John Kluge värnar om den svenska traditionen

Turnén ”Änglaljus” med John Kluge har blivit en återkommande jultradition runt om i hela landet sedan 1993. Konserterna har blivit allt populärare och har vuxit sig större och större från år till år och är den 26:e i ordningen. John Kluge har till årets turné bjudit in några av Sveriges folkkäraste artister; Linda Lampenius, Py Bäckman och Sofia Källgren och Carina E Nilsson på piano tillsammans med lokala körer runt om i landet bjuder de in till en underbar konsert för alla sinnen med glädje och härlig stämning. Turnépremiär den 22 november i Borås och totalt gästar ”Änglaljus” 19 orter från Malmö i söder till Piteå i norr.

Det är för 26 gången som du drar runt med turnén ”Änglaljus”…

Det stämmer. Så det har blivit en lång och kär tradition. Man nyper sig i armen och tänker att åren går , men det här är något som består. Det är roligt att producera det.

Hur kommer det sig att du anordnar den här turnén?

Om vi säger så här, traditionen bygger på julottan på vakentid. Förr gick man mycket mer på det och man gör det väl till viss del även idag. Förr pulsade man i snön, gick mot kyrkorna, möttes av marschallerna och kom in i kyrkan där det var varmt, imma på fönsterrutorna och man slogs sig ner på hårda bänkar. Sen skulle man sjunga in julen, lyssna på julevangeliet och efteråt gick man hem och satte på kaffet. Det är en så fantastisk svensk tradition. Jag tyckte den var så viktig för mig när jag växte upp och ville sen lägga den på vaken tid så fler kunde ta del av den. Då blev det Änglaljus.

Du uppträder mycket på andra sidan Atlanten, är det stor skillnad på deras traditioner kontra våra?

Julen därborta är inte på samma sätt som vi har. Jag är mycket i Los Angeles och New York och där går det ganska fort över. Vi har mer juldekorationer långt innan själva julen och en bra bit efter medan jag upplever att det är på fem intensiva dagar som Amerikanerna har sitt juldekorativa uppe.
Sen har man inte på samma sätt som vi i Europa med kyrkan i sin tradition. Det är något som jag tycker är en väldigt påtaglig skillnad. Fast de är väldigt kyrkliga i Amerika till stor del så känner inte jag att den här känslan med julottan har kommit fram där.

Då tar du inte med dig turnén till USA?

Jag var faktiskt inne på den där frågan för att jag sjöng min debut som solist på Carnegie Hall i New York. Det vände blan på min internationella karriär och då pratade jag med Svenska generalkonsulatet där och frågade vad händer nu osv. Jag berättade att jag framåt hösten, vintern håller på med Änglaljus och då sa hon: skulle du inte kunna ta med det över till Amerika? – Nej det är bättre att ta med Amerika till Sverige, svarade jag. För jag tycker att det är något som man ska uppleva här. Då Änglaljus går från Malmö i syd till Piteå i norr så får man så olika landskap, snö till regn, publiken är annorlunda mellan platserna och allt det berikar. Ska man presentera Sverige ordentligt ska man göra det här, utifrån en tradition som är så svensk.

Är du kaffedrickare?

Jag älskar kaffe!

Är inte det jobbigt i USA?

(skratt) American coffee är väldigt blaskig. Man får verkligen veta var man ska gå och dricka sitt kaffe. Förr drack man kaffe på fat med en sockerbit, men så långt har jag inte gått. Jag tycker att man ska dricka kaffe och sen kan man ha mjölken vid sidan om.

Du hade med Py Bäckman och Carina E Nilsson förra året, men nya för i år är Linda Lampenius och Sofia Källgren.

Laguppställningen är så här för att folk är uppbokade på olika saker. Jag försöker ta med mig lite gott och blandat som gästartister. Det som är viktigt för mig är att man får fram känslan på ett bra sätt. För Änglaljus är konceptet att man ska kunna känna igen sig i sin upplevda känsla. Sen att man har olika artister varje gång berikar, men det är själva mötet med sig själv med julen som man är ute efter som publik. Det är min erfarenhet efter de här åren. När man pratar om valet av gästartister så ska de på nåt sätt understryka de fem sinnena. När det kommer till textval och hur man kan formulera känslan i ord så gör Py Bäckman, vår nationalskald, det på ett fantastiskt och enkelt sätt. Jag träffade Py för många år sen när filmen ”Så som i himmelen” hade kommit ut. Hon hade skrivit ”Gabrielas sång” som berörde mig väldigt mycket när jag satt i biosalongen. De flesta som satt där hade tårar i ögonen. Jag frågade henne hur kommer det sig att man kan skriva och få pricken på i:et. Sen skrev hon en svensk översättning på ”You Raise Me Up” som vi spelade in tillsammans med namnet ”Du ger mig mod”. Hon är fantastiskt givmild i hela sin konst och vet var skåpet ska stå. Carina är vår kapellmästare. Hon gör en orkester av sitt piano. Hon är ett musikaliskt geni. Man är aldrig starkare än sina musiker. Som Frank Sinatra sa: musiken ska fram och som sångare ska man försöka göra den rättvisa.

