Hasse Edström från och med Farsta

Två punkare, Hasse Edström & Gurra Ljungstedt, från Grisen Skriker och Ebba Grön var på en fest för några år sedan och började prata om att börja spela tillsammans. Det mynnade ut i bandet Farsta. Nyligen har de släppt plattan Efter Kalaset. Bandet består även av Daniel Lagerlöf, Peter Helleday och Pelle Andersson.
Jag ringer upp Hasse och det visar sig att han tagit en rast på jobbet som lärare för att kunna svara på några frågor. Han berättar att han är en klassföreståndare för en tvåa på lågstadiet och har dem i alla ämnen.

Är du även musiklärare?

Jag tycker det är rätt skönt att slippa vara lärare i det. De har en lärare i musik som har spelat i Coca Carola.

Du var aktiv mellan 78 – 82 med Grisen Skriker och Raketerna och sen blev det lite tyst om dig…

Ja sen blev det lite tyst, men jag har aldrig slutat spela. Jag har hela tiden fortsatt spela i olika konstellationer. Sen gav jag ut en soloplatta 92, 93 som heter Laddad. En platta med lite annorlunda stil. Sen har vi hållit på med det här (Farsta) och plötsligt fick vi ett skivkontrakt. Vilket känns jättekul.

Varför tog ni namnet Farsta? Kommer ni där ifrån?

Jag kommer därifrån. Inte född där utan flyttade dit när jag var fyra år och växte sen upp där. Flyttade ifrån när jag var 27. Mina föräldrar har varit kvar där hela tiden, så jag har varit ute hos dem jämt och ständigt. Men det är därifrån jag kommer. Det är liksom ett slags statement. Det handlar om förorten och var man härstammar ifrån. Sen är det ett bra bandnamn också.

Texterna på plattan är det något självupplevt?

Absolut. Inte allt, men mycket är det. Det är lite omskrivet. Det handlar om lite svårare saker som händer i ens liv. Plattan heter Efter Kalaset och det är liksom en reflektion över när förhållanden tar slut. När saker som inte är så roliga händer och man tar sig vidare.

Som i låten Mina Gamla Minnen?

Precis. Den är lite mer förhoppningsfull. Vi slutar albumet med den och man ser nåt slags hopp där.

Är det du som skriver alla texter?

Jag skriver alla texter och all musik. Utom låten Den Där Musiken. Den har Henrik skrivit texten till. Sen arrangerar vi tillsammans.

Er musik låter mer åt Kent hållet än Sex Pistols…

Ha ha. Det där blir man lite förvånad över. Det har blivit så på något sätt tydligen. Det är många som säger det och det kanske är Kung Av Mörker som är mest så. Det är ingenting som vi strävat efter. Vi har blivit jämförda med massvis av olika artister, väldigt många svenska artister. Så jag tror att det är lite olika ljudbilder på de olika låtarna. Det är inte så långt ifrån bandet Raketerna tycker jag själv.

Så det är egentligen Kent som låter som er?

Så har jag inte tänkt heller. Det är väl att ta i, men det är inget medvetet som vi gjort. Det är mer rock än punk. Grisen skriker var punk. Raketerna var post punk osv. Det här är som ett avstamp. Nu har vi gjort det här så får vi se vad nästa blir. Det känns roligt och sen ska vi ut och spela.

Har ni planerat en turné?

Den är på gång. Vi har ett bokningsbolag som håller på bokar upp oss. Jag kan inte ge dig några datum ännu, men det blir en i vår och en i sommar. Vi vill ut och spela.

Foto: Daniel Lagerlöf

Lyssnar du själv på punkmusik?

Jag är sextio år nu. Jag älskade punk på den tiden. Det var en fantastisk era, hur kul som helst. Man såg hur många band som helst. Stod på scen och i publiken. Sen lyssnar jag inte så mycket på punk nu för tiden. Hur punkscenen ser ut i Sverige idag vet jag inte.

Minns du din första skiva som du köpte själv?

Då pratar vi om Doors. Första jag köpte var Beatles och Stones singlar. Så gammal är jag, född 56. Jag kommer ihåg att jag tyckte Beatles var jättebra tills en granntjej sa att de var töntiga. Då började jag gilla Stones. Men sen kom punken och då var det Pistols, Clash, Damned och massa obskyra som man letade reda på singlar med. Sen är David Bowie jättestor för mig.

Plockar du influenser från dem till din egen musik?

Det vet jag inte. Jag tänker inte riktigt så. Jag gör bara låtar och sen får man se vad det blir. Låtar tar lite olika vägar. Det beror på hur vi tillsammans gör dem, det får dem att låta på olika sätt.
Jag är väldigt nöjd och stolt över plattan.

Många band har långa perioder mellan sina skivsläpp upp till åtta är, men det blir inte så för er?

Det hoppas jag verkligen inte. Sen får man se vad skivbolaget säger. Men nu ska vi ut och spela på den här ett tag. Man får tydligen spelningar när man släpper en platta.

Du var med i en film som hette Hemligheten…

Det var en film av Rainer Hartleb, och han gjorde även en film som heter Kärleken är allt, en uppföljare. Det var Johanna som jag var ihop med på den tiden. Det här var 81, 82. Jag tror det går att hitta filmen på Youtube.

Du måste vara lite av en psykolog nu när du är lärare är det något man kan ha nytta av när man står på scen?

Tror inte det. Snarare tvärtom skulle jag vilja säga. Det man använder sig av på scen kan man använda när man pratar med eleverna. Man vet hur det är att uppträda, prata inför folk. Hur man tar plats. Så tvärtom. Skulle vara att man är psykolog när man pratar med arrangörer och folk omkring. Men som lärare träffar man oerhört mycket folk, så man lär sig. Det är himla roligt. Jag tycker verkligen om mitt jobb. Jag utbildade mig sent och har bara varit lärare i tio år.
Jag försökte väldigt länge att försörja mig på att spela men det gick inte till slut.

Så efter Raketerna har du varit i andra band…..

I en massa små konstellationer. Man repar och spelar några gånger per år. Sen fick jag göra den där soloplattan och så för några år sedan började vi spela med det här bandet Farsta.

Jag tänkte att ibland kan man bli uppringd när det fattas någon i nåt band.

Det har de inte gjort med mig. Ha ha. Jag har spelat hela tiden. Men det har aldrig blivit något som slagit igenom eller resulterat i något skivkontrakt. Förrän nu.

svip.se tackar Hasse Edström för intervjun och för att han inte lagt musiken på hyllan.

Posted in Nöje.