Roger Rönning tar en annan väg

Jag tänker mera på framtiden. Det tänks och forskas och försöks överallt för att hitta lösningar och komma vidare. Jag tror ju på att människan och om de positiva krafterna släpps fram , vi måste inse att vi kommer att lösa det här, och inte fortsätta att såga på grenen som vi sitter på . Det är så korkat. Det är lite så jag tänker.

Det är helt nödvändigt. Planeten skiter väl i oss. Mänskligheten måste se till att rädda sig själv. Planeten har ju varit med om arter som dött ut tidigare, så det är väl inget problem för den. Vi människor måste skärpa till oss och gå in på ett annat spår. Det är mycket som händer, men det måste bli konkret också. I Argentina där man bara äter kött, hur ska man kunna ändra på det i en handvändning? Det går ju inte. Det kommer att ta sin tid, men det måste göras nånting.

Absolut, precis! Visa att det går.

Ja, det är väl omöjligt att inte se vad som händer runt om kring en. Just miljölåtar har jag skrivit under årens lopp. Flera med lite grand samma tema. Men även låtar som är bagateller. T ex en låt som handlar om vädret. Att man kan vakna en morgon och känna ”wow”, vilket väder, vad härligt! Man kan ha flera tankar i huvudet tänker jag. Man står på olika ställen vid olika tidpunkter. Ingenting är likadant på ett ställe över tid. Då förändras även tankar.

Den har förändrats väldigt radikalt. Vet inte om det finns nån skivindustri idag. Det säljs ju inga skivor, utan det är streaming som gäller. Tidigare så var det ju album och nånstans så sitter väl jag kvar i albumtänket. Det är ett tema, ett flow med låtar där den ena hänger ihop med den andra på nåt sätt. Det är så lätt att nu bara lyssna i tio sekunder, sen spottar man ut och går vidare. Det blir ingen fördjupning i musiken, utan det blir väldigt ytligt med streamingtjänsterna.

Precis. Nu är enda sättet för de som bara håller på med musik att tjäna några pengar att vara ute och spela. Du måste streamas en hel del för att det ska bli nånting. I och med att alla måste ut och turnera så blir det världens konkurrens. Det finns ju bara x antal spelställen. Det blir lite grand arrangörernas marknad. Det finns några få som kan åka runt, Håkan Hellström som ett exempel. Det funkar för några få, men det är många som har det ganska tufft.

Det har inte varit det än i alla fall. (skratt) Vi får se, men jag tror inte det. Båda intressena är kreativa. Jag har kommit fram till det själv att jag är ganska rytmisk. Varje låt jag gör måste svänga på nåt sätt. Jag har upptäckt att jag måste även ha ett flow när jag ritar. Om man då kommer och frågar om jag vill ha kaffe så ramlar jag av linan som jag balanserar på. Då får man börja om igen.

Det är lite olika. Jag tror att helst vill ha det tyst. Jag märker att om jag sitter och konverserar och det spelas musik, då dras jag mot musiken. Då blir jag lite asocial för musiken tar överhanden.

Jag tar hjälp när det gäller att sitta vid spakarna och göra saker färdigt. Jag deltar hela tiden när det gäller att göra omslag och videor. Jag har egna idéer och sen får jag hjälp med att förverkliga dem. Det har hänt att jag har ritat några detaljer också under åren.

Så kan det absolut vara. När jag spelar på en grej som jag har tänkt på, så plötsligt spelar jag fel eller halkar in på nåt annat och så drar jag iväg på det spåret istället. Det finns ingen mall, utan det är olika varje gång. Under en fjortondagarsperiod fick jag till ett helt album. Det bara öppnade sig och då får man vara mottaglig för det som händer.

Det är planen. Att det ska komma under det här året. Singeln ”En annan väg än vi brukar gå” är första släppet. Den är jag rätt nöjd med. Den har ett lite annorlunda sound.