Tina Stenberg – mitt i livet

När vi började prata produktion var det inledningsvis ännu mer avskalat, men mycket har blivit mer och större. Men jag ville ha något väldigt nära, intimt.

För det första är det väl att musiken har kommit tillbaka. Jag har gjort musik innan, plattor och sånt. Jag ansåg mig vara klar och hade lagt musiken på hyllan, men sen kom det intresset tillbaks.

Allt sker betydligt snabbare nu än då jag började (i branschen), det var rätt länge sedan det. Det här projektet började egentligen med att jag gjorde en cover-inspelning på ett norskt melodifestivalbidrag förra året. Jag bra respons på den låten och det ledde vidare till att jag skickade in ett eget bidrag förra året, som dock inte kom med. Men det i sin tur landade i längtan att göra en ny platta och de rätta kontakterna. Små olika vägar som man inte vet vad det blir så småningom

Nej, det tror jag inte.

Nja, om det var så väl att man kunde säga det. Branschen ser lite småbister ut, så det kan vara svårt att leva på musiken.

Ja det gör vi. Vi gillar båda vad den andre gör. Det är härligt att leva med någon som har passion för sin grej. Han har hjälpt mig med mycket körarrangemangen på den här skivan, är med och sjunger och har skrivit en av låtarna. Sedan spelar han med mig live också, det är kul.

Vi är fria i vårt skapande, men kan spela upp en idé och då få feedback.

Det har jag inte funderat över. Jag vet inte... Nu är jag glad att musiken är tillbaka. Musiken känns mer som jag. Dikterna var så klart mina tankar och ord men i ett format som jag inte är van. Men det var väldigt roligt för det blev ändå en öppning för något kreativt efter en väldigt lång skrivtorka. Så den var otroligt givande, men jag har ingen längtan efter att skriva någon bok utan jag är jätteglad att jag gör musik igen.

Nu känns det så. Men det har inte gjort det innan. Jag har gjort tre album på engelska innan och det har känns hur naturligt som helst. Av nån anledning när jag började skriva musik igen så var det på svenska, så då tänkte jag att det är bara att åka med. Det är inte så mycket att grubbla på eller försöka göra det annorlunda utan då är det så. Och nu har jag levt med det ett tag och det känns extremt normalt. Jag ifrågasätter det inte, det är så det vill ta sig uttryck just nu.

Ja det är bara att åka med och se det positiva i det. Och det känns väldigt bra. Tidigare i min karriär så kände jag att det här med att skriva bra texter på svenska är inte så himla enkelt, att det finns ett fåtal som gör det bra och att det är fint att de gör det. Nu funderar jag inte så mycket på om jag skriver bra texter eller inte, men det jag vill ha sagt kan formuleras på det här sättet. Det blir så helt enkelt.

Nja, kanske inte helt. Men jag har jobbat med den här produktionen väldigt länge. Började för ett år sedan, sen har vi jobbat av och till hela det här året. En rätt lång och utdragen process. Och nu när plattan är här är det många andra artister också släpper nytt och flera har bytt språk till svenska. Det är lite lustigt. Det är nåt bra i år.. Svenska är bra.

Ja, det kommer väldigt mycket bra. Det har ju funnits mycket bra innan också. Jag tycker det är roligt att det är andra som också gör det.

Den var en av två låtar som kommer från diktsamlingen. Det började som låtar då med.. Det här var vad som kom då, det fanns det behovet. Sen kom möjligheten med diktsamlingen, och då fick det bli dikter av texterna. Sen bestämde vi att det skulle följa med en cd-skiva med boken och då kände jag att jag inte ville läsa mina texter utan hellre sjöng. Så de blev de låtar igen. Vilka levde kvar till den här plattan. Så den är ifrån när jag skulle fylla 35.

Ja, det var så då. Precis de tankarna jag hade. Det behövde komma ut.

Jag tror inte det är låten i sig utan att den är skriven med raka 8-delar. Om man bryter ner den så går det att spela så den låter Police, om man vill dra produktion åt det hållet. Vi har försökt få en egen touch på det.

Ja, tycker att musiklyssnandet får en annan karaktär när jag lyssnar på ett album än om jag plockar från Spotify. Med ett album så sätter jag mig ner och lyssnar på musiken, jag har skivan och stereon, det blir bättre ljud än när man streamar. Det blir inte samma även om det är ok, för den ickepeng som det kostar. Ljudkvalitetsmässigt är det en helt annan njutning att lyssna på en skiva som man kan hålla i handen.

