Peace Conspiracy – musik i samförstånd

Reklam

Bandet Peace Conspiracy består av artisterna Meja, Conny Bloom Gitarr/vox (Electric Boys), Mats Rydström Bas (Abramis Brama) Ronnie Åström Gitarr/vox (The Cloudberries), Henke”Honky” Widen Keys/orgel och Thomas Broman trummor (Great King Rat). Med andra ord inga duvungar i musikaliska sammanhang. De har släppt en EP med egna låten ”Peace, Love and Understanding”  och tolkningar av klassiker såsom Led Zeppelins ”Whole Lotta Love”, ”Californa Dreaming” av Mamas and the Papas i the Doors tappning och Lennon/ McCartney låten ”With a little Help from My Friends” . 

Hur kommer det sig att ni fastnat för musik från sent sextiotal till sjuttiotal?

Conny: Jag är född -64 så det var på sjuttiotalet som jag växte upp, men jag växte ändå upp med femtio å sextiotalsrock p.g.a. mina föräldrar. Det var Chuck Berry, Little Richard, Stones och Beatles. När jag var nio så hamnade jag mitt i engelska glamrockvågen. Köpte Alice Coopers Killers och David Bowies Pin Ups, sen kom Sweet med Ballroom Blitz. Engelska glamrocken tyckte jag var jävligt bra. Sen kan man diskutera hur folk såg ut ibland. (skratt)

Var det samma för dig Meja?

Meja: Nej, född -69 så snöade jag in på The Mamas and the Papas, och Bugsy Malone när jag var riktigt liten. Annars var det mycket det som föräldrarna lyssnade mycket på hemma. Jazz, Ray Charles. Jag var nog mer mainstream lyssnare. The Osmonds och såklart nån Abba. Jag var inte alls inne på rockspåret då. Det var först när jag var tolv, då blev det Bowie. Bara Bowie. Det var det enda som fanns. Inget annat. Hunky Dory var plattan nr ett. Där var jag väldigt enspårig. Endast Bowie, all the way!

Så nu är det lite barndomen som kommer tillbaka…

Meja: Barndomen som kommer tillbaka, absolut. Sen är det nåt speciellt med musiken från den tiden. Alla var inne i en studio och spelade in allt samtidigt. Jag tycker att man hör och känner att alla har intentionen att nu ska vi spela in det här. Sen fångar man upp ljudet och känslan. Det är det som går igenom. Det är för mig så slående när det gäller 60, 70 talsmusiken. Det var så man spelade in då. Det är något i det som får mig att fastna. Det hugger tag i mig direkt.

Mer live fast det är i en studio…

Conny: Det är mer organiskt. Äkta på nåt vis.

Meja: Sen på 80, 90 talet med syntharna och allt det andra. Det är skitbra det med. Det är bara en annan grej som inte hugger tag i mig lika mycket.

Har ni spelat in era tidigare plattor på detta sätt eller har ni kört var musiker för sig?

Meja: När jag spelade med Anders Bagge så gjorde vi garage house musik, så det är bara programmerat från början. Sen kanske man har tagit till nån extra percussion, trumpet eller grejor efteråt. Under alla popåren så har det varit ytterst superprogrammerat. Jag har gjort några liveinspelningar och då är det på det riktiga sättet, men inte annars . EP´n som vi har gjort nu är det första gången som jag går in och kör rakt upp och ner. Varje låt spelade vi in typ tre gånger och sen valde vi nån av tagningarna. Vi bestämde att tre gånger kör vi och så är alla fokuserade på alla tagningarna. Sen går man in och lyssnar igenom tagningarna, väljer och kör på den man fastnar för.

Foto: Jörgen Fredriksson

Då tar ni hela den tagningen, ni plockar inte från de olika?

