Ett musikaliskt samtal med LISAS

Två unika röster på den svenska folkmusikscenen – Lisa Rydberg (fiol) och Lisa Långbacka (accordeon) – utgör tillsammans duon LISAS. 2017 släppte de albumet ”Fiddle and Accordion Conversations” och nu är de aktuella med nya låten ”Skirheten”. De befinner sig just nu ute på en turné i Norge och Sverige. Med sig har de femton stycken från en av Nordens mest framsynta stråkorkestrar, Trondheimsolisterne. Här kan ni höra dem den närmsta tiden: 15 nov UKK (Uppsala Konsert & Kongress), 16 nov Kulturhuset Bollnäs, 17 nov Musikaliska, Nybrokajen 11, Stockholm, 18 nov Skärborgarnas hus, (fd Folkets Hus), Trosa. 

Hur träffades de båda Lisorna?

Rydberg: Det var en gemensam vän som presenterade oss för varandra efter en konsert. Och sa: ni borde spela tillsammans. Det var 2010.

Ni har era musikaliska rötter i folkmusiken?

Långbacka: Det stämmer bra, men vi inspireras även mycket av andra genrer då vi skriver och framför vår musik. Folk har associerat vår musik till så vitt skilda genrer som tango, barock och nutida konstmusik .

Du Rydberg spelar även barockviolin, vad är skillnaden på en sån mot en vanlig violin?

Rydberg: Den största skillnaden är att man spelar på sensträngar. Gamla tarmar! (skratt) Sen är stråken lite annorlunda. På en modern fiol kan man spela mer ovanpå strängarna men när du har sensträngar så behöver du sätta igång dem. Då har du en stråke som är lite kortare och har ett större avstånd mellan tagel och trä vilket gör att du kan jobba mer mer ner i strängen. Men i detta projekt spelar jag på en så kallad modern fiol.

Blir det lite tyngre att spela på en sån?

Rydberg: Det är lite mer utmanade, men också roligt. Det är väldigt organiskt då man jobbar med naturliga material.

När det gäller Långbackas dragspel, accordeon, antar jag att det också är lite speciellt..

Långbacka: Man kan säga att det råder lite begreppsförvirring… Dragspel på engelska heter accordion med bokstaven i, men när vi säger accordeon här i Sverige så menar vi dragspel med ”melodibas”. När man på ett accordeon trycker ner en knapp på bassidan så kommer det endast en ton istället för ett helt ackord. Detta gör att man blir friare och kan spela melodier i basen. Det tycker jag passar väldigt bra i t ex folkmusik och i det vi gör, det går t.ex. att spela stämmor i basen eller göra roligare grejer tycker jag. Och man kan överföra mycket av det som är skrivet för piano för accordeon. Kan spela allt som är skrivet för piano.

Och det är något som är positivt nu när ni ska spela med gänget från Trondheim?

Långbacka: Det tycker jag, särskilt positivt är att jag har ett stort omfång på det här dragspelet. Jag kan både vara med och spela ända ner i kontrabasstämman och väldigt höga toner.

Rydberg: Vad ska vi ha orkestern till? (skratt)

Långbacka: Vi arrangerar musiken själva. Våra kompositioner. En av utmaningarna att både de och vi ska få plats. De är otroliga, Trondhiemsolisterna, så det är en ynnest att få jobba med dem.

De spelar allt ifrån klassiskt till rock, blir det så brett när ni är ute med dem?

Rydberg: Inte rock. Det var faktiskt en journalist i Småland som skrev det tidigare i höst. Hon hörde nog fel när hon intervjuade så hon skrev att vi blev inspirerade av rock…

Långbacka: …det var barock. Men det är väldigt roligt med deras bredd. Vi ser lite grand vårt sätt att musicera som ett pågående samtal där vi improviserar, tar plats och får olika infall. Jag ser dem som en ny röst som ska in i samtalet. Vissa grejer är helt förutbestämda och komponerade, men det ska finnas utrymme för spontanitet och improvisation.

Rydberg: Det passar oss väldigt bra som rör oss i gränslandet mellan olika genrer. Det är alltid skönt att inte sätta etikett på musiken när man skapar eller spelar den. Men det är alltid roligt att efteråt få höra vad folk associerar till, vad de fått för känsla eller tanke när de lyssnat. Vi var i Bergen inför ny publik som inte hade några förutfattade meningar om vad det skulle vara. Det var en som tyckte att det var som Ravel och nutida konstmusik. Det är kul när man som publik får fundera på vad det är.

Långbacka: Vi har valt att göra hela konserten med bara vår egen musik. Då blir det inga förväntningar på att det ska låta på ett visst sätt, utan det får vara vad det är. Och man får göra sin egen tolkning.

Vad är största utmaningen med att ge sig ut tillsammans med en orkester?

Långbacka: Vanligtvis så spelar vi inte med noter utan på gehör. Nu ska allt omkring melodin skrivas och vi behöver förhålla oss till ett skrivet arrangemang. Vi vill samtidigt att publiken ska känna att det här händer bara nu.

Foto: Peter Holgersson

Det var Rydberg som spelat med bla Lundell och Di Leva, får man improvisera vid ett sånt tillfälle?

Rydberg: Det var lite olika. Under inspelningen med Lundell fick jag improvisera fram nånting. Med Di Leva så var det en jullåt vi spelade och då var det ganska givet, vi spelade ihop melodin helt enkelt. Det är alltid kul om det är lite öppet så man kan lägga till sitt eget.

Och Långbacka hade varit ute och turnerat med bl.a. Tomas Ledin och Tommy Nilsson, hur var det för dig då?

Långbacka: Med Tomas Ledin så var vi ett stort band så då får man mer hitta sin roll i sammanhanget. Man har mindre utrymme att improvisera. Med Tommy Nilsson så var vi ett mindre band och då fick jag göra lite mer som jag ville.

Sköter ni allt jobb omkring turnén själva?

Långbacka: Vi producerar den här turnén. Vi fick ett bidrag från Statens Musikverk. Det gör att vi kan förverkliga drömmen . Vi producerar, arrangerar, bokar resor och skriver texter. Vi jobbar mycket nu.

Rydberg: Det kan man säga . Från morgon till kväll.