Emanuel Bagge vill väcka minnen

By svip 6 år ago
Reklam

Den talangfulle Emanuel Bagge har släppt en sexspårs EP betitlad Remember. En personlig platta med covers på kända låtar. Förutom att den är inspelad på ett lite annorlunda ställe så innehåller den även en cover på en av hans egna låtar.

Hur fick du för dig att spela in EP´n i en kyrka?

Det finns många ställen att spela in på, men det föll sig ganska naturligt att spela in den där för hela plattan handlar om att minnas. Vem vore vi utan våra minnen? När jag går tillbaka och tittar på vad som format mig musikaliskt och som person så är det hemmabyn. Att åka till Nordingrå, mina föräldrars hem och vara där några veckor och sitta i min gamla kyrka föll sig väldigt naturligt.

Om jag minns rätt så spelade din mor i kyrkan?

Helt rätt. Hon är kyrkomusiker i Nordingrå kyrka.

De sex låtarna som finns på EP´n är det bara covers?

Bara covers utom en låt. Den egenskrivna låten, Slowly Falling Pieces, är den som jag släppte som singel i februari. Fast i en akustisk version.

Så du har gjort en cover på din egen låt?

Jo.

Hur kom tanken att göra en coversplatta?

Jag har funderat länge på att göra en coverplatta. Tanken har funnits de senaste två åren. Jag ville börja med att få ut det som folk gillade när jag var med i Talang. Därför har jag byggt plattan på det. Men det har tagit tid att jobba fram vad det ska handla om. Det finns så många låtar som jag vill dela med mig av. Låtar som följt mig och inspirerat mig musikaliskt. När jag bestämt mig för att EP´n skulle heta Remember ville jag ge de som lyssnar på låtarna saker att minnas. De flesta har ju hört Earth, Wind and Fire låten September utan att ha lyssnat på texten. Det hade definitivt inte jag. Nu när man satte sig ner med låten och fick en annan synvinkel på texten så slog det mig rakt i hjärtat. Då vill jag dela med mig av det. Texten får mig att minnas jättemycket saker.

Efter att du studerat texten, påverkade det hur du gjorde din cover av låten?

Definitivt! Tror att det första som jag spelade på piano var You Raise Me Up med Westlife. Det är en kvart som klingar, ding ding, och det temat ligger nästan igenom hela plattan. Det var på den flygel som plattan blev inspelad på också. Så när jag satte mig med texten och mindes tillbaka så föll det naturligt att jag lägger det i versen som lite grundkomp. Ända sen jag satte mig ner med den här låten så har den växt fram till hur den är idag. Skulle det gå tio år till skulle den säkert låta annorlunda.

Då kan det bli en coverplatta igen?

Det kommer det säkerligen att bli, men när vet jag inte. Denna gång blev det sex låtar men det har varit ett tjugotal låtar på tavlan innan jag bestämde mig för de här. Nästa platta blir det nog mer egenskrivet material.

Låten Don´t Worry Be Happy har jag alltid tänkt mig som lite nonsensaktig i texten?

Den är lite så. Den är mer en blinkning till mina gamla elever. En liten hälsning till dem efter alla samtal som jag haft med dem och vänner som haft problem. Det känns som det är så mycket oro i folk och så många som mår dåligt. Jag vill kunna ge dem nånting. En uppmaning till att vara glad för att du lever här och nu. Det som hjälpt mig igenom tuffa tider är att man haft vänner som har sagt att oroa dig inte det kommer att lösa sig. Där har jag rent musikaliskt haft kvar de här klingande kvartarna som lugnande på nåt sätt. Därför valde jag att ta med den låten.

Har låten Human har hängt med dig sen barnsben?

Jag kan minnas att den spelades på ett högstadiedisco. Jag minns att jag tänkte att den här låten är ju faktiskt riktigt bra. Tror det var en av de första låtar där jag lyssnade till texten. Sen har den följt med, mest för mig själv när jag ska peppa mig. Den ställer en vettig fråga: vilka är vi? I låten får man inget svar på frågan om vi är humans eller dancers. Frågan lämnas öppen då det finns så många sidor av oss människor. Den öppnar för att hitta nya sidor hos sig själv.

Sen har du med en låt som du hade med i Talang 2017, How Will I Know.

Whitney Huston är en stor artist som man lyssnat på genom tiderna. Anledningen till att jag ville ha med den är för att How Will I Know om du inte säger någonting. Jag vill att folk ska prata med varandra. Det är för lite kommunikation med tal, möten där man träffas. Det är vad jag vill ha sagt med den låten. I det stora hela.

Avslutande låten Electric..

Den är skriven av en god vän till mig, Gabriel Fontana, som kommer från Brasilien. Han har kämpat sig igenom tuffa tider med mordhot då det inte är accepterat att vara homosexuell i hans hemland. Den här låten skrev han för många år sedan och släppte den för två år sedan. Jag kände att det finns mer i den här låten än vad som kommer fram i discodängan. På samma sätt som med låten September. Jag översatte den från spanska, tog ner tempot och tog lite från pianotemat från senaste singeln, Witness, och lagt till i låten för att visa att vi är connectade. På det sättet ser jag upp till Gabriel då han står på sina ben och kör på det som han tror på oavsett vad andra tycker.