Conny: Nej, det är bara om det är nån liten miss. Småmissar kan också vara charmiga. Är det nånting så kan man fixa det. Det är det positiva med dagens teknik, att det går om man känner att man behöver. Eller om man vill mixa om en låt. Förut var det hopplöst när man hade rullband och så skulle man dra upp alla 48 kanaler, eller vad det var man hade, när man rivit det där. Så kommer man dagen efter å upptäcker att baskaggen är för låg. Då börjar man om från början och drar upp och då blev gitarren för låg istället. Nu är det bara att gå tillbaks och man får exakt samma mix bara att man åtgärdat det som behövdes. Det är lyxigt. Men det kan även missbrukas så det klipps och editeras till förbannelse och då tappar lite av det som vi pratade om. Det som grabbar tag i en. Man känner att det är lite bångstyrigt och äkta. Det är som med en fotomodell som är helt perfekt, det kan vara ganska tråkigt. Man vill ha nånting som är lite skevt. Nåt som gör att det blir speciellt och intressant. Det är så med en produktion också. Det berör lite mer om det skaver.

Meja: Perfect is boring. Det måste vara levande. Det är som golfbanor. Det tänkte jag på här om dan. Jag och en god vän som är konstnär/musiker satt och pratade om på detta. När det blir låtar som blir för polerade och för producerade, när allt är för perfekt, det är som att se en golfbana. Det är så jävla tråkigt. Det är plastic fantastic. Lite som Disneyworld.

Conny: Man går hellre ut i en vildvuxen skog.

Meja: Man vill hellre se riktig rå natur. Uppleva den äkta sköna känslan. Ställa sig på en klippa och havet bara slår emot en. Bli imponerad och vara mitt i naturen. Det ska inte vara perfekt klippt gräs och träd som är runda bollar. Det är ganska tråkigt, tycker jag.

Golfarna kanske tycker lite annorlunda…

Meja: De är så inne i sin golf och så tycker de att det är så fint att gå runt på golfbanan. Alla är olika. Golf är inte min starka sida kan jag villigt erkänna. Har du spelat golf nån gång Conny?

Conny: Nej. Bara minigolf. Det är jag sjukt dålig på. Om jag ska putta så tycker jag att jag är så här perfekt å så flyttar man armarna lite som man ska göra å så slår man. Då har jag vridit den där klubban . Det är hopplöst, det går inte. Då och lägga till att man ska svinga klubban över huvudet å samtidigt försöka träffa bollen. Ingen idé att jag ens provar. Jag kommer bara att slå sönder den där klubban. Det är för duttit. Jag spelade tennis när jag gick i skolan. Då ville man bli Björn Borg samtidigt som man spelade gitarr. Det var kul, men det är inte finlir på det sättet. Man kan drämma i och få till en bra smash. Det är mer tryck i det. Finlirsporter som golf och biljard är inget för mig. Spelar hellre fotboll. Boxas.

Meja: Biljard är det bästa jag vet. Det är askul. Spela biljard och dricka öl. I mitt nya hem ska det vara ett gigantiskt stort kök och så ska det förutom matbord finnas plats för ett biljardbord. Så det blir ett skönt häng i köket. Nån brassar käk samtidigt som några spelar lite biljard och några sitter vid bordet å snackar. Det är drömmen.

Peace Conspiracy är det bara ett namn eller finns det nån mer tanke bakom?

Meja: Alla är vi fredsälskare såklart. Musikens kraft är så otroligt stark och om vi kan förmedla nån skön känsla när vi spelar som de kan ta med sig hem efteråt, då tänker jag att då har vi lyckats. Sen är tanken att det ska vara lite som ett koncept med lite annat tänk i framtiden där vi kanske går in och supportar vissa organisationer. För att göra gott helt enkelt.

Det finns en långsiktig plan…

Meja: Absolut! Vi har lite merchandise nu med vår lilla väska. Jag skulle kunna se att det blev en klädlinje. Man hittar nån bra fabrik och en designer och så gör man en sjysst unisex kollektion.

