En balansgång mellan personligt och privat med Mårten Sahlin

Reklam

Efter att under många år varit låtskrivare och producent bakom andra artister, solodebuterade Mårten Sahlin 2009 med albumet ”Vad är det vi väntar på”. Nu är han aktuell med singeln ”Din sång”. Med en mörk text om en ung människa som tagit sitt liv. Tidigare i sommar, på självaste nationaldagen, släppte han singeln ”Mitt land” som speglar demokratins sprickor i dagens Sverige.

Din låt ”Din sång” tar upp ett tragiskt ämne. Ca 1500 tar sitt liv varje år…

Och tre av fyra är män, sägs det.

Har du nån tanke om varför det är så många män?

Jag är ingen expert på ämnet för att jag skrivit en låt om det, men om jag spekulerar lite så kanske det dels kan vara att män väl i allmänhet är sämre på att kommunicera med omvärlden om hur de mår och känner sig. Eller att män har en större benägenhet att gå till handling än kvinnor, jag vet inte. Men låten är en slags reflektion över det värdelösa och onödiga med unga människor som tar sina liv. Låten skrev jag för ett par år sedan.

Kan man säga att låten är sprungen ur egna erfarenheter?

Det handlar om en gammal klasskompis på gymnasiet som flyttade till en annan ort, började i en ny skola och där gick nåt snett. Det här fallet som förvisso är verklighetsbaserat får bli en symbol för hela ämnet, det var inte en nära vän till mig och alltså ingen stor personlig förlust, utan det är mer en reflektion om fenomenet. Sen så har jag senare fått andra erfarenheter som har kommit efter att jag skrev låten, med både släktingar och kollegor som tagit sina liv, som har spätt på angelägenheten för mig om ämnet.

Foto: Michael Wall

Generellt när du gör dina låtar, är det så att du baserar det på egna erfarenheter?

Det utgår ofta från en själv, en känsla eller ett tillstånd eller en företeelse som man vill undersöka. Man kan väl säga att det nästan alltid bottnar i personliga erfarenheter, antingen direkt eller indirekt. Sen kan det vara ens egna eller människor man känner eller andras erfarenheter, man påverkas ju av allt man hör, ser och läser. Däremot behöver det inte vara självbiografiskt i varje detalj, utan ofta är det så när jag skriver att man kanske vrider saker och ting ett extra varv för att det ska bli en intressant text. Det är ju inte en dagbok man skriver utan det är låttexter, så jag tror att man begränsar sig lite om man tycker att allting måste vara självbiografiskt.

Det kanske även måste passa olika lyssnare att göra sina egna tolkningar…

Dels det, men det är lite komplicerat också att skriva för självbiografiskt. Både vad det gäller litteratur och låtar. Man har ju ett vanligt liv vid sidan om de här texterna som man måste ta hänsyn till. Även om vissa säger att konsten går före allt så upplever jag inte att det funkar riktigt så i verkligheten. Konsten kan påverka det verkliga livet. Med det sagt så upplever jag att de låtar där jag har varit som mest personlig, det är de som berör mest och tilltalar flest. Sen vill man att det ska vara personligt, men helst inte privat. Där nånstans är det en balansgång när man skriver.

Din singel ”Mitt land” berör även den något som händer omkring oss.

Den är kanske lite mer verklighets och samhällstillvänd än många av mina andra låtar. Och mer dagsaktuell. Den är mer politisk än mina andra låtar helt klart, även om alla låtar nog är politiska på något sätt, ens livshållning och ens moral är ju också politiskt i någon mån. Men ja, den texten sticker kanske ut lite mot de andra, men som gammal punkare kunde jag inte låta bli, i dagens samhällsklimat.

När man står och sjunger live och märker att publiken är med på noterna så måste man känna sig uppåt. Men blir det svårt att känna sig uppåt när man framför en mörk text?

Det är samma känsla även om det kanske inte är sprudlande glädje. Om man känner att publiken är med och blir berörd så smittar det av sig förstås. Det är en kommunikation som går tillbaka till artisten på scen och gör att man själv blir berörd. Det blir en sorts rundgång, feedback mellan artist och publik. Man vill beröra med musiken och lyckas man göra det så blir man faktiskt glad även om låtarna råkar vara lite sorgliga ibland. Så svaret på frågan är ja, man blir glad även om vissa av låtarna kan vara lite känslomässigt svåra att göra live. Det är tacksamt på det sättet att det är textbaserat och de som lyssnar är förhoppningsvis intresserade av texter som betyder nånting. Låten ”Din sång” är ju inte helt lätt att göra i en akustisk version likt ”Mitt land” som jag gjorde på ett gig i samband med releasen. ”Din sång” är såpass sorglig och mörk, det är därför jag gjort nån slags discolåt av den på skivan. Jag kände att det skulle bara bli för mycket om både text och musik var så deppig. Det är inte för att släta över eller dölja texten, utan för att skapa nån slags kontrast som gör att det hela blir mer intressant. Om allt bara är nattsvart kanske man inte orkar lyssna alls.

Kan det vara svårt att bestämma sig för hur låten ska bli som färdig?

Om vi tar senaste singeln som exempel, låten är poppig och bjuder in på ett sätt. Sen har jag märkt att många kanske inte hör texten direkt om de inte lyssnar aktivt. Då blir det bara som en vanlig poplåt, men när de väl hör texten så kanske det blir en extra dimension, med en så mörk text till den poppiga musiken. Man funderar hela tiden på hur man ska göra låtar och hur de ska uppfattas. Hur de bäst kommer till sin rätt och hur man når fram med dem. Det är en evig grej som man funderar på som producent, vilket jag ju också är förutom låtskrivare och artist.

Då får man kanske prova sig fram?

Så är det. Helt klart. Personligen vill jag inte vara den där förväntade trubaduren, mannen med gitarr. Utan jag vill gärna överraska lite, tänja på den rollen. Jag tror det är bra om man utforskar lite annat och det är nog en nyfikenhet hos en själv som skapar behovet av att experimentera lite, den nyfikenheten vill man inte förlora. Det handlar också om att jag influeras av så mycket olika musik och inte vill begränsa mig till en genre, även om det kanske vore tydligare och bättre karriärmässigt.