Katrineholmsbördige Sören Sulo Karlsson har i sitt kreativa liv hunnit träffa och spelat med massor av kända namn. Så många att det ibland kan tyckas vara för bra att vara sant. Men att det är sant vittnar bland annat hans skivor om. skivor som kommer i en strid ström.
Du är väldigt kreativ, men har du lagt Diamond Dogs på is?
Diamond Dogs gjorde sin avslutningsskiva förra året. Den kom i augusti har jag för mig och jag har gjort fem skivor sen april 2015 till april 2016. Det började med Crunch andra skiva, sen kom Diamond Dogs, sen gjorde jag hela Kicki Danielssons (skrivit och producerat) sen har det blivit en tonsättning av en engelsk punk poet som heter Garry Johnsson och slutligen kom Brilliant Outsidersskivan i april.
Blir det lugnt nu en tid framöver?
Njae, jag avslutade Kicki Danielsson turnén precis. Då stannade jag i Gävle och spelade in tio grunder till en skiva som kommer att heta Sulos full English, vilket blir en Rod Stewart / Faces / Slade historia fast med mig och en massa engelsmän som gästar. Gamla Rod Stewart gitarrister bland annat. Den är just nu i London och det läggs på saker på den. När den släpps vet jag inte. Om några veckor så börjar jag att spela in Kicki Danielssons julskiva, där har jag med fyra låtar som jag skrivit medan övriga är gamla ”klassiker” inom country genren. Sen har jag en bok som jag håller på att slutföra och den kanske hinner släppas tidigt under 2017.
Vad är det för typ av bok?
Jag skriver AIKs fotbolls ordförandes biografi. Låter kanske inte så kul, men det handlar om den omtalade och spektakuläre Johan Segé.
Du har inte funderat på och slänga ut tvn? Du kan ju inte hinna med att se på så mycket…
Ha ha. Det är den frågan som jag får hela tiden, hur jag hinner med allting. Det kan jag inte riktigt svara på. Jag har varit så här jämt. I ett ständigt flöde. Jag skriver alltid nån låt varje dag. Det har blivit som ett mantra. Ibland rullar det på väldigt mycket och jag tycker det är skönt att vara i ett flow. Å än så länge har det funkat bra. Jag har rört mig så vitt och brett mellan olika gener hela tiden så jag tror att det är en stor hemlighet varför jag kan hela tiden fortsätta vara kreativ. Stod man och grävde på samma ställe kanske det skulle bli jobbigare.
Då har du skrivit till fler musiker än Kicki?
Jag vann Guldklaven för nåt år sedan med Lars-Kristers för bästa dansbandslåt. Det måste gå å dansa till hette låten. Jag är med på deras nya skiva också. Sen har jag skrivit åt Idde, Boppers, med flera. Det är allt ifrån country, punk, dansband och pop. Det är nog allt utom hårdrock. Men jag har å andra sidan blivit erbjuden att ersätta Dan Mccafferty i Nazareth för ett år sedan. Han har reumatism och behövde vila upp sig. Han kan inte turnera längre och jag har turnerat med dem några varv som support. Det var smickrande att få frågan.
Men det hade du för fullt upp för att kunna nappa på?
Ja. Jag fick flygbiljetter och skulle repa in tre låtar för att sedan provspela med dem. Men jag kände att ett sådant åtagande där man är borta nio månader och turnerar med Nazareth, då skulle mina projekt få bli liggande så länge att det tyckte jag inte kändes riktigt kul. Men det är i alla fall skönt för själen att veta att man har fått frågan.
Men det är The Crunch som är huvudbandet nu?
Det är det nog. Som band betraktat så är det huvudbandet just nu för tillfället. Vi har legat lite på latsidan. Vilket har varit tur för då har jag hunnit beta av alla andra saker . Och det har berott på lite olika saker. Mick har varit upptagen med nån sorts avskedsturné med Cockney Rejects. Vet inte hur de kommer att fungera framöver. Deras bassist dog, så det blev lite struligt. Terry fick tillökning i familjen på gamla dar. Men vi ska göra några spelningar i Sverige, Frankrike och England i höst är det tänkt. Samtidigt som jag ska alternera med Kicki grejen. Som du hör är det grova hopp...