Tänkte att du kanske hade valt olika artister för att få lite variation för egen del?

Jag tänker först på det upplevda värdet för publiken och helheten. Det är många saker som ska stämma överens. Det är en lång turné, det ska vara en bra grupp som trivs å jobba ihop, ett konstnärligt uttryck som fungerar, känna att man ger varandra utrymme, tänka på att publiken får sitt och att man har en fin publikkontakt så man kan hjälpas åt att lyfta publiken till sitt eget bästa. Sen det sista som huvudansvarig vill man få en ny julklapp. Man slår ju inte in gamla klappar och öppnar den medan man utbrister: oj fick jag samma julklapp i år igen?! (skratt)

Du bjuder in lokala körer..

När Änglaljus startade ville jag sätta den på turné och då ville jag att man skulle lyfta fram lokala körer för Sverige har ett så starkt körliv. Då kunde man lyfta den lokala orten och hjälpas åt med att kören kom fram i ett annat sammanhang inför till viss del ny publik. Det ger dem möjlighet för dem att få in nya medlemmar. Sen sammankopplar man körerna med varandra så att de kan dela erfarenheterna. Det är mycket lättare idag än det var 1993 för idag har vi sociala medier som inte fanns på den tiden. Så det är ca 650 personer som jag ska informera under den här fyraveckorsperioden.

Då minns du inte namnet på alla inblandade?

Nej, det gör jag inte. Tyvärr. (skratt) Det är man däremot duktig på i Amerika. De har en enorm förmåga att komma ihåg namn.

Foto: pressbild

Du målar även tavlor…

Det stämmer. Det har blivit en fantastisk grej för mig. För fyra och ett halvt år sen var jag på en kryssning och fick lite tid över. Då gick jag till en akvarellkurs. Det var trettio damer och jag. Jag är synestetiker och det betyder i praktiken att man har lätt att se färger i saker och ting. Så när jag satt och målade så var det några färger som jag tyckte blev väldigt starka och harmoniska. Blandningen blev väldigt stark och uttrycksfull. När det började torka såg jag ansikten och ögon i de här sakerna vilket var min grej då. Det blev min stil att måla in dem. Sen så tog jag med tavlorna till min hytt och sen frågade jag kursledaren om jag kunde få mer papper för att måla på nere i min hytt. Sen la jag upp tavlorna på internet och så såldes de direkt. Så nästa dag gick jag tillbaka och sa att jag behöver ännu mer papper för jag har sålt alla mina målningar. Det var en trevande början, men har nu blivit en riktig boom. Från den dagen till idag har jag sålt 408 originalverk globalt. Nu när jag har gått framåt i det här så har jag med mig tavlor på scen och mellan mig och tavlorna har jag fått låtskrivare att skriva originalsånger till mig. Då blir titeln originalmålningen och texten undertavlor som blir ett vernissage. Så nu har jag bytt namn till John Kluge – the Artistic Tenor.

Med tanke på att det gått så bra så är det kanske en dubbelbottnad titel på din tavla ”på grön kvist”?

(skratt) Precis, exakt! Tanken är efter Änglaljus att vi ska göra vernissage på änglaljusorterna till våren, sommaren. Vi kommer tillbaka så att man kopplar ihop det här lite grand. Man kan säga att man ramar in det då. Då blir det lite mindre format med vernissage som kanske har hundra besökare. Då får man en möjlighet att prata med alla och får en annan relation än när man står på scenen. Jag sjunger några sånger på vernissagerna, men det är ingen stor konsert utan en kombination av de här två delarna.

Turnéplan: ”Änglaljus” 2019
22/11 Gustav Adolfs kyrka, Borås *Se info nedan!
24/11 Domkyrkan, Karlstad *Se info nedan!
26/11 Glasverandan, Kalmar
27/11 Kulturkvarteret, Kristianstad
28/11 Anderstorps Kyrka, Anderstorp
29/11 Smyrnakyrkan, Göteborg *Se info nedan!
30/11 Sundsvalls Stadshus, Sundsvall
1/12 Pettersson-Berger Hallen, Östersund
2/12 Stenungsbaden, Stenungssund
3/12 Allianskyrkan, Jönköping
4/12 Bollnäs Kyrka, Bollnäs
6/12 Gustav Vasa kyrka, Stockholm *Se info nedan!
8/12 Acusticum, Piteå
9/12 Stadskyrkan, Umeå
10/12 Missionskyrkan, Linköping
11/12 Bergsjö kyrka, Bergsjö
12/12 Växjö Teater, Växjö
17/12 Konserthuset, Västerås
18/12 Palladium, Malmö
19/12 Jarl Kulle scenen, Ängelholm
(Med reservation för eventuella ändringar)
OBS!*Sofia Källgren medverkar endast den 22/11, 24/11, 29/11 och den 6/12.
*Py Bäckman medverka inte den 22/11 samt den 24/11.

Posted in Jörgen Fredriksson, Nöje.