Nej. Jag ser ju när jag tittar runt bland andra artister släpper att det är vinyl som gäller. Det är coolt. Det är ju snäppet ännu mer känsla av äkthet. För det minns jag när cd´n kom i sitt lilla format, att man tänkte att det här kan ju inte vara samma grej. Och nu har man gått snäppet vidare, nu är det streaming som inte riktigt är på riktigt. Vinyl är ännu mer att gotta sig i hantverket. Men det är svårt att skicka i post misstänker jag. Väldigt dyra omkostnader. Nu har jag inte satt mig in i detta med vinyl, men jag undrar om de har förändrat tillverkningen så de inte är lika känsliga för repor. För det var ju nackdelen. Sen vill man ju ha lite knaster... Jag tycker det är charmigt att det kommer tillbaka. Och det tror jag på nåt sätt att musikbranschen som helhet kommer att komma tillbaks till ett läge där det inte är så kvantitativt. Att vill man ha musik så får man vara beredd att betala lite för det är inte logiskt att man ska, som artist, ta ganska stort ur sin besparing för att lägga på produktion och sen kostar det inget att lyssna på det. Om det inte finns nånstans där man kan generera tillbaka kommer man inte ha råd. Då blir det bara de fåtal stora bolagen.... Jag tycker ändå att det är roligt med den utveckling som blivit då det är lättare att nå ut med sin musik, det finns så mycket musik att ta del av. När jag började var det ett fåtal stora bolag som hade sina signade artister, var man inte en av dem hade man inte en chans.

Men nu har de stora bolagen inte de stallen längre utan de har slimmat ännu mer, så det är klart att de kör hårt på de artisterna. Men det finns ändå möjlighet att komma ut. Man behöver inte ens ha ett eget bolag, man kan liksom bara göra en låt, spela in på mobilen och lägga upp på Youtube och det kan räcka. Det är ett helt annat klimat. Det är bara att åka med

Nej, men det måste bli heder i det på något sätt.

Ja, där började det. Det har alltid varit mycket musik i familjen när jag växte upp. Mamma och pappa hade olika band, många musiker som florerade runt. Så för egen del så var det gitarr, men jag började inte skriva eget förrän jag var 20, 21.

Jag ska säga att jag är ingen gitarrist. Jag kan spela tillräckligt för att skriva och framföra mina låtar, och det räcker för mig.

Mitt första skivkontrakt hade jag med Stikkan Anderson. Han satsade härligt mycket på mig. Vi gjorde en platta och körde igång, med planer på lansering i Europa och Nordamerika. Sedan gick han bort på hösten -97, och då hamnade min karriär som artist i dödsboet och det var det ett låst läge tills det var klart. Jag ”ärvdes” av hans son, som hade ett bolag som hette Rodeo records. De hade två andra artister, varav Emilia var den ena, som precis breakade med Big Big World, vilken ju blev en jätteframgång. Det var självklart fullt fokus på henne, och jag kände att jag fick sitta och vänta. Det var sorg och frustration, blandade varor. En jobbig tid kan jag säga. Det slutade med att jag väntade ut det kontraktet och sa upp det. Jag kände att jag ville fortsätta producera, jag hade mer att ge. Så då startade jag eget bolag tillsammans med mina föräldrar. Sen har det rullat på och jag har givit ut tre album på eget bolag.

Nej. Ha ha. Nu är det min man som står vid spakarna för skivbolaget, kan man säga. Han får sköta bokföringen, jag lämnar bara mina kvitton.

Nej, det blev lite annorlunda. Men när vi hade varit gifta i 10 år åkte vi till Maldiverna. Det var ganska fint, det med.

Ja, Anders vill åka till Söderhavet så det är en bra bit kvar där, men så småningom kanske.

Ja det skulle vara det. I bröllopspresent fick vi en resa till Frankrike av en vän.
Det behöver inte bli exakt som man förväntat sig för att det ska bli bra . Det blir bra ändå.

Jag jobbade inom biltestnäringen i Norrland. Min pappa var med och startade upp ett bolag med tyska kunder som kom och testade sina bilar där. Jag utbildade i körsäkerhet i vinterväglag. Så det var inte halkkörning som i bilskolan för att ta körkort utan säkerhetskörning kan man säga. Men här i Skåne är det inte så jättestor efterfrågan.

Vi önskar Tina lycka till med den fortsatta karriären och tackar för en trevlig pratstund.