Tjugo pensionärer har fått bo på prov i en lägenhet i Örebro utrustad med autonoma robotar - som tar egna beslut och agerar självständigt. Robotarna har hjälpt till med att till exempel hämta mediciner, ringa en vän, beställa mat och hämta och lämna tvätt i tvättstugan.
Vi frågade en av pensionärerna, Stig Hallgren, hur det hade varit.
Man fick provocera robotarna, lite som att vara ungdom på nytt. Kommunikationen var den svaga delen, då de hade svårt att känna igen min röst. Sen har de en läsplatta som man kan knappa på, men när man blir äldre är det svårare att få det att fungera. Man får torrare fingrar när man blir äldre. För några år sedan var det lättare att skriva på dem för mig. Det är det som är svårigheten med allt som är nytt att det tar lite tid att hitta alla olika problem som kan uppstå. Tekniken havererade ibland men det får de lösa. Så de kan starta om sig själv. Men funktionerna är vettiga och själv ser jag fram emot är en ledsagarrobot. En som man kan kroka arm med och som kunde följa med utomhus.
Hur kommer det bli med jobben inom hemtjänsten kan man undra? Kommer de att försvinna?
Absolut inte, sa en kvinna från hemtjänsten. Robotarna kommer att få göra de tunga och tråkiga jobben och vi får mer tid till brukarna, sånt som vi i dagsläget inte hinner med. Inom vården har de redan skurit ner så mycket som går så därför ser man fram emot detta istället. Och nån som bor hemma måste ha en jättestor fördel av detta. Robotarna kan utföra olika slag av servicetjänster, hämta medicin, tvätta osv. Men de kan ju inte lägga om sår utan då kan jag ägna mig åt det istället.
Professor Alessandro Saffiotti. Foto: Jörgen Fredriksson
Vi fick även en liten pratstund med den ansvarige för projektet vid Örebro Universitet, Proffessor Alessandro Saffiotti. Ditt yrkesval när började det?
Om jag går verkligt långt bakåt i tiden så var det när jag som barn läste Musse Pigg så fanns det med en uppfinnare. Så när jag frågade hur jag skulle göra för att bli en uppfinnare sa min mor att jag skulle syssla med datorvetenskap. Och det var vad jag gjorde. Lite längre fram i tiden så åkte jag till Stanford för att först studera artificiell intelligens (AI). För att se hur man får maskiner att göra saker som intelligenta varelser. Vi kan nu säga att vi har maskiner som faktiskt kan visa intelligens. Nu försöker vi få dessa att fungera i den verkliga fysiska världen och kan hjälpa oss på olika sätt. Så det var så det startade, men det var inte den mekaniska delen utan AI som intresserade mig. Hur får man dem att till exempel att välja kopp, hur kan de förstå att den här koppen är bra och den här är dålig i sammanhanget. Vid en bjudning vill man inte ha ”vardags”koppen. Så vi försöker bygga in tillämpningar för alla dessa alternativ. Vi vill få robotarna att tänka smart.
Mer som den mänskliga hjärnan och inte som de tidiga robotarna?
Skulle nog mer bara prata om intelligens. Jag vet inte om de behöver likna den mänskliga hjärnan, men att få dem att förstå. Inte bara programmerade att göra vissa saker utan att de kan komma på nya sätt att göra saker på.
Jag frågade en av era försökspersoner, en äldre herre, som sa att när han var yngre var det lättare för honom att använda sin surfplatta. Den gav bättre respons. Saker liknande det ändras när man blir äldre.
Ja det är sant. Vi har under tiden funnit många problem under resans gång vi inte ens tänkt på. Och det finner du endast om du jobbar med verkliga personer. Många av mina kollegor på andra universitet arbetar ur ett rent tekniskt synsätt. De provar det i laboratorier medan vi vill inkludera folk, testpersoner, så vi kan se om detta är möjligt och användbart eller bara en dröm...Ha, ha
Robotarna ni har här är bara gjorda för inomhusbruk? Kommer det andra för utomhusbruk?
Det finns redan. Det är inte bara en robot utan mer ett system, där en är på gatan, en i hemmet, en som transporterar saker upp och ner i byggnaden. Och de samarbetar med varandra. Så om jag idag inte har möjligheten att ta mig till affären för att köpa någonting, kan jag be affärens robot att ta det till min dörr och vid dörren tar min personliga robot över leveransen in till mig. Robotarna kan även gå ute med dig och hjälpa dig att korsa gatan, bära tunga matkassar. Ja vad helst man kan tänka sig. I Robot-Era projektet har vi två testcenter, ett här i Sverige och ett i Italien. Här i Sverige jobbar vi med robotar som finns inomhus då säsongen ute är så kort. I Italien testar vi med robotar utomhus, de kan till exempel slänga ditt skräp. Och de källsorterar då. Vi ser också om det är någon skillnad på responsen hos de olika länderna.
Jo Italien och Sverige är trots allt lite kulturellt olika…
Ja, kanske de accepteras eller inte accepteras. Så vi samlar in alla data från testerna för att se om det är några större skillnader. Projektet kommer att avslutas i slutet av detta år.
Kommer du göra robotar som gör pasta i Italien?
Självklart! Ha,ha. Nej, ingen italienare skulle tillåta en robot göra hans pasta.
Testpersonerna är de alla vid sina sinnes fulla bruk?
Jag skulle nog säga att hälften är det. Men de är fortfarande oberoende. De har mer fysiska nedsättningar. Och lite av vad vi vill få reda på är vilken hjälp kan de få. Någon kan inte gå, höra, någon är lite mindre klar i sitt huvud. Men vi har ingen med till exempel Alzheimer, kanske de skulle må bra av att få lite hjälp i sin vardag.
Så ni har försökt att få med ett brett spektrum av kategorier?
Vi har försökt att vara så breda som möjligt. Med ett antal om 20 är det fortfarande ett stort antal när man gör tester, men vi vill testa mer. Och kommer då att göra det med mer och mer olika typer av människor.
När dessa maskiner blir vanliga, finns det risk att någon kidnappar din robot?
Det är en väldigt bra fråga. Säkerhet är en väldigt viktig aspekt. För skulle någon kidnappa roboten skulle de kunna göra intrång i din personliga integritet. Då roboten lever med dig stannar allt om dig i deras minne. En annan säkerhetsaspekt är när roboten befinner sig i ditt hem så skulle en hacker kunna få den att hämta en kniv och mörda en person. Så det är väldigt viktigt att vi tar det här med säkerhet på högsta allvar.
Svip.se tackar för alla kommentarer och synpunkter vi fick med oss.
Det blir spännande att se vad framtiden har med sig. Och ni föräldrar, låt era barn läsa serier man vet aldrig vart det leder...