade. Min kameraflygning ska integreras med deras program. Så jag gör bra övergångar och får det att se snyggt ut på film. Så man kan inte bara ligga på en plats och filma de här två utan måste röra sig runt hela tiden för att uppnå effekter och så vidare. Filmen bedöms av domare på marken sen. Men detta är bara en av massor av olika discipliner. Denna kallas för artistisk friflygning.

Har du känt någon rädsla?

Absolut, det gör jag nästan varje gång. Mer eller mindre. Jag är inte så förtjust i adrenalin. Jag tycker det är en indikator på att jag är för dåligt förberedd. Är jag bra förberedd så har jag inte så mycket adrenalin.

Så det är inget sökande efter kickar?

Det är klar det är en kick, men ett vanligt fallskärmshopp är inte samma kick för mig nu som det var i början när jag började hoppa. Det är inte själva tanken att jag kastar mig ut från 4000 meters höjd som räknas längre. Utan det är vad jag presterar under frifallstiden som räknas.

När du gjorde din jorden runt resa fanns det någon tanke på att du skulle hålla på med wingsuite?

Nej. Jag testade wingsuite 2003 första gången. Men då var det gamla modellen, inte så utvecklat. Jag tyckte det var tråkigt att flyga då, men nu har jag blivit sponsrad av ett wingsuiteföretag i USA. Jag hjälper dem att utveckla deras produkter. Förbättrar wingsuitarna helt enkelt. Det är rätt kul och vara med i det. Jag tillhör toppen i världen och de vill ha min input vad det gäller deras produkter. Men jag började köra igång igen med wingsuiten för tre år sedan. Före det har jag bara tränat friflygning.

Vi tackar Petter för pratstunden och håller tummarna för honom den 17-20 november då tävlingen Red Bull Aces Wingsuit Race går av stapeln.