svip.se uppe i det blå

Reklam

När jag släntrar över gräsplanen ner mot Karlskoga segelflygklubbs hangar så har jag lite fjärilar i magen och funderar jag på om det kommer att rycka till i planet när man ska upp, ska man åka själv och blir det teori först.
Svar på frågan om man ska ge sig upp i det blå på egen hand besvaras när jag ser det tvåsitsiga planet.
Det visar sig att jag är först på plats och min instruktör, Lars Eliasson visar mig instrumenten i cockpit.
Sedan går han igenom planets olika styrdon och vad som bör kontrolleras på planets kropp innan start.

När de övriga deltagarna dyker upp är det dags att rulla ut segelplanet på startbanan.

Foto: Jörgen Fredriksson

Dags för take off.

Väl ute på startbanan får jag får sätta på mig fallskärmen och sen är det dags att ge sig iväg.
Cockpit får man åla sig ner i med hjälp av någon som trycker ner nosen för att underlätta istigandet.
Inga onödiga utrymmen här inte.
En tanke som slår mig är att skulle man behöva hoppa så behöver man nog banta rejält för att lättare ta sig ut.

Medan motorplanet som ska ta oss upp i det blå ställer sig redo framför oss, så går vi igenom en checklista för att det hela ska bli en så säker tur som möjligt.
Kollar att alla reglage och instrument funkar och att "glas"kupan är stängd.
Sedan kopplas linan från motorplanet in i nosen.
Dags att signalera att vi är redo att lyfta.

Skulle det nu bli ett liknande ryck som när man sitter i en bil som ska bogseras?
Kändes ingenting då segelplanet är så lätt att det inte bjuder på motstånd.
Det lättar från marken innan det dragande planet gör det.

Uppe i det blå

Väl uppe på lite över tusen meters höjd möts man av en härlig utsikt.
Nu är det dags att prova att hålla planet i en rak riktning, prova svänga med rodren och uppleva att rodren får ändrade funktioner beroende på planets lutning. Svänger man kraftigt så blir stjärtrodret, som i normalfall styr höger/vänster ett höj/sänk roder.
Även om det verkar vara en enkel uppgift att hålla planet på en rak riktning så är det inte så lätt med lite turbulens och man styr gärna lite för mycket.
Först är man försiktig med styrspaken och försöker parera lite, lite till, men inget tycks hända. Då tar man i lite och helt plötsligt bär det iväg, oftast för mycket. Krävs tålamod att lära sig och behärska.
Vid varje enskild start går vi igenom olika handhavanden. En flygtur varar i ungefär femton minuter.

Samtidigt som jag njuter av utsikten så upplever jag att det blir väldigt varmt.
Inte på grund av nervositet, känns tryggt att ha en lärare med över fyrtio års erfarenhet bakom ryggen, utan för att glaset släpper in mycket värme och det inte är så mycket kalluft som kommer in.

Foto: Jörgen Fredriksson

Introduktionskurs

För 1600:- får man en introduktion i segelflygandet bestående av fyra starter och en lärobok.
Väl värt pengarna om man är nyfiken på hur det är att sväva i det blå.