Funderade på om du skulle köra en turné och blanda allt…
Ja, det är jättekonstigt. Men jag har vad Idde brukar kalla för en autistisk ådra. När det gäller låtar så kan jag dem efter att jag spelat dem en gång, då sitter dem. Jag hade en vattenflaska på mitt notställ under turnén med Kicki istället för noter. Så jag är tacksam för den ådran, annars skulle det vara svårt.
Poeten Garry Johnson har du träffat honom eller har du bara läst hans texter?
Honom har jag träffat via Mcgeggus. Barry Bushell hette han som egentligen kom på hela genren. Han började släppa samlingsskivor via sin stora rocktidning NME som på den tiden hette Sounds. Han gjorde fyra samlingsskivor som blev legendariska. De hette Oi 1, Oi2 osv. Hans bästa kompis heter Garry Johnson och han ville gärna vara popsångare. Han var skitbra på att skriva texter men kunde inte sjunga. Så han läste in sina texter som dikter, vilket var något nytt när det kom 1991. Det var liksom gatdikter på ett sätt som man aldrig hört förut. Cockney och mycket vänster, left wing against Thatcher . Det ligger tre dikter på andra skivan... Kom i kontakt med Barry och började prata om det och helt plötsligt tog Garry Johnson kontakt med mig. Vi började prata lite grann . Han hade legat inne på sjukhus efter att han fått sin fjärde eller femte hjärtattack, legat i koma i tjugosju dar. Det var en väldigt tragisk historia bakom. Jag erbjöd mig att skriva låtar till hans dikter. Den plattan skrevs ganska snabbt, men den blev väldigt bra. Jag är väldigt nöjd med den. Så det var ett infall, vilket det brukar vara med mig. Det blir ett infall och då måste man löpa linan ut.
Är det något liknande med skivan Brilliant Outsiders?
Det var ett infall på så vis att producenten Kevin Porée sa att: ”du som har levererat 22 Crunch låtar på bara några månader som alla i stort sett skulle kunna vara singlar. Skulle inte du kunna skriva nån country låt också så sticker vi till USA” sa han på skämt. Då skrev jag en låt som heter Constant Reminder som vi gjorde en demo på. När jag åkte hem så tänkte jag att jag måste göra nåt av den här demon. Funderade på vem som skulle kunna sjunga den. Gick igenom olika favoritsångerskor och kom då att tänka på Maria McKee som man inte hört något ifrån på väldigt länge. Hon hade i stort sett pensionerat sig ifrån musikbranschen. Men jag hittade nån adress och skickade låten till henne. På vägen dit, när jag skrev det här tyckte jag att det kändes lite girigt att försöka sälja en låt, så jag skrev och frågade om vi skulle göra en duett. När jag skickade iväg det tänkte jag att jag kommer nog aldrig att få något svar.
Men det fick du?
Jag fick ett mail halv sex på morgonen. Av någon anledning hade telefonen ramlat ur sängen och så ”bluppade” det till i telefonen och då var det Maria som tackade för att jag hade tänkt på henne och sa att hon älskade låten och undrade om jag hade några fler. Samma dag skrev jag Brilliant Outsiders och tänkte att jag måste vara snabb. Skickade en demo på den till henne. ”Kanonbra, vi spelar in båda” svarade hon, jag bor i Los Angeles, kan du komma över hit.
Då fick jag fixa finansiärer sen satt jag på ett plan till LA. Utan att veta i vilken kondition hon var, om hon var nerknarkad eller inte vet jag. Men när vi kom hem till henne så öppnade hon och såg ut att vara ungefär två år yngre än när hon slog igenom. Otroligt välbevarad! Jag vet ju att hon har skrivit en massa stora låtar själv. Till exempel Good Heart till Bette Midler som sålde 12 miljoner i USA. Så jag frågade henne för att bryta isen ”är det någon annan som skrivit låtar för dig?”. ”Det finns några stycken”. Svarade hon
”Vilka då?”
”Bob Dylan, Van Morrison...”
Då tänkte jag att då är jag i gott sällskap.
Sen tog hon ner en gitarr som hängde på väggen. En akustisk Gibson. Och sa att jag kunde använda den, den har tillhört Johnny Depp. Då sa jag att jag inte visste att han kunde spela gitarr. Hon svarade att han kan inte agera heller.