Conny: Sen känns det väldigt aktuellt idag på nåt vis. Det är fred som gäller. Peace, Love and Understanding är en klyscha, men den är jävligt sann. Om alla kunde gå med lite på det så skulle allt vara så mycket bättre. Alla skulle må bättre.

Meja: Det blir så stort om man säger Peace, Love and Understanding. Men det är det vi alla måste sträva efter. Om man skalar ner det till det lilla.  Att man skapar det i din familj eller kanske bara i dig. Så när du tittar på dig själv i spegeln och tänker bra tankar och förmedlar nåt positivt. Istället för att gå runt och vara förbannad eller vill nita nån. Kan man bidra till att supporta den känslan, att du mår bra i dig själv så ger det ringar på vattnet.

Med tanke på växande invandrarfientlighet i landet så skulle man behöva visa mer omtanke.

Meja: Det grundar sig i att man i sig själv inte känner kärlek. Hade alla gått omkring och känt kärlek så hade inte allt hat funnits. Då utgår man ifrån en kärleksfull känsla. Den känslan gör att du inte separerar människor. Alla är vi människor, har vi samma känslor och vill bara ha kärlek. Det är inte svårare än så.

Conny: Mänskliga rättigheter. De orden såg jag igår och tänkte, kan inte bara alla tänka på det. Hur svårt kan det vara? Alla föds och är lika värda från början. Man kan inte ta in nån som ska tala om vem som är mer värd en nån annan. Det funkar inte.

Meja: Sen utifrån vad du föds i för typ av familj, hur dina föräldrar är, det sociala arvet och det genetiska, det är så mycket som påverkar hur en människa blir. Men en människa som går ut och skjuter femton pers i en skola, det är nånting där som inte stämmer. Och den människan vad nu än anledningen är behöver verkligen bli love bombad . Det måste vara riktigt olyckliga människor som kommer på en sån idé.

Conny: Det är ingen som gör de här grejerna för att de vill det från början. Det är olyckliga människor som ställer till med vansinnesgrejer. Eller så klart sjuka som inte förstår vad de gör eller drogpåverkade.

Meja: Jag såg nyligen en film som heter The Secret. Jag rekommenderar den för den hänger ihop med hela Peace, Love and Understanding och det som jag står för. Om vi tänker positivt så kommer det något positivt tillbaka, det är nån sorts lag som universum verkar vara uppbyggt på. Vi attraherar våra likar. Det är ofta lätt att komma in i negativa tankebanor. I alla fall för mig så har det varit otroligt lätt att hamna i negativitet, depressioner, tvivel och allt har varit jobbigt. Då blir det som en neråtspiral som bara blir värre och värre. Man kan bryta det genom att träna tankarna. Så man är vaken på när det smyger sig in en negativ tanke i skallen, men vänta här varför tänkte jag den här tanken, den var inte så snäll mot mig själv. Bort med den och så tänker jag så här i stället. Det är fascinerande hur lätt det då vänds, bara man är medveten och på hugget med det man själv tänker. Jim Carrey hade lagt ut en bra tanke på sitt instakonto: tro inte på allt du tänker!

Ni har släppt en EP, kommer det en fullängdare framöver och med mer egna låtar?

Meja: Ja. Det blir mer eget material, fast nån cover kommer kanske att smyga sig in. Bara för att det är så kul. Men absolut egna låtar. Det är under construction.

Kommer ni trycka upp den på vinyl?

Conny: Det måste vi göra. Det är ingen som är intresserad av CD´s längre. Man kan göra som vi har gjort, trycka upp lite CD och ha med på gigen för att det är kul. Jag hade ett möte med Universal och de tyckte att varför trycka upp CD´s, det är ingen som köper dem. Men däremot vinyl. Det vill folk ha och annars är det streaming.

