Tim Schou flirtar med urban pop och somriga reggaerytmer

Efter det senaste årets framgångar, både på hemmaplan och internationellt, inte minst med singelsläppet ”Acapella”, är nu danske Tim Schou aktuell med sin nya singel. Den här gången flirtar han med urban pop och somriga reggaerytmer på låten ”Beat Around The Bush”. Vem är denne dansk som varit med i Eurovisionsfestivalen och efter det valt att leva som hemlös…

Singeln ”Beat Around the Bush” som föddes på Mallorca är det en lättsammare låt än vanligt från dig?

Jag hade skrivit hela veckan och på fredagen, sista dagen med studiotid, så trodde jag att jag redan hade skrivit mina bästa låtar och inte hade mer att ge. Så jag gick in i studion med fredagsfeeling, med tanken att bara ha roligt och tänkte att vi får se vart det leder. Så det blev en poplåt, trots att jag inte tänkte på det som min egen musik utan det var mer som att jag skrev den åt nån stor popstjärna. (skratt) Jag började gilla låten och skickade den till teamet i Danmark och de alla freaked out. Så det kanske ändå var en sång för mig. Jag vill inte vara fången i boxen utan vill även visa den här sidan av mig och göra musik som kommer mer impulsivt. Allt behöver inte vara mörkt och melankoliskt. Jag består av två sidor, mörkt och ljust . Jag är en väldigt extrem person som går djupt in mörkret i sorgsna låtar, men jag är även extremt lycklig när jag strävar åt andra hållet.

Om vi går tillbaka lite i tiden, 2011 var du med i Eurovision Song Contest med låten ”New Tomorrow”.

Ja, det var med mitt gamla band A Friend in London. Musiken var en mix av typ Coldplay, Radiohead och liknande.

Skulle du kunna tänka dig att ställa upp igen i ESC?

No thanks.

Foto: Anja Ekstrøm

Efter att bandet splittrats och du började på din solokarriär så valde du att bli hemlös…

Jag är hemlös som en vagabond. Jag sålde min lägenhet för sex år sedan och har sedan dess bara couchsurfat eller sovit i studios. När jag sparkade igång min solokarriär försökte jag att räkna ut vem jag är som musiker, artist och människa . Sålde lägenheten och nermonterade mig själv och musiken för att kunna ta reda på i vilken riktning jag skulle gå. Så jag har inget hem.

Är det besvärligt att leva på det sättet?

Det är väldigt besvärligt. (skratt) Inget i livet är enkelt. Oavsett hur du lever ditt liv så kommer det att vara hårt vid något tillfälle. Så varför inte ha kul under tiden du lever? Det är många stunder som är kul.

Med det sättet att leva så möter du många olika personer…

Många olika personer och olika kulturer. Beroende på var de är ifrån.

Är detta något som återspeglas i dina andra låtar?

Att lyssna på alla mina låtar är som att läsa min dagbok. Allt är sanna personliga historier från mitt liv. Jag hämtar mycket inspiration från mina resor. En gång vaknade jag upp i ett köpcenter där jag sovit i fyra nätter och skrev en sång om att sova på golvet.

Nu vet jag inte exakt hur gammal du är, men är detta en livsstil som du kommer att fortsätta med?

Det är inget val längre. När du hittat det du älskar, hittat ett uppsåt så gör det dig fri. Med den upptäckten kommer en stor mängd frihet och du behöver inte väga dina alternativ mot varandra. Jag har hittat det som jag älskar, så det är syftet till att jag finns här på jorden. Så i grund och botten är allt bra.

Är dina föräldrar musikaliska? Spelar de något instrument?

Faktiskt inte, men min far är konstnär. Han målar. Jag har alltid undrat, speciellt som tonåring när jag tog upp gitarren och lärde mig själv att spela, var min talang kom ifrån. När jag blev äldre och såg min fars konst efter mina resor. När jag var på besök och gick till min fars konststudio och tittade på målningarna så exploderade mitt sinne. Allt som han fick ner i sina målningar går som en direkt linje in i min musik. Väldigt udda, men samtidigt väldigt coolt. (skratt) Han pratar aldrig om känslor eller uttrycker sina egna känslor som jag gör genom min musik, men när jag tittar på hans målningar är det som att, ”pappa, är du ok?”.

När du är ute på resa, föredrar du varma eller kalla länder?

Definitivt varmt! Jag föredrar Los Angeles. Jag lever i L A fyra, fem månader om året.




Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.