Blev du igenkänd i USA?
Inte riktigt, men en kul grej hände innan vi skulle åka hem. jag går in och sätter mig i en sushibar, köper mineralvatten och så står det några tjejer där i baren som viskar till varandra. Sen går de fram mot mig, jag är trött och tittar upp, då säger de: ”är du med i Rolling Stones?”
Jag hinner inte ens svara innan de säger: ” the bar is free”.
Jag och min kompis tänkte, ok?!.
Jättebra att man inte dricker alkohol längre. Så jag tänkte att då tar jag tolv mineralvatten.
Jag förstod senare att de tänkte att jag var Ron Wood.
Hur fortsatte arbetet med skivan?
Tillbaka i Sverige så tänkte vi att nu så har vi två låtar med Maria Mckee och då bestämde vi rätt så omgående att vi gör en duett skiva. Med att reglerna är så här: det ska vara country, det ska vara artister som kanske inte är förknippade med country men som har en bra historia runt sig och de ska vilja göra det för att de tycker att låten är bra. Så ingen är inköpt utan alla är med för att de gillar låten. Det är en osannolik samling artister. Jag tror aldrig att det gjorts någon sån skiva i Sverige någonsin förut. Det är även ett helt osannolikt band, Los Pacaminos. Bland annat har gitarissten spelat med Queen i tjugo år som second gitarrist. Basisten är Paul McCartneys bassist. Trummis från Pretenders. Det är bara top of the line.
Du har stött ihop med många kändisar, har du nån anekdot att delge oss?
Jag skrev låtar med Bachman från BTO en dag, vilket låter jättekonstigt, men jag har ett konstigt liv. Han var då ute på en turné som hette ”Every song tells a story”. Då åkte han runt och berättade om sin karriär och hur han skrivit låtarna.
Jag gjorde bort mig en gång för ca tio år sedan med BTO. Jag hade ingen koll och så sitter vi där och han säger att vissa låtar börjar på ett sätt och slutar på ett annat. Som den här till exempel säger han och spelar några jazzackord. Den började så här och slutade så här. Och jag visste inte vad det var. Då var det You aint seen nothin yet. Öh jo den känner jag igen – harklade jag ur mig.
Är det nån som höjer på ögonbrynen och tror att du ibland drar till med en historia?
Jag har aldrig jobbat efter att tjäna så mycket pengar som möjligt utan att få så mycket upplevelser som möjligt. Jag är kick sökare på så vis att jag vill beta av att jag har träffat den, gjort det. Och jag har förstått att jag har gjort extremt mycket jämfört med många andra. Ibland brukar jag hålla tillbaka lite för att inte framstå som fullständig mytoman.
Vilket följande historia bekräftar.
Min farsa var mentor åt Göran Person för länge sedan.
Jag, Idde och Hellström har spelat mycket för sossarna och Göran ville träffa mig och snacka lite politik. Jag vet inte om han hade nån baktanke och ville ha in mig i partiet eller nåt sånt. Jag var på hans herrgård och pratade politik i två timmar. När jag går ut därifrån och hoppar in i bilen då ringer Terry Chimes. Då hade vi nyss börjat med the Crunch. Och för mig är det gigantiskt stort att spela med Clash trummisen. Jag blir lite nervös och svarar i telefonen. Han säger: tjena, vad gör du? Då ska jag snabbt i huvudet översätta och berätta ärligt vad jag gör. Jag svarar: Jag har varit hemma hos Sveriges förra statsminister på fika. Terry svara: Yeah sure!
Vad kommer smeknamnet Sulo ifrån?
Vet inte rigtigt. Det kommer ifrån min tidiga punkkarriär. Det var en några år äldre polare som började kalla mig det som ett öknamn. Sen har det bara hängt med. Sen sa de det oftare än de sa Sören. Sen har jag förstått att många trott att jag därav varit finsk. När vi turnérade med Hanoi Rocks berättade Mike Monroe att beroende hur man betonar Sulo så kan det betyda den fagre eller toalett.
svip.se tackar för din tid och önskar dig lycka till med kommande projekt.
