Janina Frank är en artist som med sin röst leker ihop ord, myser med trumkomp och jonglerar slingor och körer med varandra. Tidigare har hon sjungit på engelska, men denna gång är det på sitt modersmål svenska på nya albumet "Sverige Spricker". Vi hör efter lite mer vem som döljer sig bakom namnet.
Hur skulle du beskriva dig som artist / person?
Från att ha varit en experimentell och ganska introvert artist, är jag nu på mitt nya album "Sverige spricker" lite mer lättlyssnad och utåtriktad. En utveckling som stämmer på mig som person också.
Jag har fortfarande min experimentella ådra kvar, men jag har paketerat låtarna på ett för mig, nytt sätt. För övrigt lever jag med min familj på landet i Skåne.
Hur kom det sig att du valde att sjunga på svenska? Var det låtarna eller språket som kom i första hand?
Det började med att jag tonsatte en svensk dikt, skriven av Mattias Hultqvist. Det resulterade i en nyfikenhet på om jag själv kunde skriva på svenska. Plötsligt kändes textskrivandet mer spännande än på länge. Temat på skivan är dessutom Sverige, politiken, och gammal folktro, så då föll det sig naturligt att skriva på svenska.
Foto: Fredrik Johansson
Hur ser framtiden ut med turné, singelsläpp?
Nu är både albumet och tre singlar släppta. Det kommer bli spelningar framöver men en turné är inte planerad i dagsläget.
Kommer skivan finnas i fysisk form eller bara digitalt?
Bara digitalt så som det ser ut i dagläget. Skivan kanske trycks upp på vinyl framöver om skivbolaget märker att intresse finns.
Minns du den första platta som du själv köpte?
Ja, jag minns det som igår, hur jag för egna pengar köpte Prince, The Hits 2. Little Red Corvette gick på repeat.
Vilka influenser / förebilder har du?
De förebilder som har hängt med längst är Kate Bush och Freddie Wadling. Ett av spåren på skivan heter Freddie och är en kärlekssång till en idol. Andra som påverkat mig är Daft Punk, Cocteau twins, Frank Zappa, Coco Rosie, Aphex Twin och Tricky, för att nämna några.
Hur startade din musikaliska karriär?
Ska man prata om karriär i traditionell mening så startar den nog nu. Jag har inte gjort några större ansträngningar för att nå ut med min musik förut. Jag tror det beror på att jag hela tiden velat komma igång med nästa projekt och nästa, jag har aldrig stannat upp och tittat ordentligt på vad det är jag har gjort. Jag har alltid sjungit, satt åtskilliga timmar framför min kassettbandspelare och övade för att bli bättre, men jag tror inte det var förrän i 15 års åldern när jag började skriva egna låtar som jag verkligen hittade min egen röst. Att jag själv började skriva och spela gitarr berodde på en ilska över att jag i flera år bara tittat på killar som lirade. Sen träffade jag min kära vän Elin Almered och vi började lära oss musikprogram på datorn och spelade på leksaksinstrument, borrmaskiner och annat som fanns tillgängligt. Vi var ute efter ett ganska rått, industriellt sound.
Svip.se tackar Janina Frank och håller tummarna för att det blir en vinyl...