Meja: Det är häftigt hur vinylen bara ökar. Det finns inget som är så skönt och sitta och hålla i konvolutet. Att ha hela ytan och kunna göra ett coolt omslag, få med all information på baksidan och kunna skriva lite egna sköna grejer. Det blir mer personligt.

Antar att det blir mer planering i vilken ordning låtarna hamnar när man gör en vinyl…

Conny: Ja för då har man en början och ett slut och sen början slut igen. Det kräver lite tänk, men jag gillar det.

Meja: Det finns en tanke bakom. Det tycker jag är så tråkigt med Spotify låtarna är bara nummer det blir lite att man lyssnar på typ nr 14 det blir så otroligt begränsat. Det finns alltid anledningar till att vissa låtar ligger efter varandra.

Har ni ett eget skivbolag till Peace Conspiracy?

Meja: Just nu har jag släppt det på mitt eget lilla bolag, Seven Sisters.

Så det hamnade inte på Kronbloom Records?

Conny: Nej. Vi har faktiskt inte snackat om hur allt det där ska göras.

Meja: Det får bli en separat business. Vissa gör företag så det blir något eget. Conspiracy AB och sen så utgår man från det. Alla lägger in lika mycket. Det kommer sen. Det är sånt där som är så tråkigt. Nu tar vi det roliga, musiken.

Måste bara få fråga om du gillar seriefiguren Kronblom?

Conny: Jag kommer bara ihåg att han låg på soffan. Det var en lek med mitt namn och att jag stavade det med två o istället för med ett. Jag var inne på, när jag gjorde min soloplatta, att jag skulle kalla hela sologrejen för Kronbloom. Sen tyckte de som jag hade runt mig, manager och hon som skulle göra promotion att du har ju jobbat in ditt namn i hundra år, du kan inte börja om från början nu. Ok ni tänker så. Men det är kul att dra igång nåt nytt också. Som det här projektet. Även om folk vet vilka som är i bandet, så blir det en nystart.

Meja: För mig är det en nystart då Jag kommer från en helt annan avdelning. Jag tror det är första gången i min karriär men det är nu som jag för första gången känner mig riktigt hemma.

Conny: Du är känd för att göra popgrejerna, men det är länge sedan du sa till mig ska vi inte göra rock. Du har alltid gillat det och dragits till att vilja göra det. Men såklart, man får inte vara dum. Du gjorde en bra grej som var poppigare. Det blev ditt sound då. Sen förändras man och det ena tar inte bort det andra. Du kan fortfarande släppa popplattor samtidigt som du gör den här grejen.

Foto: Jörgen Fredriksson

Ni är båda frontfigurer, känns det alltid helt naturligt?

Conny: Det är lyx att bara få lira gitarr ibland om man är i den sitsen att man är frontman som ska sjunga, spela gitarr och ta hand om publiken. Som när jag var med i Hanoi Rocks i fyra och ett halvt år så var det flera Electric Boys fans som tyckte att det var waste of talent. Det tyckte inte jag. Jag hade jättemycket frihet. Det var inte så att jag stod och spelade kompgitarr. Jag fick blomma ut, spela solon. Men de tyckte att jag skulle vara frontman. Har man Mike Monroe i bandet så vad fan, han är en av världens bästa frontmän. Då är det bara fine, do it. Så sätt är man en teamplayer.

Men nu får ni båda fronta i Peace Conspiracy.

Conny: Det går runt lite i hela bandet. Men det är fokus på mig. Jag tycker att det ska vara ett utgångskoncept. Det finns ett tydligt sound med våra gitarrer och Mejas sång. Det ska bli kul att få utveckla det och göra mer egna låtar.

Meja: Jag kan faktiskt inte spela nåt instrument. Jag skulle inte kunna sätta mig i nåt hörn å dra ett bassolo. Ännu.

Men det kommer…

Meja: Kanske (skratt)

Conny: På tredje Conspiracy plattan sjunger jag allt lead och hon spelar alla gitarrsolon.