”Texten till Micke skrevs när jag låg inlagd på Linköpings beroendeavdelning för att trappa ut bensodiazepiner som jag har behövt käka i många år för att dämpa min psykiska smärta. Jag var till en början lite rädd för att bli inlagd där. Jag var naiv och tänkte att jag skulle vara otrygg bland alla ”tunga missbrukare”. Sen upptäckte jag snabbt att alla patienter var hur snälla som helst. Det sorgliga är att jag samtidigt insåg att många av patienterna är ”stammisar” och att det är vardag för dem att vara där. Den största patientgruppen är alkoholister. De avgiftas med hjälp av just bensodiazepiner i ett par veckor och sen sticker de ut till systemet och börjar supa igen. En cirkel som är helt bisarr, men ännu mer ledsam.” – Gustav Lind, Blåskärm
