Anna Bergendahls EP ”Vera” (Freebird Entertainment) innehåller fem helt nya låtar, alla med ett tidstema som både tar oss tillbaka till en svunnen barndom och in i en efterlängtad framtid. Sentimentalitet, flyktiga romanser och framtidstro är alla inslag som reflekteras i texterna!
Låten ”Vera”, skriven av Anna själv tillsammans med David Lindgren-Zacharias och Anders Pettersson, fick hedersplatsen som sista låt, och har även fått ge namn åt hela EP:n. För Anna är den både viktig och personlig: ”Vera” fick hedersplatsen som sista låt, och har även fått ge namnet åt hela EP:n. Min familj har drabbats väldigt hårt av sjukdom, och låten är ur framtidens perspektiv, när alla äntligen blivit friska. Till dess sätter jag mitt hopp till viskningen i vinden – kalla den Gud, kärleken eller önsketänkande – men jag hör den. ”I hear it singing in the wind. When I’m just about to give it up, when I feel I’ve had enough. There’s something singing in the wind. And that’s all I need to know.”
Anna berättar vidare om de övriga spåren på skivan:
”Thelma And Louise”
(Anna Bergendahl/Fredrik Sonefors/Jimmy Jansson)
Den är en tanke om att det människor ångrar på sin dödsbädd sällan är vad de gjorde, utan vad de inte gjorde. Låten är en fantasi om att inte hela tiden göra det man borde. ”I know one day they will put us those six feet below the ground, and by then all that is left are memories.”
”Together In The Dark”
(Anna Bergendahl/Isa Molin/Joel Strömgren/Pontus Karlsson)
Handlar om att vi kommer ur en kris starkare tillsammans. Det finns bara en väg genom mörkret – rakt igenom det. Vi måste fortsätta leva, även mitt i stormen. ’Clear blue skies can go pitch black, but there’s no turning back. Cause I never feared a little weather. With both my hands digging deep in the dirt, only one way trough the hurt. Cause I know as long as long as we’re together. Together in the dark.'”
”Less Alone”
(Anna Bergendahl/Robin Stjernberg/Riley Thomas Donnel/Bre Kennedy)
Om att ha tvingat sig iväg till en fest och att mitt bland alla människor känna sig naken och alienerad, och då välja att dras med i en flyktig romans med det enda syftet att känna sig lite mindre ensam. ”Sometimes I find myself lost in a crowded room. A familiar stranger. Locked in my mind just like this private corner booth. And no one at the table. Your my perfect lonely company and I don’t want to leave, just because the music is over.”
”Made Of You”
(Anna Bergendahl/Robin Stjernberg)
Om sentimentalitet kring en svunnen barndom och alltings slut. En blick tillbaka till tiden då man inte låtsades känna eller vara någonting. Allt var på riktigt, även leken. Och att man med en trygg uppväxt vågar ta sig an utmaningar i livet. Och när föräldrarna blir fallna hjältar, och en dag också försvinner, finns hälften av din mamma, och hälften av din pappa, alltid kvar i dig. ”Brother oh brother, felt like we had it all. We were running through the grass, chasing the Northern Star. I’m still sitting on your shoulders, though we’re gray and older. Take me back and I’ll be free.”
