Knogjärn är ett Karlstadsband som spelar brutal musik. De fick under förra året stor uppmärksamhet med sina låtar "Fly för ditt liv" och "Nej nu jävlar" samt ett flertal festivalspelningar. Nu är det dags för deras andra album, Marscherar & Förstör. Vi ringde upp Kim i bandet och ställde några frågor.
Ni släpper er andra fullängdare i början av juni, kommer det ett fysiskt album eller blir det bara digitalt?
Både och. Det kommer riktiga skivor. Det var likadant med vårt första album.
Ni ska vara med på Sweden Rock Festival, är det första gången?
Ja i år är det premiär. Det blir grymt. Kul att kunna bocka av det.
Era texter är på svenska, men siktar ni på att nå utanför landets gränser?
Ja det skulle väl funka, men framför allt är det Sverige som vi siktar in oss på. Med svenska språket kan det vara lite svårt att nå ut. Jag vet att det har funkat i Mexiko av någon anledning. (skratt) Kan vi nå ut på en större marknad så vill vi såklart göra det.
Foto: Pressfoto
Vem eller vilka är det som ligger bakom låtarna i bandet?
Oftast är det Markus och Johan som gör musiken och jag och Rasmus texterna. Ibland sitter vi bara och skriver, sen passar det till nån låt nån gång. Jag och Rasmus brukar ha lite texter på lager. Jag tycker det är roligast när alla sitter och skriver.
Ni är lite demokratiska i bandet?
Vi försöker att alla ska vara med i den musikaliska processen. Så det inte blir att bara en bestämmer att så här ska det vara. Då blir det inte så kul.
Ni har texter på svenska, tycker ni att det är lättare eller svårare än om de skulle ha varit på engelska?
Allt blir mycket mer naket. Man kan inte bara säga nånting på svenska å så låter det coolt, som man kan på engelska. Hade vi kört på engelska kunde vi ha sjungit lite vad som helst för det är ingen som riktigt lyssnar på vad du sjunger. Men det finns inget som låter coolt på svenska, utan man måste mena vad man säger. Det måste hänga ihop annars blir det bara blaj. Det är jättesvårt att skriva på svenska tycker jag. Men det är därför det är så jäkla roligt också.
Är man mer nöjd med resultatet?
Det blir man nog. Vi har spelat på engelska också, vi hade ett annat band innan som hette In Spite med samma medlemmar. Det var dock när vi började skriva på svenska som det tog fart. Allt blev mycket hårdare på svenska.
Speciellt på värmländska?
Det är väl det som tar ner det lite. (skratt) Det blir lite mjukare.
Er pressrelease säger att ni är lika hårda som namnet antyder, men du låter inte så stenhård när jag pratar med dig på behörigt avstånd?
(skratt) Man måste väl få ljuga lite. Det är mer musiken. Som personer är vi inte så jättehårda. Det tror jag inte så många som spelar sån här musik är. Det är väl istället därför man kan vara såpass lugn som man är. Man får ur sig sin aggression genom musiken. Det kanske låter klyschigt, men det är så det är. Skriva av sig om sånt man stör sig på.
Lyssnar ni i bandet på artister som Pantera?
Det är väldigt olika. Själv är jag uppväxt med mycket skate punk typ Millencollin. Det blir mycket metal och hårdrock så länge jag tycker det är bra. Då spelar det inte så stor roll vad det är. Så tror jag det är för alla i bandet. Men min uppfattning är att om man tar inspiration från många olika stilar så blir resultatet bättre. Det går inte att bara lyssna på en sak för då kommer det man spelar låta likadant. Uppskattar man många olika sorters musik tror jag att man kan utveckla sin egen musik mycket mer.
Minns du första plattan som du köpte själv?
Oj, jag tror det var Millencollins första skiva. Det finns en skiva som heter Tiny Tunes, men den fick de inte släppa för Warner. Så de gav ut den under namnet Same Old Tunes och den köpte jag. Den första skiva som jag fick var nog Ace Of Base. (skratt) Den lyssnade jag på för det var den enda skiva som jag hade. Sen var det nån kompis till morsan som tyckte att jag skulle lyssna på riktig musik. Då fick jag en Greatest Hits skiva med Kiss. Då lyssnade jag på det och tyckte att det var skitbra. När man är liten är allt bra.
Vad tycker du om utvecklingen med digital musik?
Fördelen är att den är mer lättillgänglig. Men ser man till fullängdare som släpps idag så är det ofta två hits och resten är utfyllnad. Så var det inte förr. Fortfarande så är det så att om jag lyssnar på en skiva i bilen t ex lyssnar jag igenom hela skivan. Den går runt tills jag tröttnar på den, det blir lite som jag gjorde förr. Är hela skivan bra är det fantastiskt. Jag gillar när man kan öppna en skiva med en booklet. Där man kan läsa texter, titta på bilder och tack till alla osv.
Då blir det det på er skiva?
Ja absolut. Så har vi alltid gjort, även om vi inte gjort så mycket. Man vill tacka dem som har hjälpt en.