Simon Zion – En ärlig artist

Simon Zion är killen vi känner igen från Idol 2015. Där tog han sig ända till final. Nu har hans första EP släppts. Som han beskriver med orden: min första EP är ett självporträtt om mig där jag står idag. Ärlig musik och riktiga känslor till en värld som ofta verkar existera endast på ytan.

Nu har jag lyssnat igenom din Ep och man kan väl säga att det är rätt så softa låtar. Men jag minns att du framförde lite hårdare låtar under Idol. Nirvana och Rage Against the Machine t ex.

Ja, he he.

Är det här din stil framöver eller kommer det att alternera?

Just nu står jag hemma och skriker liksom. För mig så är det egentligen så att det blir vad det blir. Stil kan vara viktigt när man ska beskriva musiken. Men det viktiga är att den kommer från något äkta. Vilket kanske låter klyschigt och självklart, men det är inte så självklart som det låter.

Det finns väl artister som klistrar på en stil…

Ja det tror jag. Min filosofi är att det finns bara tolv toner och sen har man en massa känslor och härliga rytmer att lägga på de tonerna. Man blandar lite hur man vill. Men den röda tråden är Simon för dem som gillar det som jag gjorde i Idol eller när jag spelat ute. Det som är positivt är att jag har ett brett spann. Jag körde Bulls on Parade i finalen och gillar att gå all in när det känns rätt. Och när vi spelar live måste jag ha med några låtar där jag får ryta till ordentligt. Annars känner jag inte att jag har fått utlopp för hela spektret av mina känslor.

Då är du ute och spelar med jämna mellanrum?

Ja, fast nu i vår är det lite lugnare. Just nu i alla fall, fast man vet aldrig riktigt i det här yrket vad som händer. Turnén till den här EPn blir först i sommar.

Då hinner det komma en singel och video till…

Det gör det.

Kommer du turnera i Sverige och i Finland?

Jag kommer nog dra över till Finland. Framför allt finlandssvenska publiken har varit väldigt intresserade. De har tyckt det varit roligt när det gått bra för en finne i Sverige. Det kan vara kul att få komma utanför Sveriges gränser.

Var det många som följde dig i Idol från finska sidan?

Framför allt i svensk finland följer man svenska Idol. Det är en ganska liten befolkning. Österbottningarna får in Tv4. När jag var i Jakobstad och spelade på våren efter Idol var det fullsatt.
Och det var första gången i mitt liv som jag var där.

Det känns lite svårt att ställa en fråga om vilka musikaliska influenser du har då du plockar lite från alla håll.

Det gör jag ju. Sen finns det några som sticker ut. Allt från nerven i Miles Davies trumpet över Jimi Hendrix till Nirvana. Jag lyssnar ganska mycket på äldre musik. Artister som Doors, Led Zepplin och Bob Marley. Men jag lyssnar på nya grejer också och det de har gemensamt är att de har nerven som triggar mig. Då spelar genren inte så stor roll. Jag är jätteimponerad av James Blake.

Då är du inte så imponerad av Djs?

Nä, inte som jag kan lyssna på själv. Jag kan imponeras av scenen och hantverket bakom alla produktioner. Det är medryckande. De har knäckt en massa nycklar, vilket visas av att det har blivit så stort. Det är ett sjukt intressant fenomen. Men då jag inte är någon dansare eller dj själv så hittar jag inte min själ i det. Jag skulle inte ha något emot att co labba med djs. Som det Skrillex gjorde med Doors, vilket blev sjukt coolt.

Släpps EPn bara digitalt?

Planen är att lägga till en singel och göra den till LP format. Så att det finns något fysiskt att ta på så att säga. Men ingen CD.

Är det du som ligger bakom både text och musik på alla låtarna?

Texten har varit co labers med på vissa av låtarna. Låten ”Joy Was Born As Two” har jag gjort helt själv. På ”Where Do We Go From Here” skrev jag ihop med G... Jones och två killar ifrån Örebro. Största delen av texterna är mina ord, sen har jag haft hjälp av vänner som jag bollat ideér med.

Hur upplevde du formatet Idol? Det verkar väldigt stressigt.

Det är både och skulle jag vilja påstå. Det är klart att det är ett heltidsjobb, speciellt när det blir färre kvar. Då kretsar hela programmet runt några enstaka personer. Men att sjunga en cover i veckan är en räkmacka jämfört med det jag gjorde innan. Då spelade jag tre, fyra gånger i veckan. Sen var det andra typer av stress som kom in. Från första början var jag bara orolig för att vad blir det av resten av mitt liv. Hur ska jag förvalta det här om jag går långt i tävlingen?

Skivbolaget som du är hos nu är det de som skulle ha givit ut dig om du hade vunnit?

Ja.

Foto: Annica Zion

Så de sög upp alla som de trodde på?

Det var väl så. Det var väl vi tre i finalen, jag, Amanda och Martin.

Har du något udda eller kul turnéminne du kan dela med dig av?

Jag kan berätta om ett gig på Sweden live nyligen. Allt går så bra och så har jag tidsbaserade vocal effekter på min röst i introt. Där det bara är jag solo. Då tappar jag klicket. Sladden glider ur! Det är ett ganska viktigt gig för att folk ska få se vad som är Simons nya grej efter Idol. Det kommer en våg av svett och jag tänker: neeej! Jag är ganska sällan nervös, men då kickade det verkligen in. Men det redde upp sig. Jag är fortfarande svettig bara jag tänker på det.

Hur länge hade du varit ute och spelat innan Idol?

Jag har aldrig gjort något annat än spelat musik. Efter studierna som jag hoppade av 2012 så har jag levt på musiken. Så det blir väl en tre år.

Och det blir musik resten av livet?

Det blir det. Jag har inte gett mig själv några alternativ. När vi flyttade till Stockholm våren 2013, vi skulle få barn inom en månad, fick vi en trea på Hornstull i andra hand med en hyra på 11000 i månaden. Det var pengar som var helt brutala för mig då att dra in som ny frilans musiker. Jag fick spela röven av mig.

Ditt efternamn Zion är det ditt artistnamn eller ditt riktiga efternamn?

Nu är det mitt äkta namn. Jag heter Räinikainen från början. Så när jag och min fru Annica gifte oss tog vi det efternamnet.

Är det från Bob Marley? Låten Iron, Lion, Zion?

Det är inspirerat därifrån. Helt klart.