Duon PianoBasso består av Thomas Gustavsson (piano) och Andreas Gustafson (kontrabas). De spelar klassiska sång- och instrumentalstycken på sitt eget sätt med en lågmäld och avskalad klangbild, där av titeln Tranquillo, en musikterm som betyder lugnt. På deras nya album Tranquillo II som släpps 26 april har arbetat vidare på att fördjupa sitt skandinaviska uttryck. Vi hörde oss för med Thomas för att få veta lite mer.
Vad kommer det sig att ni valt att spela så lugn musik?
Både jag och Andreas lever intensiva liv med jobb och familj. Så för mig har det blivit ett sätt att komma in i en bubbla av att man måste ge sig ro och tid. Det hela började när jag jobbade som sjukhuskantor på Sahlgrenska i Göteborg. När man spelar på ett sjukhus handlar det mycket om att spela musik för människor i svåra situationer. T ex tragiska dödsfall. Då märkte jag att musiken även hade en läkande kraft. Det var då idén föddes att göra nånting, inte bara för de som kommer till kyrkan inne i sjukhuset utan även till andra människor. För alla har vi behov av stillhet och eftertanke. Även om vi inte har råkat ut för något tragiskt just då.
När ni planerade skiva nummer två så ville ni få lite nya utmaningar…
Precis. Vi ville behålla själva konceptet i sig. Ha ett försiktigt anslag i det hela och ett lågmält uttryck. Samtidigt ville vi göra lite längre stycken och mer kända stycken. Just för att det är så svårt att göra stycken som så många andra har gjort och försöka tillföra något nytt. Ställa sig frågan: hur skulle vi ha gjort det? Det är lätt att tänka att ”vem är jag att göra det”?
Ni är en duo och som lyssnare är man van att höra styckena med hela orkestrar vilket naturligtvis gör skillnad. Men det är ett medvetet val från början?
Min tanke rent musikaliskt är att det tvingar dig som arrangör och musiker, speciellt som pianist där man har alla toner och det är så lätt att gömma sig i stora klanger, jag är tvungen att identifiera de bärande elementen i musiken. Vad är det jag klarar mig utan och vad är det som jag inte klarar mig utan, för att stycket fortfarande ska uppfattas som det är tänkt? Bara det är en utmaning i sig som jag tycker är väldigt stimulerande. Det är som livet självt i relation, vad är det jag behöver och vad är det som jag kan ta bort? Om man applicerar det på musiken. Det är viktigt att den bärande melodin är såpass stark att den klarar sig.
Ni har bara tagit kända stycken, men skriver ni egen musik?
Vi har inte gjort det hitintills. Vi får se hur det blir längre fram. Just nu är det att hitta vårt eget uttryck först. Jag har alltid spelat andras musik. Jag tycker det är väldigt kul att försöka hitta min vinkel i det hela.
Tar du med dig ett eget piano när ni är ute och spelar eller spelar du på det som finns på plats?
Det beror på. Vi kör på ställen som ofta har ett piano eller en flygel. Vi har även gjort spelningar där det inte funnits något piano alls, som när vi spelat i olika slott. Många klassiska pianister skulle aldrig ”sjunka så lågt” och ta med sig ett elpiano och spela sån här musik på. För min del så tycker jag att hellre att man når ut än att man inte spelar alls. Jag har inte den respekten som en renodlad klassisk musiker har. Det kan bero på att jag kommer ifrån en annan musikalisk bakgrund. Jag gick halva min utbildning i pop, rock och jazzmusiken och andra halvan klassisk musik.
Ni spelar i olika sorters lokaler som kyrkor och sjukhus, hur förbereder man sig för det?
Det är olika förutsättningar på de olika ställena. När vi spelar på sjukhus så spelar vi där folk går förbi hela tiden och vill man stanna så går det att stanna, men det är mycket surr. Det ligger i linje med hela min tanke att sänka tröskeln för dem människor som kanske inte skulle gå till ett konserthus för det kanske tar emot. Tänker att det är bara fint folk där och där passar inte jag in. Osäker på hur man ska bete sig. Därför vill vi testa på så många olika ställen som möjligt. Jag tror inte att det handlar om att människor inte tycker om klassisk musik, utan snarare formerna för det.
Är det blandad publik som lyssnar?
När vi spelar ute så är det allmänt kulturintresserade människor, men i och med att vi spelar på olika ställen så blir det mer blandat. I kyrkorna så är det lite äldre personer som går på allting inom kyrkan. Så det är olika klickar. På kulturhus är det alltid en typ av personer som går på dem ställena. De tar del av det utbudet. Så man får en väldig bredd på ålder, intresse osv. De ungdomar som kommer gör det tack vare, som de säger, jag skulle inte ha gått till något konserthus men bara för att det var på den här klubben så kom jag hit.
På era konserter kör ni klassisk improvisation, hur skulle du vilja förklara vad det är för en novis?
Improvisation är när man broderar ut fritt över något som finns. Vi spelar tematisk improvisation. Vi använder oss av element från själva det skrivna stycket och gör vår egen tolkning av det som en introduktion eller efterspel till de stycken som vi spelar. En egen utsmyckning eller tolkning av det som redan är skrivet. Ofta binder vi ihop styckena med dem. Då jag kommer från en improvisationsbakgrund så tycker jag att det är roligt. Man tänker ofta på jazz när man nämner improvisation, men det var jättevanligt under Bach tid. Det var självklart att alla musiker skulle improvisera. Det vill vi föra in igen. Så egentligen går vi tillbaka till rötterna igen.
Skulle man kunna säga att det är er typ av mellansnack som binder ihop låtarna?
Vi kan säga så här, svar ja. Vi har inget mellansnack alls. Vi börjar med att presentera oss och vår konsert, sen säger vi att om ni vill får ni gärna applådera, men efter sista stycket. För allt sitter ihop. För-, mellan- och efterspel. Det ger lite mer flyt i hela konserten tycker vi.
Blir det olika improvisationer vid varje konsert?
Absolut! Som exempel kan vi bestämma utefter att den här låten bygger på långsamma trioler (triol är när en ton, eller grupp av toner, delats upp i tre lika långa delar.), då spelar jag i en tonart och du spelar i en annan och så möts vi i den tonen. När vi väl kommer till den tonen så vet vi att vi ska börja med själva låten. Eller att hur långt eller kort det blir märker du när jag har gjort ex antal slag med basen. Såna grejer bestämmer vi oss för före. Så bara vilken typ av improvisationer det ska bli, inte hur vi kommer att spela.
Det upplägget måste göra det roligare för er som musiker…
Jovisst. Det är det som är fascinationen eller det spännande beroende på vilken publik man har. Är det en publik som är mer otålig så kanske man kör en mer konkret och är det en mer van lyssnarpublik som tål lite mer kärv… man lyssnar in publiken.
Vad lyssnar du själv på till vardags?
Jag är även pianopedagog och där handlar det om att vara aktuell med det som ungdomarna, mina elever lyssnar på. Det är väl det som jag hinner med. Annars är det väl softa spellistor på Spotify, om man ska vara ärlig. Mycket r´n´b baserad musik.
Och Andreas är akustikkonsult, är det han som får förbereda de olika spelställena?
Nej. Han är väldigt bra för om det skulle vara katastrof nån gång kan han på väldigt kort tid göra små förbättringar i såna fall. Men det är inte i den funktionen han är med. (skratt)
